Krav på kommission om döda på äldreboenden

Drygt 45 procent av alla som dött i covid-19 har bott på äldreboenden. Men ingen tycks ta ansvar för att det kunnat ske.

– Det här visar på demokratins svarta hål i Sverige, säger professor Bo Rothstein, som anser att en haverikommission måste tillsättas.

Bo Rothstein är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har länge forskat kring politiska institutioners kvalitet, social tillit, korruption och välfärdspolitik. Han är förvånad över att ingen tar ansvar för vad som hänt på äldreboendena.

– Alla springer ifrån ansvaret, trots att många äldre har fått sätta livet till, säger han.

Enligt Socialstyrelsen hade 2075 personer dött i covid-19 den 28 april. Av dessa kom 948 (45,6 procent) från äldreboenden. Den 6 maj är dödssiffran 2 941, men andelen från äldreboenden är sannolikt densamma, enligt Socialstyrelsen.

Enligt Rothstein visar det som skett på äldreboendena på ett svårartat systemfel i den svenska förvaltningsmodellen. Trots att vissa offentliga verksamheter kan vara rent livsavgörande för medborgarna, där utrymmet för misslyckanden är noll, utövas makt utan att det finns möjlighet till ansvarsutkrävande.

– Ingen tar ansvar för vad som hänt inom äldreomsorgen. Folkhälsomyndigheten säger att det inte är deras ansvar utan hänvisar till att det är en kommunal angelägenhet. Och kommunerna och de privata vårdgivarna säger att de bara följt gällande lagar och regler.

Känt tidigt

– Det här visar att Folkhälsomyndigheten inte förstår hur svensk förvaltning fungerar. Det var känt väldigt tidigt hur farligt det här är för äldre, men ändå kom det inga tydliga propåer om att personalen behöver nödvändig skyddsutrustning och utbildning. Hade det gjort det så är jag övertygad om att kommuner och privata vårdgivare tagit detta ad notam, eftersom de annars riskerat att bli stämda för att inte ha följt arbetsmiljölagen, säger Rothstein.

Han anser att Folkhälsomyndigheten inte heller förstått hur äldreomsorgen fungerar med många timanställda som får ta en ekonomisk smäll om de ska följa myndighetens rekommendationer att stanna hemma om de känner sig sjuka.

Den stora bristen i den svenska förvaltningsmodellen är inte att vi har självständiga myndigheter och saknar ministerstyre, enligt Rothstein. Problemet är att ansvarsutkrävandet försvinner ute i producentledet, där myndighetsutövningen faktiskt sker.

Brist på ansvar

– Det finns också en väldig obalans i systemet. Personalen har ett mycket starkare skydd än medborgarna. Om personal blir sjuk eller dör på grund av smittan, kan det bli en rättssak om fel har begåtts. De kan via sina fackförbund stämma arbetsgivaren för att man inte följt myndigheternas anvisningar. Vad ska de äldre göra om de blir smittade? Här finns en svår brist i ansvarsutkrävande. I en demokrati måste medborgarnas rättigheter komma före producenternas, säger Bo Rothstein.

Han framhåller att en haverikommission inte handlar om att leta syndabockar utan att utröna hur det har kunnat ske och se till att producenterna skärper sig i första skedet.

Tveksam makt

Bo Rothstein är också mycket kritisk till Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) agerande.

– Det har ju framkommit att de agerat mot fyra myndigheter för att få dem att tona ned kraven på skyddsutrustning för personal i äldreomsorgen. Den makt SKR fått är mycket tveksam.

SKR är i huvudsak en tjänstemannastyrd organisation. Medborgarna kan inte rösta bort de politiker som sitter där, eftersom de är indirekt valda, och tjänstemännen har inget tjänstemannaansvar som offentliganställda har, framhåller Rothstein.

– Det är ju en privat organisation och då kan man ju fråga sig om de ska ha det inflytande de har. I det här fallet kan det ju ha kostat rätt många liv, säger Bo Rothstein.