”Ge oss Säve så slutar jag”

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-08

Ordföranden Tommy Rander är trött på Kaparnas ständiga kris

Han förkroppsligar sporten speedway och står ständigt på barrikaderna för sitt Kaparna.

För Punkt SE berättar Tommy Rander om likheten mellan rock och speedway, sportens framtid i Göteborg och författardrömmarna.

Tommy Rander vill se till att Kaparna kommer in på Sävebanan. ”Gör vi det så lägger jag av. Omedelbart”, säger han.

Kaparna har tvångsnedflyttats – hur påverkar det er?

– Vi är i allsvenskan och får börja bygga ett lag för det. Vi har några förare på långa avtal som inte ska köra för oss, de är för dyra och har för höga snitt. Då gäller det att hitta nya klubbar åt dem.

Du är ständigt i hetluften med Kaparna, tröttnar du aldrig?

– Jo, jag är jävligt trött på det. Jag ångrar egentligen att jag gick in i detta igen. Jag gick ur 2003, och in igen 2004 när det var kris. Sedan dess har det inte varit roligt utan en plikt. Men jag är funtad så att om man tar på sig en uppgift ska man försöka slutföra den. Kommer vi in på Sävebanan i full skala är sporten säkrad i stan och då lägger jag av. Omedelbart. Det kan jag lova kommunens politiker, ge oss Säve så går jag hem, haha.

Finns egentligen någon framtid för speedway i storstäderna?

– Det är jävligt svårt att vara en liten klubb i en stor stad. Allt, arrende, arrangemang och annonser kostar mer. I Hallstavik kan du sätta en affisch i en rondell och alla vet om det. Vi och Hammarby pratar mycket med varandra för vi bor på en annan planet, kostnadsmässigt, och lever i bakvattnet av andra sporter. Sen har speedway en baksida, det är en evenemangssport, ingen utövarsport. Vi har ett hundratal ungdomar i hela landet, det är ynkligt. Det räcker att födelsetalen går ned så är det kris.

Hur kommer man till rätta med det?

– Det är så krångligt och dyrt, man behöver cykel, transport och garage. Bara de som ärver intresset håller på. När vi kommer in på Säve är det ridhusmodellen som gäller, det blir något helt nytt. Man ska kunna hyra allt som behövs, precis som i ridsporten.

Du var sångare i Shakers på 1960-talet, och har drivit skivbolag. Vilken är din största passion, musiken eller speedway?

– Det är ingen skillnad på ett bra speedwayheat och bra rock n’ roll. Det är ett jävla liv, det skakar i marken och du ryser. Rock n’ roll och bra speedway är fysiskt.

Vad ska du göra när du lägger av med Kaparna?

– Jag vill skriva. När jag hoppat av 2003 skrev jag en thriller, men sedan hoppade jag ju på igen. Jag har aldrig haft problem med uppslag, skulle kunna skriva en bok varje dag. Men du kan inte skriva skönlitteratur och jobba i Kaparna, för Kaparna äter upp allt du har i huvudet. Den fantasi du har måste du använda till att hålla klubben vid liv.