Hon har väldigt goda skäl att gå så hårt åt vänsterledaren

Lena Mellin

Maud Olofsson har två mycket goda skäl till att säga att hon aldrig tänker regera ihop med en kommunist.

Båda är ganska sluga.

helskärm

Elva dagar före valet är spekulationerna redan i full gång. Vad händer om Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen efter valet?

Maud Olofssons svar i SVT:s partiledarutfrågning var detsamma som från regeringens övriga partiledare. Blir alliansen störst bildar den regering. Blir de rödgröna störst så tar Sahlin över rodret efter Reinfeldt.

Klara besked.

Men ännu klarare blev det då utfrågarna tog upp Mona Sahlins idé om en blocköverskridande regering. Om Sverigedemokraterna blir vågmästare vill hon nämligen inte bara ha med de tre rödgröna partierna utan också Centern. Eller Folkpartiet.

– Aldrig i världen att jag sätter mig i en regering med en kommunist, sa Olofsson.

Inget darr på stämman där inte.

Centerledaren har två mycket goda skäl att säga att hon aldrig tänker kampera tillsammans med Lars Ohly. För det var honom hon syftade på trots att han inte längre kallar sig kommunist.

Det första är att skada motståndaren. För många, särskilt äldre, är kommunisterna fortfarande ett rött skynke. De tog order från Moskva, stod för en odemokratisk samhällssyn och fick inte sitta med i andra

världskrigets samlingsregering.

Att spä på kommunistskräcken passar självklart Maud Olofssons syften. Särskilt som hon har många äldre väljare.

Det andra goda skälet för kommunistuttalandet är omsorg om alliansen. Om Olofsson ens diskutera möjligheten att ingå i en annan politisk konstellation skulle resultatet bli krigsrubriker om att alliansen är på väg att spricka.

De fyra borgerliga partierna har hållit ihop sedan 2004 då alliansen bildades hemma hos Maud Olofsson i Högfors, Västerbotten. Hon brukar understryka att det ger henne ett särskilt ansvar för sammanhållningen. Det tog hon i går.

Även i övrigt klarade Maud Olofsson utfrågningen bra.

Det relativt låga betyget, 3,4, i Aftonbladet/Sifo avspeglar snarare att Centern är ett ganska lite parti. Den ende som hittills rest sig över sin förmodade nivå är KD:s Göran Hägglund.

Enda frågan där Olofsson svajade handlade om ursprungsmärkning av mat. Det var ett centerkrav i förra valet. Nu skulle branschen sköta det eftersom allting inte behövde bestämmas med politiska beslut.

Logiken var inte glasklar.

Men det var snarare näringsministern än centerledaren som frågades ut. De flesta frågorna kretsade kring områden som hon haft ansvar för i regeringen; Vattenfall, kärnkraft, glesbygden och bilindustrin.

Där är Maud Olofsson påläst.

Även om det säkert var en och annan som inte hängde med förklaringen till att Centern numera säger ja till ny kärnkraft. Förutsatt att säkerheten är god och inga skattepengar subventionerar det tidigare röda skynket.