Yuri, 39, sköts ihjäl vid fronten: ”Han var rädd”
Sändes hem till familjen i en träkista – sörjs av hela byn
Publicerad 2022-03-21
TJERVONOHRAD. Ivan var livrädd när sonen åkte för att strida vid frontlinjen.
Tre dagar in i kriget kom beskedet han fruktade mest: 39-årige Yuri skickas hem till familjen i likkista.
– Jag glömmer aldrig vårt sista samtal, säger Ivan Magurchak, 66, när hans förstfödde förs till sista vilan i det lilla gruvsamhället.
Ivan Magurchak sitter i en skumpig minibuss på väg rakt ut i tallskogen.
I bakluckan ligger träkistan med hans enda son, Yuri. Stora delar av lokalsamhället Tjernovohrad har just vinkat av honom; deras stora krigshjälte; trebarnspappan som brukade arbeta i ortens kolgruva.
Hundratals ställde sig längs vägarna utanför kyrkan. Familjer som höll om varandra, lade blommor i entrén och tågade fram till kistan. Det kunde ha varit min son, viskade en kvinna.
En timme efter ceremonin kommer bilkonvojen fram till kyrkogården.
Ett hål i marken står redo. Ett tillfälligt kors markerar platsen innan gravstenen kommit på plats. Ivan Magurchak ställer sig bredvid sin fru Miroslava, alldeles vid kanten av håligheten. De håller om Yuris änka, och barn. Den yngsta flickan, i 10-årsåldern, deras barnbarn, skakar av gråt.
Sex kamouflageklädda män lyfter kistan fram till graven. En soldat bär Yuris porträtt i famnen. En bild där han är klädd i sin uniform, har snaggat hår. Blicken mjuk.
Kistor skickas över hela landet
– Vi vet inte varför detta krig har startat, säger prästen.
– Det enda vi vet är att Yuri dog för att han försvarade vårt hemland, våra hus och barn. Det tackar vi honom för.
Ära åt Ukraina, svarar begravningsgästerna.
När kistan sänks ner i jorden håller Ivan Magurchak handen över munnen av förtvivlan.
Ljudet från tre skott i luften får familjen att rycka till. Sedan fyller fem män graven med sand.
Kriget i Ukraina har efter snart en månad skördat tusentals offer. Minst 900 civila har dödats, enligt FN. Amerikanska myndigheter uppskattar att allt från 3 000 till 10 000 ryska soldater, och att så många som 4 000 ukrainska soldater, har dödats under den ryska invasionen.
Det är grova uppskattningar. Inga oberoende källor har kunnat bekräfta siffrorna och det finns sannolikt ett enormt mörkertal.
Samtidigt fortsätter kistor skickas till familjer över stora delar Ukraina för att begrava kropparna.
En logistisk utmaning, mitt i kaoset.
Deras allra sista samtal
Många av soldaterna hyllas, precis som Yuri, som stora krigshjältar. Som gett sitt liv för att befolkningen ska kunna fortsätta leva i frihet.
I industriorten Tjervonohrad nära polska gränsen bor runt 65 000 människor, och Yuri Magurchak är den första härifrån som stupat i kriget.
Hösten 2020 började han arbeta för Ukrainas försvar. Han hade varit i östra Ukraina i tio månader, i december kom han hem till familjen, stannade i 1,5 månader – och åkte tillbaka.
Den 24:e februari gav Putin grönt ljus. Då rullade ryska trupper över gränsen till Ukraina och inledde sin fullskaliga invasion av landet. Raketregnet intensifierades de närmsta dagarna.
Tre dagar in i kriget ringde det på Ivans mobil.
Det var Yuri.
– Han frågade: ”Pappa, hur går det egentligen med fredsförhandlingarna? Har du hört något?”.
– Det blev vårt allra sista samtal. Jag kommer minnas det för alltid, säger Ivan Magurchak till Aftonbladet.
Vi står kvar på kyrkogården där hans son just lagts två meter under marken. Gästerna börjar spridas åt olika håll, en del står kvar och tröstar varandra.
”Våra söner och döttrar”
Pappa Ivan tar sig för hjärtat när han berättar om sonen.
– Han sköts från en pansarvagn av ryska styrkor den 27 februari, det är allt jag fått reda på. Jag känner så mycket smärta, sorg, saknad och ilska. Vi uppfostrade en glad, snäll och ärlig son – nu har vi förlorat honom för alltid.
Ivan fingrar på dödsintyget som han just fått i handen. Han berättar att Yuri var väldigt rädd för kriget innan han åkte.
– Jag och min fru var också rädda. Men Yuri var tvungen att gå i krig. Vi visste att det var så här det kunde sluta, säger Ivan.
Ivan vet inte vart han ska rikta alla känslor. Putin? Nej, han tycker inte Rysslands president ensam bär ansvaret.
– Vi är väldigt arga. Det är inte bara Putin som dödar, de ryska soldaterna lyder honom och dödar våra söner och döttrar. Jag har aldrig sett sådan ondska förr.
