Uträknad – nu är hon tillbaka
Förlorade kampen om presidentposten – nu är USA:s utrikesminister Hillary Clinton mer populär än president Obama I morgon är hon i Sverige
När Hillary förlorade kampen om presidentposten kändes det som hennes politiska karriär var över.
Istället har hon gjort en framgångsrik och rekordartad comeback som utrikesminister.
I helgen besöker hon Sverige.
Förra året valdes hon för 16:e gången till USA:s mest beundrade kvinna. För nionde året i rad.
Hon har högre popularitetssiffror än president Barack Obama.
De flesta tycker uppenbarligen att hon gör ett bra jobb som utrikesminister. Även utomlands är hon aktad och uppskattad i de diplomatiska salongerna. Trots att hon är kvinna i en totalt mansdominerad värld.
En perfekt representant för Obamas ambition att tona ner USA:s roll i världen. Gör supermakten mindre aggressiv och självsåldig.
Hon är lågmäld och utfärdar sällan ultimatum. Hon är noga med att inte försätta sig i en situation där hon stänger alla dörrar. Hon är bra på att lyssna och skapa förtroende.
Hon läxar inte upp sina kollegor runtom i världen men är för den skull inte rädd att framföra sina synpunkter.
Hennes framgång är ingen större överraskning. Clinton har politiken i blodet. Hon älskar maktens salonger och brinner för internationella frågor.
Rekordmånga länder
Arbetskapaciteten är det heller inget fel på. Redan före sin pågående resa till Norden och några forna Sovjetrepubliker har hon besökt 96 länder under drygt tre år som utrikesminister. Med Norge och Sverige tillkommer åtminstone två nya. Därmed slår hon den legendariska Madeleine Albrights rekord.
Men riktigt till hennes kompetenshöjder har hon inte nått ännu.
Vad Hillary saknar är en banbrytande utrikespolitisk framgång. Som Henry Kissingers Kinadiplomati eller James Bakers skytteltrafik för att samla ihop en koalition för att kasta ut Irak ur Kuwait.
Delvis beror det på att Obama inte ger henne helt fria tyglar. Presidenten är så intresserad av utrikespolitik att han själv ibland fungerar som en extra utrikesminister. Det stjäl en del av rampljuset från Hillary.
Uteblivna framgångar
Mycket har hänt under hennes period på posten men USA har ofta - som under den arabaiska våren - intagit en avvaktande snarare än ledande roll. En del skulle rentav säga passiv.
På ett område har framgångarna uteblivit totalt. Hillary har inte lyckats föra Israel och palestinierna en enda tum närmare ett fredsavtal. Något hon har gemensamt med de flesta av sina föregångare. Men Clinton har inte ens försökt. Hon har prioriterat andra områden.
I intervjuer har hon hintat att hon tänker lämna sin post efter presidentvalet, oavsett om Obama blir omvald eller inte. Återstår att se om hon verkligen menar allvar. Drar hon sig tillbaka kan det vara ett taktiskt drag för en satsning inför presidentvalet 2016. Även om hon förnekar det själv är det många som tror att drömmen om att bli USA:s första kvinnliga president fortfarande är högst levande.
Clinton är inte gillad av alla. Inte så mycket för sin person som för den hon representerar. En supermakt som styr och ställer i världen får alltid fiender. Även om övergreppen under Obama inte nått samma nivå som under George W Bush.
Demonstrationer är inte ovanliga dit hon kommer. Så blir det även i Stockholm. Men då är Hillary ute i skärgården på båttur.