”Inte farlig för sin familj”

Uppdaterad 2015-02-26 | Publicerad 2010-05-11

Var femte man hade haft kontakt med psykiatrin

Nästan var femte man som dödade sin kvinna under 2000-talet hade haft kontakt med psykiatrin, avslöjar Aftonbladets granskning.

Nio män sökte hjälp samma dag.

Men vårdens ansvar utreds inte.

Männen som dödar Klicka för större grafik

Nio av tio män som dödar har psykiska problem, enligt forskarna. Det är även vår bild. Vår granskning av de 167 männen (se fotnot) som dödade sin flickvän, fru eller ex-fru tyder på allvarliga brister i vården.

17 män (var tionde) var i kontakt med vården veckorna innan de dödade, nästan alla inom psykiatrin.

Nio av dem sökte hjälp samma dag.

Männen som dödar sin kvinna tycks utgöra en särskild vårdgrupp. De har psykiska problem, men sällan ­svåra sjukdomar och är ”­friskare” än andra mördare.

De hamnar då i öppenvården. Men där görs inte riskbedömningarna.

Nu vet vi följderna.

En 58-årig man gick den 3 juli 2006 på sitt tredje besök till vårdcentralen. Han var förtvivlad över skilsmässan och sjukskrevs. Några timmar senare sköt han hustrun.

Maken till Anneli Kåberg hade när han ströp henne sökt hjälp under 20 år men aldrig fått rätt behandling. Efteråt kal­lar en psykia­ter handläggningen ”katastrofal”.

Vården samarbetar inte med socialtjänsten. Det får katastrofala följder.

Jamila Nayels mördare skrevs ut från tvångsvård som ”inte farlig för sin familj”, fast han misstänktes lida av paranoida vanföreställningar. Stödsamtal i öppenvården skulle räcka.

Hade läkarna gjort en annan bedömning om de känt till den rädsla hustrun Jamila talade med socialtjänsten om?

Kunde någon av de 17 männen i vår undersökning ha hindrats?

Ingen vet.

Ingen granskar fallen där män dödat medan de var under vård. Inte heller morden som följs av självmord utreds.

Av de 17 fallen där män med färska vårdkontakter dödat sin kvinna har vi hittat tre Lex Mariaanmälningar.

I ett enda fall krävde Socialstyrelsen åtgärder. En läkare i bakjour bedömde då per telefon att en man kunde skrivas ut, trots att det står i journalen att han vill ta med sin fru i döden.

Fotnot: En av männen dödade två av de 168 kvinnorna.

Experterna om psykiatrin och mördarna

Anders Milton, regeringens tidigare psykiatrisamordnare

– Vården måste bli bättre på att bedöma om en patient kan vara farlig för sig själv eller någon annan. Vi föreslog att vården skulle ha nolltolerans för våld: ingen ska skada sig själv, ta sitt liv eller skada någon annan för att man inte blivit omhändertagen när man sökt hjälp.

Ing-Marie Wieselgren, handläggare för psykiatrifrågor på SKL

– Jag tror att vi i psykiatrin missar många av de här patienterna för att de inte hör till de allvarligt psykiskt sjuka. Egentligen är det inte självklart att de ska behandlas i just psykiatrin, vi är bäst på psykisk sjukdom. Det kanske snarare är i första linjen som de ska tas om hand, inom primärvården eller mansjourer.

Henrik Belfrage, professor i tillämpad kriminologi, Mittuniversitetet

– Ribban inom psykiatrin i dag ligger så oerhört högt att du i princip måste vara psykotisk för att få tvångsvård. Inom psykiatrin är det krav på att göra riskbedömningar, men i akutpsykiatrin är det inte alltid möjligt. I den bästa av världar skulle man vara mer medveten om riskerna. Men jag tror inte att psykakuten har kunskap om partnervåld och riskprofiler.

Martin Grann, utvecklingschef inom Kriminalvården

– Det finns politisk skjuts i frågan att psykiatrin ska vara vice-sheriffer och ansvara för att patienter inte begår brott. Men här har vi en konflikt, eftersom vårdens främsta uppgift är att lindra, bota, trösta. Säkert skulle det gå att upptäcka några av de här männen inom vården, men farlighetsbedömningar måste göras varje vecka eller varje dag. Det är inte möjligt och kanske inte heller önskvärt. 

Marianne Kristiansson, verksamhetschef på Rättsmedicinalverket

– Det går inte att dra slutsatsen att det finns brister inom psykiatrin av de siffrorna. Det är en väldigt liten grupp. Nästan alla har en psykisk problematik eller personlighetsstörningar, men nästan inga har en psykisk sjukdom. Det gör det ännu svårare att förutse. Däremot skulle en ökad samverkan säkert kunna hjälpa en del. Om psykiatrin visste det som socialtjänsten vet om familjen skulle det gå att göra andra bedömningar.

Göran Hägglund, socialminister

– Psykiatrin har varit eftersatt under 20–30 år. Vi har ­tappat mark i psykiatrisk forskning och vi behöver fler nya psykiater. Vi behöver ­psykiatrisk kompetens även på vårdcentraler, för var tredje patient kommer inte med kroppsliga symptom.

Frida, Delia och Maj – alla blev de dödade av sina
män

Följ ämnen i artikeln