Mejla

Jonatan Unge

Vilka är egentligen Skånes makthavare?

Publicerad:
Uppdaterad:

Jag fastnade för en mening på Sveriges Radios hemsida nyligen.
Det var en artikel på P4:a Malmöhus sida. Länsstyrelsen i Skåne hade bjudit, in och jag citerar: ”en rad skånska makthavare för att diskutera arbetet med coronaviruset”. Vilket ju är jättebra så klart.

 

Men just den meningen väckte så många frågor, och framkallade så många bilder i mig.
”En rad skånska makthavare för att diskutera arbetet med coronaviruset”.
Vad var det för ”makthavare”?
Vad sades under mötet?
Hur var stämningen?

 

I mitt huvud satt det ett gäng rika grisbönder längs ett stort och avlångt konferensbord och låtsades förstå situationen samtidigt som de koncentrerade sig på att se allvarliga men beslutsamma ut.
Jag gissar att det dracks mineralvatten.

 


Troligtvis hade alla fått ett block och en penna som de då och då skrev ner nåt i, mest för syns skull. Samtliga ”makthavare” runt det där bordet var i mitt huvud tämligen feta och utsöndrade en svag doft av raps. Eller kanske inte feta men allas kostymer och dräkter satt för tight och lite skevt. Då och då stördes mötet av att en skock gäss tagits sig in och förde oväsen varpå man fick ta en kort paus så att ägaren, alltså någon av de ”skånska makthavarna” lyckats jaga in dem i sitt hägn.

 

På min egen fråga om hur stämningen var så var svaret, alltså det svar mitt eget huvud gav mig, att den var påklistrat. Där satt dem, alltså grisbönderna, och stirrade på varandra samt fattade beslut. Just det är en av orsakerna till att jag aldrig kommer bli en ”skånsk makthavare”. Att ständigt behöva låtsas som om att jag vet vad jag håller på med och konstant upprätthålla chimären av att jag har betydelse. Andra anledningar är att jag inte är skånsk samt totalt oduglig.

Dessa bilder av mötet är förstås jätterasistiska och jag borde skämmas över att ha dem men å andra sidan så vet man ju hur skåningar är.

 

Tillbaka till verkligheten! Vad kom då dessa ”skånska makthavare” framtill på mötet? Jo att man ska: tvätta händerna och stanna hemma om man är sjuk. Tur att dom hade det mötet. Vad skulle vi göra utan de rika grisböndernas klokhet? Men i och för sig, vad ska de säga? Något måste dom ju säga och bättre då att de säger självklarheter än något fullkomligt sinnessjukt.

 

Många oroar sig för om vården kommer kunna klara av att hantera coronasmittan då de tydligen även utan smittan går på knäna.
Och att vården i Malmö ses som minst sagt undermålig var det första jag fick berättat för mig av lokalbefolkningen när jag flyttade ner.

 

Själv har jag mest haft goda erfarenheter av Malmös sjukvård. Både vid min dotters födelse och den gången jag besökte sjukhuset då jag tappat henne på ett stengolv gick bra, snabbt och mottagandet var trevligt. Även dom två gånger jag uppsökt psykakuten har varit tillfredsställande. En gång fick jag till och med lite stesolid.

Inte illa.

 

Mitt första besök däremot upplevde jag annorlunda. Det var när jag sommarjobbade på Sveriges Radio och fick en förfärlig hosta.
Jag tog mig till närmaste vårdcentral och gick fram till lucka för att anmäla mig. Innan jag ens hunnit öppna käften skriker kvinnan i luckan: Vi skriver inte ut sömntabletter! Efter det visas jag till ett väntrum. Så fort jag frågar en förbigående sjuksköterska om det kommer ta lång tid att få se en doktor ignoreras min fråga och istället vrålar hon: Vi skriver inte ut sömntabletter!

 

Tillslut kallas jag till ett undersökningsrum och tas emot av en sjuksköterska som direkt utan att jag frågat gör det väldigt klart att dom inte skriver ut sömntabletter. Sen får jag äntligen träffa en doktor som inleder mötet med att med bestämdhet förneka att dom skulle skriva ut sömntabletter. Detta är alltså mina samlade erfarenheter av Malmös sjukvård och för att summera: den är helt okej, men det är näst intill omöjligt att få sömntabletter.

Av: Jonatan Unge

Publicerad:

LÄS VIDARE