Här kan slaget om Frankrike avgöras

Staffan Heimerson

Nicolas Sarkozy eller François Hollande? Staden Beaucaire kan ha svaret

Ingenstans under den första ­valomgången hade kvasifascisten, EU-fienden och invandrarhetsaren Marine Le Pen starkare stöd än här i Beaucaire.

Stadens attityd till invandrare uttrycks av den 61-årige jeanshandlaren Serge Zadeh, på marknaden som med galghumor kallas souken, precis som kommersiella kvarter i arabiska städer.

– De kommer hit, lever på bidrag som vi betalar och de skapar många problem.

Med Le Pen utslagen och bara president Nicolas Sarkozy och hans socialistiske utmanare François Hollande kvar i valets final på söndag – vart tar Le Pens väljare vägen?

Svaret ger nyckeln till valresultatet.

Sarkozy måste locka över Le Pens 6,5 miljoner sympatisörer, som gav henne 17,9 procent av väljarna, för att få tillräckligt många röster för att ha en chans att återväljas.

Ingen hjälp från Le Pen

Sarkozy tigger inte. Men han fiskar. Mer än någonsin talar han i valspurten om ”franska värden”, ”globaliseringens risker” och ”rätten att upprätta nationell gränskontroll”, alltså sätta Europas passfria Schengenavtal ur spel.

Men Le Pen – till det yttre en gullig, mullig blondin med ett vinnande leende – sträcker inte ut en hjälpande hand. Hon ger ­inte sina väljare råd om huruvida de ska söka sig till Sarkozy i mitten eller till Hollande på vänsterkanten. I stället säger hon om den ettrige lille presidenten:

– Jag litar inte på Sarkozy.

Svaret, tänkte jag, kanske finns i den här gyllenskimrande men förfallna staden, där Le Pen-troheten bland de 15 000 invånarna är så stor. Skälen till detta finns att skåda med blotta ögat.

Staden tömdes

Beaucaire är mångkulturellt. Staden ligger nära floden Rhônes utlopp i Medelhavet och hade fram till slutet av 1700-talet kontroll över trafik och tullar. Dess marknad lockande hundratusentals köpmän. Beaucaire var Frankrikes rikaste stad.

I en ny tidsålder blev staden irrelevant. Husen tömdes, privatpalatsen förföll. Men när Algerietkriget för precis 50 år sedan gick mot sitt slut och de franska, vithyade kolonisatörerna, pied noirs, bröt upp och bittra återvände till moderlandet slog de sig ner på underutnyttjad mark i Sydvästfrankrike, i Camargues saltmättade sandjord. De gjorde med hårt arbete denna sin nykolonisation till en agrikulturell succé. De arbetade också inom industrin, mest cement eller på spritfabriken Martini, och blev kommunister.

Utvandrade

En historiens ironi gjorde att det Algeriet som frigjort sig, men blivit kapat av ­militärmakt och av muslimska fundamentalister, blev både improduktivt, fattigt och otrevligt.

Resultat: dess unga medborgare bröt upp och utvandrade till Frankrike. Många slog sig ner i Beaucaire, där de en gång praktfulla husen stod tomma. De vita som flytt araberna var fattsprungna.

Är rädda

Gatubilden ändrades. Pied noirs, som är rednecks, blandades upp med kvinnor i långa kjolar och sjalett och män med kufiska huvudbonader. Marknaden längs kanalpromenaden kallas av alla, vit som brun, för souken.

I souken är stämningen nyttig och avspänd. Men folk håller inte inne med sin aggressiva inställning till nykomlingarna. Michel Bonnet, 67, sa:

– Man vågar inte längre gå ut på kvällarna.

På Place George Clemenceau ligger två kaféer. I en ömsesidigt genomförd apartheidpolitik slår sig med automatik alla vita ner i skuggan under platanerna på Bar du Marché och alla algerier söker sig lika automatiskt tio meter till vänster till Snack l’Orient ­Kebab.

Innebär detta att förhållandet är gnisselfritt?

På torgets kortsida ligger Hotel de Ville, stadshuset med tre flaggor, Frankrikes trikolor, den stjärnprydda EU-flaggan och hemprovinsens blommiga samt den stolta devisen ”Frihet, jämlikhet, broderskap”.

Jag bjöds in till den politiskt oavhängige borgmästaren Jaques Bourbousson. Han mässade:

– Invandrarna är 22 procent. Vi upprätthåller en förtroendeskapande dialog med dem.

”Från samma bordell”

Förtroendet hos invandrarna har sannolikt sjunkit sedan resultatet av första valomgången: Le Pens Front National tog 36 procent. Departementet Gard, där Beaucaire ligger, blev det enda i landet där Le Pen slog både Sarkozy och Hollande. Det gav området en Sjöbostämpel. Mireille Cellier, en kvinnlig valarbetare för Sarkozy sa:

– Rubrikerna om oss gör att vi är stigmatiserade.

För en månad sedan reste jag runt i Frankrike och pejlade stämningen bland väljarna. Den var cynisk. Den vanligaste rösten löd: ”Det gör det samma vem som vinner. Alla politiker kommer från samma bordell.” Få bekände hur de tänkte rösta.

Men efter första valomgången, spänningen inför nästa och det statistiska faktum att en tredjedel av väljarkåren röstade på extremistpartier, höger och vänster, har gjort alla till politiska experter och propagandamakare.

Invandrarna, i den mån de har franskt medborgarskap och därmed rösträtt, väljer Hollande.

Röstar blankt

Sarkozyfolket står fast vid sin uppfattning, uttryckt av ledamoten i Franska akademien Jean d’Ormesson:

– Med Sarkozy kvar vid makten är vi nästan som Tyskland. Med Hollande blir vi som Grekland.

Men Le Pens många väljare, hur röstar de? Följer de hennes råd: Rösta blankt!

Borgmästare Bourbousson gav mig sitt tips om utgången i Beaucaire:

– 30 procent av dem röstar inte alls eller röstar blankt. 25 ger Hollande sin röst och Sarkozy får resten, 45 procent.

Sarkozy anses behöva 64 procent av Le Pens väljare för att få behålla jobbet.