I de små detaljerna blir ohyggligheten synlig

Oisín Cantwell

Martin Jonsson minns inget. Eller om det nu är så att han inte vill komma ihåg.

Med tålamod och noggrannhet lyckas åklagaren ändå skapa en bild av hur den besinningslösa dödsmisshandeln av Lotta gick till.

Det är den tredje och näst sista rättegångsdagen om mordet på Lotta i säkerhetssalen i Solna tingsrätt och åklagare Tobias Kudrén läser högt ur förundersökningen.

Blod fanns på kanten på  underskivan av soffbordet...skador i bakhuvudet...panoramabilder från brottsplatsen...tekniker har gjort blodbildsanalys...en fingeravtrycksundersökning är genomförd...

Nu har stunden kommit för denna huvudförhandlings kanske viktigaste avsnitt, förhöret med den misstänkte mördaren.

– Hur mycket vägde du vid den här tiden? vill åklagaren veta.

– 115 kilo, svarar Jonsson.

Det är i de små detaljerna som ohyggligheten blir synlig. Bilderna på den åtalades trasiga händer. Det ser ut som att han gång på gång har slagit i en tegelvägg. Blodstänket på hans byxor.

115 kilo. Lotta vägde 59. Han satt gränsle över henne och, som han säger i förhör, matade slag.

Den åtalade har gått ner en hel del i vikt sedan dess. Jag antar att tillgången till anabola steroider är begränsad för en person som sitter häktad med restriktioner.

Åklagaren trummar vidare. Varför åkte du hem till Lotta? Vad minns du av misshandeln? Vad var det första du gjorde när du kom in i lägenheten?

Jonsson svarar korthugget, med uttryckslöst ansikte. Han minns ingenting. Eller jo, han kommer ihåg ett rött ansikte. Och att han ringde 112. I övrigt är allt suddigt.

Men i ett antal förhör har mannen som praktiskt nog förlorade minnet lagom till rättegången redogjort tämligen detaljerat för hur han slog ihjäl kvinnan. Åklagaren läser ur förhören och frågar om det stämmer att han har sagt som han gjorde. Och om några minnesfragment kommer tillbaka.

Jo, om det står som det gör i förhören så har han rimligen sagt så. Men nej, hans minns inte.

– Använde du våld i lägenheten? fortsätter åklagaren.

– Det är en dum fråga.

– Du minns ingenting. Hur kan du då erkänna att du att du använt våld?

- Jag har sett bilder.

Jonsson resignerar. Påpekar för åklagaren att det börjar bli tjatigt. Hur många gånger ska han behöva säga att han inte kommer ihåg?

Han har rätt i sak. Det är tjatigt. Men Tobias Kudrén har inte mycket till val. Omfattningen av våldet måste göras tydligt för rätten.

Vad rörde sig i denne mans huvud då han plötsligt avbröt misshandeln? Begrep han vad som var på väg att hända? Besinnade han sig? Nej, efter några minuter satte han sig än en gång på Lotta. Börja slå igen.

Juridiskt handlar målet först och främst om denna fråga: ska den hänsynslösa misshandeln betraktas som mord?

Ja, påstår åklagaren.

Nej, säger Jonsson. Han erkänner visserligen att han har dödat henne, men det var inte meningen att hon skulle dö.

Jag skulle bli förvånad om Solna tingsrätt köper resonemanget. Den som använder allt detta våld måste förstå att resultatet kan bli det sämsta tänkbara.