Tända, burdusa – och högljudda
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-17
Så bra var partiledarna i debatten
En halv miljon väljare stod på spel när partiledarna möttes i valspurtens första partiledardebatt. Sällan har partiledarena varit så taggade, så burdusa och så högljudda som i TV4-debatten i går.
Men hur klarade de sig?
Aftonbladets proffsbloggare och Lena Mellin satte betyg.
Här redovisas genomsnittet.
FREDRIK REINFELDT: 3,7
Reinfeldt är ofta ganska nedtonad i debatter och utfrågningar. Han lägger sig vinn om en statsmannamässig framtoning.
Men i går visade statsministern att även han kan, skolad som han är redan från ungdomsförbundet. En riktig holmgång, som egentligen handlade om klimatet, med Lars Ohly och Mona Sahlin vann Reinfeldt på uthållighet. Han talade högst och längst och fick till slut tyst på omgivningen.
Starka känslor visade Reinfeldt också när han försvarade den nya lärlingsutbildningen. ”Alla begåvningar behövs”, sa statsministern och slog fast att även praktikerna har en plats i hans Sverige.
Fredrik Reinfeldt fällde dessutom en av debattens vassaste repliker när han påstod att varje gång Lars Ohly får ordet så rasar det pengar ur fickorna.
JAN BJÖRKLUND: 3,0
Folkpartiledaren inledde starkt med en duell om skolfrågor med Lars Ohly men hamnade sedan i skymundan. Han tog helt enkelt inte för sig som han brukar.
I ett annat av sina favoritämnen, kärnkraften, påminde dock Björklund hur beroende Sverige är av energi. Den enda som hade sett glad ut då Barsebäck stängdes var en direktör på ett danskt kolkraftverk, påstod han.
Som bild betraktat var den ganska bra. När den svenskproducerade elen inte räcker tvingas Sverige importera kolkraft från utlandet.
MAUD OLOFSSON: 2,7
Under slutet av valrörelsen har Maud Olofsson lagt band på sig. Hon pratar lite långsammare och har ett tydligare mål för vad hon vill ha sagt.
Det är bra. Men Olofsson hade ändå inte sin bästa dag i går, trots att hon är påläst och rabblar fakta och miljarder så även de mest fanatiska kalenderbitarna borde bli nöjda.
Märkligt var att C-ledaren missade att säga att eventuellt ny svensk kärnkraft ska byggas utan statliga subventioner. Nu framstod hon nästan som en kärnkraftskramare.
GÖRAN HÄGGLUND: 2,7
Hägglund hade problem att komma in i debatten. Första kvarten syntes han inte till över huvud taget.
Men KD-ledaren ska ha en eloge för att han förberett sig väl och tagit med sig affischer med stapeldiagram som skulle visa hur effektivt den så kallade kömiljarden kapat vårdköerna.
Sämre hanterade han cancersjuka och utförsäkrade Maria, en kvinna som Mona Sahlin läst om i en tidning. Det var dystert enligt KD-ledaren. Men var fanns medmänskligheten som KD skriver om på valaffischerna?
MONA SAHLIN: 3,7
Hennes medarbetare påstår ofta att Sahlin är bäst i motvind. Av hennes senaste tv-framträdanden att döma förefaller det vara korrekt.
Sahlins specialgren är att knyta politiken till vardagen. Det lyckades hon med även i går vid några tillfällen.
Men hon blev väldigt irriterad på Fredrik Reinfeldt som påstod att det fattas 20 miljarder i de rödgrönas budget. Bluff och lögn, sa Sahlin.
När Fredrik Reinfeldt bads att säga något snällt om Mona Sahlin framhöll han hennes engagemang för HBT-frågor. Allvarligt eller subtilt elakt?
Men Sahlin returnerade elegant. Hon underströk att eftersom Reinfeldt älskar att dammsuga måste det vara något speciellt med honom.
LARS OHLY: 3,3
Vänsterledaren uppträdde i går i slips. Men den polerade ytan motsvarade inte Ohlys debattstil. Han var busfräck.
Efter bara några minuter påstod han att regeringen vill ta bort all teori på de nya yrkeslinjerna i gymnasiet. Det är givetvis inte sant. Han hävdade att Jan Björklund låter som en t-baneförare – dörrarna stängs (för ungdomar som vill läsa vidare).
Fredrik Reinfeldt och Moderaterna har bytt hjärnan mot en miniräknare och hjärtat av en plånbok. Stor retorik? Nej, men ganska effektivt.
PETER ERIKSSON: 2,3
Språkröret hade sannolikt drabbats av någon slags hormonchock. Eller valfrossa. Han kunde liksom inte styra sig.
Han slängde anklagelser om lögner omkring sig, förutspådde att Fredrik Reinfeldt snara avgång och påstod att regeringen inte tycker att arbetslösheten är något större problem.
Hans engagemang var stort, kanske väl stort.
Eriksson dröm om Sverige om 15 år var också torftigaste laget. Det är inget fel på höghastighetståg. Men är de en verkligen en vision?
Fick debatten någon att byta block eller parti? Sannolikt inte. Det var engagemanget som spelade förstafiolen under den livliga debatten. Inte de sakpolitiska argumenten, de som väljarna påstår sig vilja ha.