En ensam galning – i ett glatt och öppet samhälle

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-18

Peter Kadhammar.

S:t Pölten.

Vi har med en ensam gärningsman att göra. Detta är ingen process mot en stad eller en hel nation, sa domaren Andrea Humer när hon öppnade rättegången mot Josef Fritzl.

De styrande i S:t Pölten hakade på och arrangerade en guidad tur för journalister. Budskapet var att det finns så mycket mer att se i den vackra barockstaden än incestuösa våldtäktsmän och barnamördare. Österrike är inget tyst och förtryckande samhälle utan öppet och glatt.

Men promenaden förstärkte bilden av Österrike som en tystnadens republik snarare än joddlande idyll.

Drygt tio journalister kom till samlingen utanför det rosa rådhuset. Två guider, en pensionerad ingenjör, tillika passionerad amatörhistoriker, och en 27-årig lärare skulle visa oss runt.

Ingenjören bar jägarhatt med fjäder och använde ordet ”wunderschön” oftare än något annat. Kyrkorna var wunderschöna, liksom torgen och de gamla barockhusen med gula, rosa, vita och gröna fasader.

Något fattades i vandringen mellan kyrkorna.

Redan när jag anmälde mig anade jag vad guiden skulle utelämna. Österrike är trots allt det enda landet i Västeuropa som valt en misstänkt krigsförbrytare till president, nämligen Kurt Waldheim.

När det avslöjades att Waldheim, som varit generalsekreterare i FN, hade ljugit om vad han gjorde under andra världskriget och att han möjligen var krigsförbrytare reagerade österrikarna med ilska – mot utlandet. Waldheim valde de till president.

Han är den ende statschefen från ett demokratiskt land som USA noterat på en lista över icke önskvärda

besökare.

Vi vandrade genom S:t Pölten och den pensionerade ingenjören visade ett torg med anor från romarriket. Han visade en parkeringsplats utanför domkyrkan där det var en kyrkogård för flera hundra år sedan.

Det är säkert sant att en man som Josef Fritzl kan finnas var som helst. Men vilket annat land kan visa upp tre snarlika skandaler inom loppet av tre år?

l Natascha Kampusch lyckades i augusti 2006 fly efter åtta och ett halvt års fångenskap. Hon var bara tio år när hon kidnappades av Wolfgang Prikopil, som höll flickan i sin källare.

l I februari 2007 upptäcktes att en kvinna

i staden Linz hållit sina tre barn som inlåsta fångar

i sju år.

l Och i april 2008 avslöjades Josef Fritzls privata koncentrationsläger. I likhet med Prikopil tycks Fritzl ha varit besatt av ordning och reda.

Guiden berättade att järnvägsstationen i S:t Pölten byggdes 1856 och han visade ett hus med tallrikar på fasaden, det såg ganska festligt ut, byggnaden hade rymt en porslinsaffär.

Efter en och en halv timme var vi tillbaka på det stora rådhustorget. Rundvandringen som skulle ge en mer nyanserad bild av S:t Pölten var slut. Det föll ett kallt duggregn.

Jag frågade varför de inte hade visat oss den gamla synagogan. S:t Pölten var ju en stad med många judar, tills nazisterna mördade och fördrev dem.

Det finns inga judar kvar i S:t Pölten. Men synagogan, som förstördes under Kristallnatten 1938, restaurerades på 1980-

talet. Den brukar användas som konsertlokal.

– Vi blev tillsagda att visa er stadskärnan. Synagogan ligger flera kvarter bort, sa historieläraren.

Därför hade de berättat om romarriket, urgamla vägar och barockarkitektur.

Inte ett ord om stadens moderna historia, när en hel folkgrupp utrotades.

Tre kvarter bort lyssnade rätten på dottern Elisabeths vittnesmål mot den ensamme galningen Josef Fritzl.