Uppdaterad 2023-03-14 | Publicerad 2023-03-12
De är rustade med automatkarbin – och trumpet.
Längs frontlinjen reser militärorkestern med ett avgörande uppdrag: Att trumma upp stridsmoralen.
Och på repertoaren står svensk musik.
– Abba är bäst, säger soldaten Bogdan, 51, som slåss i Bachmut.
DONBASS. I ett hemligt hus utanför Slovjansk slår sjutton ukrainska soldater sig ner i soffan. Artillerield dånar i fjärran. Utanför ligger byggnader i ruiner efter ryska attacker för ett par månader sedan.
En dörr öppnas i rummet. På led kommer två saxofonister, en gitarrist, två på trumpet, en trummis, en bastuba. Samtliga i sina militäruniformer. Beväpnade med varsitt instrument.
De kommer direkt från frontlinjen i Donbass, en vardag full av död, gyttja och missilanfall.
Under ett par dagar har de fått chans att återhämta sig på ett rehabcenter i skogen, där de får sova i ren säng, dusch, och underhållning.
– Detta är soldater från den absoluta frontlinjen. Alla har en miljon storys, säger överste Daniar Petruak, 43, som vakar över rummet.
– De kommer hit fulla av ilska, och vill nästan kasta sig över en. Vi behandlar dem här i ett par dagar för att distrahera från alla hemskheter.
I soffan är publikresponsen svag, men orkestern dundrar på som om de tagit över scenen inför jublande arenapublik. Blåsinstrumenten smälter samman till en musikalisk koffeinkick.
Efter elva minuter hörs en välbekant slinga. Duuuh, du, dum, du, duuuuh, du, du, du, du, du, duuh. Introt Benny Andersson brukar plinka på tangenterna.
”Dancing queen”. Nu börjar nackar digga i takt. Därefter glider trumpeterna över i ”Mamma mia”, och efter ytterligare två minuter – till finalen: ”The winner takes it all”.
Abba-medleyt värmer upp publiken och leder till försiktiga applåder. Slutnumret blir en ukrainsk patriotisk kampsång, som till och med får de mest slutkörda soldater att sjunga och ropa ”Bravo!”.
– Segern kommer bli vår!, basunerar sångaren.
Den ukrainska militärorkestern, med 25 personer från Edelweiss bergsanfallsbrigad, reser till några av frontlinjens farligaste områden för att blåsa liv i soldaternas försvarspepp.
Ett uppdrag, som är tillsynes obetydligt för krigets utveckling – men de tar sitt riskfyllda uppdrag på största allvar.
Soldaten Bogdan, 51, har just kommit från några av de blodigaste striderna i hårt angripna staden Bachmut. Han nynnar med i Abba-låtarna och ser berörd ut.
– Abba är bäst. Jag växte upp med deras musik, som barn, som ungdom. Men det var på vinyl, så klart. Vi hade en skivspelare hemma, säger Bogdan.
– Detta hjälper mycket. På fronten är vi i kriget, nere i leran. Här känns det plötsligt som hemma.
Dagen innan såg han VM-finalen tillsammans med andra soldater. Trots att matchen spelades redan i december, hade ingen av dem en susning om resultatet. De hade inte sett en tv-apparat på ett halvår.
Matchen, och tonerna från orkestern, har gett honom en energiinjektion, säger Bogdan.
– Dag och natt sover vi under artillerield. Står upp, äter frukost, ja, allt gör vi under bomberna, säger han.
– Det är väldigt tufft. Här får själen och huvudet vila från det jäkla kriget.
Även soldaten Viktor, 55, är exalterad efter konserten.
– Älskade det. Jag sjöng!
Karina, 21, sjukvårdare i armén, sitter ner på en brits i sjukstugan. Hon får glansiga ögon när hon pratar om orkesterns show.
– Varje gång jag lyssnar på dem får jag tårar i ögonen, även i dag. De lyfter upp oss och är väldigt nödvändiga.
27-årige soldaten Roman håller med. Gruppen Abba hade han förvisso aldrig hört talas om innan, men han har lärt sig låtarna vid det här laget, eftersom de tillhör orkesterns standardrepertoar.
Hans fru är också i armén, fast på andra sidan landet. Kriget har satt deras liv på paus. De vill skaffa barn, bygga framtid.
Enligt honom honom och andra soldater rycker musiken dem ur misären, det blir en påminnelse om vardagslivet; familjen, tryggheten. Han kan låtsas att allt är normalt en stund.
– Det är definitivt en moralboost. Det hjälper oss fortsätta framåt, att ha fighting spirit.
Sedan är det dags för orkestern att packa ihop och dra vidare till nästa position. En sångerska och en gitarrist åker till en av skyttegravarna för att framföra ”Dancing queen”.
Två andra orkestermedlemmar, Roman, 35, på gitarr, och Roman, 29, på trumpet, drar på sig skottsäker väst, med tre magasin på bröstet, vapen över axeln, och hjälm. De tar sig upp för en bergssluttning där soldater håller på med skjutövningar.
På led med instrumentet i hand, travar de för att komma till en platå. De stövlar genom leran och får uppmärksamhet från soldater, som samlas i halvcirkel. Det är deras naturscen, omgivna av tallar och staden som kikar ur dimman där nere i dalen.
”Check, check, check”, skämtar de. Som om de testar ljudet utan att ha en mikrofon framför sig.
Därefter ekar Europes ”Final countdown” mellan bergsklyftorna. Och sedan: ännu fler Abba-låtar.
Gitarr-Roman tror att deras musikresor i farliga miljöer är värd risken. För de ser hur uppskattad musiken är bland soldaterna.
– Det krävs så lite. Om killarna bara ser en gitarr känner de en förändring, lite mer energi, något positivt.
Även orkestern är utbildade soldater som deltar i aktiva strider, men musiken tillhör deras huvuduppgift när de reser till heta zoner i kriget.
Därför möter de utmaningar som andra orkestrar sällan stöter på.
– Det har hänt att vi kommit under beskjutning. Då var vi tvungna att sluta spela – och springa, säger trumpet-Roman.
Att en betydande del av militärorkesterns spelregister i kriget kretsar kring Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid – en svensk popgrupp med storhetstid på 1970-talet, innan de flesta ukrainska soldater var födda – tycker de inte alls är udda.
– Abba är legender! Deras kompositioner passar dessutom väldigt bra till orkesterinstrument, förklarar gitarr-Roman.
– Deras musik höjer alltid ditt humör. Du känner dig upplyft av själva melodin, och behöver inte ens några ord – du känner det med din själ.
