Simon försöker rädda huset med plantjord: ”Det är kört”
Uppdaterad 2024-01-27 | Publicerad 2024-01-26
GÅRDSTÅNGA. För ett dygn sedan bodde familjen Stjärnerstig 110 meter från Kävlingeån.
Nu bor de i den.
– Snart går strömmen. I morgon när vi vaknar har vi nog vatten på golvet, säger Simon Stjärnerstig, 49.
Det har ganska nyss blivit mörkt när Simon Stjärnerstig, 49, har gjort vad han kan.
Han lutar sig mot köksön och tittar ut mot gatan. Den är nu helt vattenfylld.
Och vattnet fortsätter att stiga.
– Krypgrunden är en sjö. Det går nästan att simma där. Det är kört, säger han.
De höga flödena i Kävlingeån den senaste tiden gjorde att Sydvatten valde att öppna dammluckorna i Vombsjön. Annars skulle dammen brista.
Men istället har vattnet forsat och översvämmat Kävlingeån som nu breder ut sig mot hus med vatten upp till knäna. I ett av dem bor familjen Stjärnerstig sedan sju år tillbaka.
Eslöv kommun har pekat ut det lilla bostadsområdet som det värst drabbade. Men sandsäckarna man fått av MSB prioriteras till samhällsviktig verksamhet, som infrastruktur och förskolor.
– Det bara steg och steg i morse. Jag ringde kommunen som sa att jag skulle ringa vägföreningen. Det var som att de inte fattade hur mycket vatten det var. Vad ska vägföreningen göra, komma och kratta bort löv ur brunnen eller? Det känns som att de tycker man får skylla sig själv som valt att bo i närheten av vatten, säger Olivia Stjärnerstig, 49.
Googlade översvämningstips
Simon insåg att ingen skulle komma och hjälpa dem. Så han googlade.
Det slutade med 40 säckar plantjord, sandlådesand och plastmattor som nu ligger packade längs den gula tegelvillan.
– Jag har kört skytteltrafik hela dagen fram och tillbaka från Eslöv och vadat med skottkärra genom vattnet för att få fram säckarna. Det kommer nog inte stoppa vattnet helt, men kanske sakta ner farten lite. Jag har försökt täppa igen ventiler och gjort vad jag kan.
När dottern Maia, 12, gick till skolan i morse hade vattnet börjat närma sig huset.
– Och när jag kom hem igen var det vatten överallt och då blev jag rädd, säger hon.
Kommer ni kunna somna inatt?
– Nej.
Olivia är förvånad över att Sydvatten inte förvarnade de boende att man skulle öppna luckorna.
– De har inte sagt ett ord. Det går bra att i vanliga fall sms:a om planerade stopp och arbeten. Men nu? Ingenting? Det gör mig förbryllad, säger hon.
Simon är också förvånad över att myndigheterna som kommun och länsstyrelse lyser med sin frånvaro.
– Man vill inte klaga. Men det var samma sak med snökaoset på E22 nyss. Vad är det som händer? Var är beredskapen? säger han.
Flyttat prylar till övervåningen
Familjen har flyttat möbler och prylar så högt upp det går. Medan Simon försökt skydda huset utifrån har Olivia preppat matlådor i köket om elen skulle försvinna. Kokat pasta i omgångar i samma pastavatten. Allt för att inte belasta avloppet.
– Det är ju jobbigt. Men jag är inte den som sätter mig ner och börjar böla, jag försöker göra det jag kan. Jag tänker hela tiden på om det något mer jag kan göra. Men nu får vi nog bara hoppas på det bästa, säger Simon.
Olivia nickar.
– Om huset överlever det här får vi nog bygga egna vallar runt huset för vi kan inte vänta oss någon hjälp nästa gång det här händer.
Tvärs över gatan har grannarna förgäves försökt pumpa. Men det är nu lönlöst. Marina Schiller, 49, har varit med om höga flöden i ån förut. Men det här är något annorlunda.
– Min man började bli lite orolig igår när det började stiga, men jag tänkte att han kanske överreagerade lite grann. Men han hade rätt. För något dygn sedan var allt frid och fröjd, men sen kom allt på en gång. Jag har nog inte riktigt förstått det än, säger hon.
Marina och hennes man flyttade in på gatan 1999. Hon minns en översvämning 2002 då dammluckorna öppnades.
– Men då fanns det en förberedelse, en taktik. Den här gången fick ingen någon varning. Jag har aldrig varit med om detta. Det är första gången det är så här extremt, säger hon.
Svärsonen Hampus Markebo, 23, håller med.
– Det har ökat flera centimeter per timme. Och det har regnat mycket i dag och det gör ju inte saken bättre heller, säger han.
Nu vet de inte vad som väntar.
– Vi tror att strömmen går om en halvtimme. Då når vattnet jordfelsbrytaren. Man kan ju inte vara här om det är vatten inomhus, men man vill heller inte lämna sitt hem, säger Marina.
