Telefonsäljaren: ”Det är en enda stor bluff”

Publicerad 2015-10-12

Peter: Det är rent lurendrejeri. Folk får ingenting för pengarna

Det tar bara någon minut.

Och du vet inte ens om att du har blivit lurad.

Bandinspelningen där du säger ditt namn räcker för att tvinga dig att betala något du aldrig har beställt.

Aftonbladets reportrar Richard Aschberg och Lindah C Mohlin har granskat två av de fräcka bolagen i branschen, 118700 och Riksdelen, som har omsatt över en kvarts miljard.

Med hemliga bandinspelningar och dold kamera kan de visa telefonförsäljarnas hemliga bluffmetoder som till och med svenska domstolar går på.

Peter jobbade som säljare på nummerupplysnings-företagen Riksdelen och 118700 under flera år och berättar om företagens metoder.

Peter har jobbat flera år som telefonsäljare på 118700 och Riksdelen och beskriver verksamheten som en enda stor bluff.

– Man kände ju verkligen att man lurade.

– Man ringde till många företag och föreningar som inte hade någon koll alls.

Aftonbladet har talat med ett par säljare som har arbetat på de två nummerupplysningarna.

När vi möter Peter, som egentligen heter någonting annat, är han öppen och berättar om fusk mot potentiella kunder som rings upp.

Kravet är att han får vara helt anonym. Han skäms över att ha varit med om att lura människor, men också för att han är rädd för cheferna på de två nummerupplysningsbolagen.

När Peter började på företaget blev han bländad, säger han. Stjärnsäljarna tjänade upp mot 100 000 kronor i månaden. Bonusar, säljtävlingar med resor till Berlin och Barcelona lockade.

– Det är mycket champagne, festande och stureplansliv.

”Fanns ingen statistik alls”

Peter berättar att det inte är särskilt många som använder nummerupplysningsbolagens tjänster och att kunderna knappt får ut någonting av att köpa tjänsten.

– Det var ju väldigt mycket påhittat, som det här hur många besökare som hade frågat på vissa specifika saker, det kunde man bara hitta på. Det fanns ju ingen riktig statistik på det alls.

Telefonförsäljarna bestämde själva under samtalen vilka priser kunder skulle betala, enligt Peter. Prissättningen är helt godtycklig, en kunde betalar någon tusenlapp för något som en annan kund får betala över 20 000 kronor för.

Ringde han till en stor ICA-butik som hade mycket kunder tog han i med en rejäl summa, medan en mindre firma kom billigare undan för samma sak.

Peter berättar att han kunde få provision på 20 procent om han sålde tillräckligt mycket. Ett samtal där en kund fakturerades 20 000 kronor gav honom 4 000 kronor.

Alla säljare utgick från en samtalsmall från företaget.

– Det var nedskrivet vad man skulle säga och mallen skulle man ha till grund tills man hade lärt sig.

”Folk får ingenting för pengarna”

En etablerad metod på företaget är att dubbelfakturera många, enligt Peter. Knepet är att ringa redan efter nio månader och förnya kontraktet, istället för ett år. På så sätt får kunden betala dubbelt för tre månader per år.

– Man sa helt enkelt att vi måste börja ringa så här tidigt för att det är semestertider.

En annan bluffmetod, var att påstå att man ringde från nummerupplysningen.

– Då får man en uppfattning att det är från 118118. Sedan drar man bekräftelsen väldigt snabbt så kunden varken hör pris eller vilket företag det handlar om.

Vissa kunder debiterades också en slutfaktura när de inte ville förnya avtalet. De fick då betala för ett år till trots att inget sådant hade funnits med i avtalet.

– Det är rent lurendrejeri. Folk får ingenting för pengarna, säger Peter.

– Det finns ingen jättetrafik till de här sidorna så det är egentligen som att kasta pengarna i sjön.

Varför slutade du på företaget?

– Det kändes inte bra. Man hade en klump i magen. Jag ville inte fortsätta att lura folk utan ha ett seriöst arbete.

Pratade ni anställda om att man ljög för kunderna?

– Ja, det har vi gjort många gånger. Men man hade ju sina räkningar att betala och det är ju inte lätt att få jobb i dag.

Följ oss på Facebook Tipsa oss på granskning@aftonbladet.se

Följ ämnen i artikeln