Förr eller senare trampar Donald Trump i klaveret
Sällan de som leder i början som vinner
Den som går bra i början av loppet i amerikanska presidentval är sällan den som till slut står som segrare.
Att Donald Trump blir republikanernas kandidat är därför högst osannolikt trots hög underhållningsfaktor.
Redan i det förra presidentvalet turades de republikanska kandidaterna om att få sina 15 minuter i rampljuset och opinionsmätningarna innan majoriteten av dem slocknade och försvann. Några för att de gjorde bort sig. Andra för att de helt enkelt stod så långt till höger att de inte ens var valbara i USA.
Till slut var det den tråkige men förhållandevis moderate Mitt Romney som blev presidentkandidat.
Fastighetsmiljardären Donald Trump har onekligen satt färg och fart på den annars lite sega försäsongen i presidentvalskampen. Han lutar sig helt mot sin egen personlighet och verkar säga precis vad som faller honom in utan att tänka på konsekvenserna. Det kan kännas uppfriskande ett tag men brukar sällan fungera i längden. Förr eller senare kommer det några rejäla klavertramp och en trolig exit Trump.
Till slut kommer den pompöse miljardären att avslöjas som den han är. En självupptagen tv-kändis utan tillstymmelse till något som kan kallas ett politiskt program.
Inte bry sig
Trumps inställning är att väljarna egentligen inte bryr sig så mycket om detaljerna i hans politik.
– Jag tror väljarna gillar mig, sa Trump när han i helgen besökte Iowa där primärvalen drar igång i början av 2016.. De förstår mig och de vet att jag kommer att göra jobbet. De litar på mig och vet att jag kommer att fixa bra uppgörelser för dem.
För det är sånt han är van vid från affärslivet där han trots fyra konkurser bevisligen varit väldigt framgångsrik. Han är en mästare på att göra dealer och på att bygga upp en förmögenhet.
Men betyder det att han för den skull är rätt man att leda USA i en värld där klimatförändringarna sätter alltmer förödande spår i hemlandet och där extremism och religiös fanatism hotar freden i världen?
Omvärlden förfäras över kvaliteten på framförallt det republikanska startfältet men även i USA är det många som med fruktan ser på Donald Trumps framfart i opinionsmätningarna. Oroliga att de ska vara ända in i nästa år.
Trump som SD
– Normal politik kan inte förklara fenomenet Trump, skriver Timothy Egan i New York Times. För det behöver man Freud.
När Trump i helgen äntligen formulerade sitt politiska program för invandringspolitiken så reste det lika många frågor som det gav svar. Anslaget är en amerikansk variant av Sverigedemokraterna.
Trump vill ändra den amerikanska grundlagen och ta ifrån alla barn som föds i USA av illegala invandrare rätten att bli amerikanska medborgare. Istället ska de deporteras. En rätt de haft sedan 1868 och som kräver två tredjedels majoritet i kongressens båda kamrar för att förändra.
Sedan ska "de bra invandrarna" snabbt tillåtas att återvända. Vilka Trump definierar som "bra" framgick inte.
Även om Trumps förslag slår an en sträng hos vissa republikaner, i krisens spår har invandrarfrågan för första gången på mycket länge blivit storpolitik i det annars så öppna USA, så går det emot republikanernas intressen.
Ett viktigt skäl till att partiet förlorat de senaste presidentvalen är att de inte lyckats locka tillräckligt många av latinoväljarna. Trumps förslag kommer knappast att öka på skörden latinoröster.
Pengar räcker inte
Vilket är ett skäl till att han definitivt inte är det republikanska etablissemangets favorit. Det är många som hoppas att Trump ska vi sig vara den dagslända som så många tror. Skulle Trump visa sig vara mer uthållig kommer partiet att agera i kulisserna.
Eftersom han är rik som ett troll behöver Trump inte lyssna på några donatorer eller på partiet. Han gör som han vill.
Men Trump gör klokt i att minnas en sak. Utan "big bucks" kan ingen bli president. Men bara pengar räcker inte.