Islamister segrar i Arabiska vårens första fria val
Hur orolig behöver omvärlden vara?
Vad var det vi sa-kommentarerna lär inte vänta på sig sedan islamisterna tagit hem valsegern i Tunisien.
Men den arabiska frihetsvårens vagga behöver inte bli ett nytt Iran eller Algeriet.
När de arabiska diktatorerna började falla en efter en födde det hopp i omvärlden men också stor oro.
Vad skulle komma istället?
Många varnade för att islamister nu skulle ta över. Istället för demokrati skulle nya former av auktoritärt styre införas.
Därför är det säkert åtskilliga som oroar sig över det tunisiska islamistpartiet Ennahadas framgångar i valet. De fick 50 procent av rösterna bland tunisier i utlandet som får rösta. Något lägre bland övriga väljare. Tunisien är förmodligen det mest västinfluerade landet i Nordafrika och Arabvärlden.
Valfusk
Pessimisten drar sig till minnes valen i grannlandet Algeriet för 20 år sedan då islamisterna vann men förvägrades att ta över makten. Istället tog militären över och ett långt och blodigt inbördeskrig inleddes.
Rätt mycket talar för att de inte kommer att gå så illa i Tunisien.
De europeiska valobservatörerna på plats beskriver det tunisiska valet som exemplariskt. Finns med andra ord ingen grund för rop om valfusk.
Ennahda har under hela valrörelsen försäkrat att de vill ha demokrati och att de står för en modern form av islam där det står kvinnor fritt att själva välja om de vill bära slöja eller inte. Exemplifierat av av partiets kvinnliga toppfigur Souad Abderrahim som låter sitt röda hår fladdra fritt.
Lära läxa
De vill också bilda koalition tillsammans med andra sekulära partier
– Vi är det mest progressiva islamistiska partiet i regionen, säger Soumaya Ghannoushi, dotter till grundaren och partitalesman till New York Times. Acceptera pluralism, acceptera mångfald och arbeta tillsammans, det är läxan som Ennahda kan lära andra islamistiska rörelser.
Vilket ju låter bra. Men det finns skäl att behålla en viss skepsis.
Ennahda jämför sig gärna med det milt islamistiska AKP-partiet i Turkiet. Ett parti som många kritiker anser låter religionen influera politiken mer och mer.
I valrörelsen citerades koranen flitigt under Ennahdas möten. Religiösa sånger var ett annat frekvent inslag.
Ett stort frågetecken är varifrån partiet får sina medel. Jämfört med de flesta andra partier badar man i pengar. Partiet öppnade snabbt kontor över hela landet. Huvudkvarteret ligger i en glittrig skyskrapa i Tunis centrum. Man ger bort påkostade trycksaker med partiets idéer.
Oljeshejker
Kritikerna hävdar att pengarna kommer från oljeshejker i de rika Gulfstaterna. Ennahda säger att det är lögn men vägrade samtidigt underkasta sig regler som satte tak på hur mycket pengar man fick ta emot från utlandet.
Risken för en prästdiktatur á la Iran finns inte i Tunisien men man kan inte bortse från att islamisterna kan bli mer bokstavstrogna om de får ta över makten på riktigt.
Ändå är frågetecknen större i Egypten där val är planerade nästa månad och i Libyen där det kan ta ett år innan folk får rösta. I båda dessa länder finns islamska grupperingar som är mer radikala och traditionella än i Tunisien.
Om valen går rätt och mänskliga rättigheter upprätthålls är det till syvende och sista befolkningen i Tunisien, Libyen och Egypten som måste få bestämma hur deras variant av demokrati ska se ut.