Så förändrades deras liv efter stormen

Aftonbladet tillbaka i Småland – tio år efter stormen Gudrun

Det var den värsta naturkatastrofen i Sverige under modern tid.

Stormen Gudrun lämnade efter sig död, enorma ekonomiska förluster – och en osannolik kärlekshistoria.

– Det var inte klokt! Det var så otäckt, så onaturligt, så spöklikt, säger Anita Svensson, 65.

Den var eftermiddagen den 8 januari 2005. Kall luft från Grönland hade mött mildare och fuktigare luft nordväst om de brittiska öarna. SMHI gick ut med en klass 2-varning. Det skulle bli en något kraftigare vinterstorm, men inte mer, trodde man.

Anita Svensson hade varit på födelsedagskalas hos sitt barnbarn. Hon hade tänkt köra hem till Gemla på kvällen men stannade för säkerhets skull kvar i Växjö. Då visste hon inte att orkanen skulle förändra hennes liv.

”Som en film”

I Kronobergs län, som drabbades värst av stormen, har alla sin egen berättelse om vad som hände de där dagarna.

En man beskriver hur han och hans familj skulle köra hem på eftermiddagen när fullvuxna granar började falla över vägen. Han beskriver det som scener ur en science fiction-film. Vägen blockerades från båda håll. De vågade inte sitta kvar i bilen.

Familjen tog sig ut. Och medan blåsten dånade runt omkring dem klättrade, kröp och sprang de bland fallande träd.

Längre norrut, utanför Vetlanda, möttes en höggravid kvinna av samma syn. Hon var på väg till förlossningen, men tvingades vända och föda hemma bland stearinljus.

”Svårt att begripa”

Nio människor dog när stormen drog fram och ytterligare elva under röjningsarbetet efteråt.

Gudrun orsakade även stora materiella skador. Orkanbyarna blåste som mest 42 meter per sekund och gjorde att 150 miljoner träd kapades på mitten eller revs upp med rötterna.

När Aftonbladet reser genom Småland tio år senare syns fortfarande spåren i form av Gudrunhyggen, som de kallas, som breder ut sig som sår i landskapet.

Skogsägaren Jan-Olof Johansson, 67, kommer aldrig glömma synen som mötte honom när han gick ut på gården söndagen den 9 januari.

– Det var svårt att begripa. Det fanns ingenting som var som man var van vid. Man såg inte ens horisonten. Det var bara rotvältor och ris, säger han.

Rotvältorna vid de tusentals fallna granarna var flera meter höga. Skogen hade blivit en labyrint. Det tog honom två timmar att gå 500 meter till grannens hus. Han visste inte om gården skulle klara sig ekonomiskt.

Ungefär samtidigt tog sig Anita Svensson hem. Ett smalt körfält var undanröjt bland trädstammarna på vägarna. Det var kallt i hennes lägenhet. Strömmen hade gått. Anita var trött, frusen och frustrerad. Hon tände ett värmeljus för att värma händerna. Då ringde det på dörren...

Strömavbrott i en månad

Stormen lämnade 250 000 hushåll utan el. Duschar och toaletter fungerade inte. De värst drabbade hade strömavbrott i över en månad. I matbutikerna tvingades handlarna slänga kött för hundratusentals kronor. Bensinmackar stängde då de inte kunde använda pumparna utan el.

I Kompersmåla på gränsen till Blekinge fanns en liten lanthandel med ett eget mindre elverk. Ägaren Anette Sandh, 56, förstod först inte själv betydelsen av det. Men i en bygd utan vare sig el eller vatten spreds ryktet snabbt.

– Jag kan inte säga exakt hur många som kom men det kom många, säger Anette Sandh, 56.

Samhället hade skickats 100 år bakåt i tiden. Människor kom inte bara för att handla bensin och stearinljus. Många såg en chans att tvätta och raka sig eller bara för att få lite värme.

– Det var mycket uppgivenhet och rädsla. Men vi fann trygghet i varandra när vi samlades på ett ställe och fann delaktighet.

Lyckades sälja virket

Vi vandrar över skogsägaren Jan-Olof Johanssons marker utanför Alvesta. Gudrun tog 7 000 kubikmeter av hans skog. Ett år efter stormen träffade Aftonbladet honom. Då visste han inte om gården skulle överleva. Det var bara rotvältor – överallt.

När vi i dag vandrar över markerna är han mer positiv. Han lyckades sälja en del av det fallna virket. Pengarna räckte till röjningen och nyplanteringarna och några kronor blev över till en semesterresa med familjen.

– Om en 15–20 år kan det kanske bli en gallring som kan ge lite pengar tillbaka, säger han.

Men såren i landskapet får han leva med längre än så. Först om 100 år väntas Gudrunhyggena vara samma skogsmark som förr.

Mötte kärleken

Anita Svensson öppnade dörren. Det var hennes granne Mogens Clausen, 64, som stod på andra sidan.

– Hon var inpackad i en filt. Hon såg arg och väldigt frusen ut, hennes näsa var nästan blå, säger Mogens.

Han hade en vedkamin i sin lägenhet. Han hade dittills bara träffat Anita i trappuppgången men nu frågade han om hon ville komma upp för att värma sig.

Anita flyttade in medan strömavbrottet varade. Under fem dagar bodde hon hos Mogens – och efteråt har de aldrig skiljts åt.

– Det skulle bara vara vi, det var så naturligt. Mitt i allt elände de där dagarna så hade vi aldrig träffats om det inte hade varit för stormen, säger Anita Svensson.

När vi andra under veckan minns stormen åker Mogens och Anita på semester. De firar tio år tillsammans.