Plastprylarna kan vara en guldgruva

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-10

Tjäna tusenlappar på 70-talsdesign

Ta en titt i gömmorna.

Plastprylarna från 70-talet kan vara värda tusenlappar.

Samlare Thomas Lindblad har samlat på plast sedan 1998.

Det kanske mest förkastade materialet har förvandlats till guld. Svensk plastdesign från åren 1950 till 1975 är i dag lika ovanlig som värdefull.

Formgivarna Stig Lindbergs och Carl-Arne Bregers vattenkannor klubbas för flera tusenlappar på auktion.

– Jag kan inte förklara varför det blivit så dyrt. Plast är inget exklusivt material och det producerades enormt mycket plastprylar på den tiden. Så det finns en del om man säger så, säger Thomas Lindblad, som just nu visar sin plastsamling på Designforum Svensk Form på Skeppsholmen i Stockholm.

Enkel industridesign

Plastdesign fick sitt uppsving i början av 50-talet.

Det började med enkel industridesign som eldetaljer av bakelit. Men så hakade några av efterkrigstidens kanske främsta formgivare på trenden: Carl-Arne Breger, Sigvard Bernadotte, Stig Lindberg och Karin Björquist. Formgivarna skapade eleganta serviser, karotter och andra vardagstillbehör.

Moderna klassiker

En del prylar har blivit moderna klassiker: Bregers citruspress ”Duett” i klarorangeplast, Bernadottes picknickset ”Taffel” och Lindbergs blommiga servis ”Blues”.

Men efter 1975 var plastepoken till ända.

– Plasten försvann eftersom man inte såg något värde i materialet. Det var lika lätt att köpa som att kasta bort och det var också vad många människor gjorde, säger Gabriela Lopez, projektledare på Svensk Form.

5 000 plastprylar

Thomas Lindblad började samla på plast 1998. Sammanlagt har han omkring 5 000 plastprylar. Av dem har han noggrant valt ut 450 till utställningen på Svensk Form.

– Det började med en röd mugg som jag hittade på jobbet. Sedan har de bara blivit fler och fler prylar, säger han.

Och plasten är modern igen. På aktioner och loppmarknader blir det allt glesare mellan de färgstarka brukssakerna.

– Den yngre genrationen har fått upp ögenen för materialet och älskar plasten medan den äldre generationen helst vill glömma att den funnits, säger Gabriela Lopez.

Annacarin Falk

Följ ämnen i artikeln