Sprängningen blev droppen för hårt prövade människor i Cherson

Magnus Falkehed

CHERSON. Här, vid den översvämmade floden Dnepr, är förhoppningarna stora på Ukrainas, nu officiella motoffensiv.

– Jag hoppas att våra grabbar ger ryssarna några rejäla sparkar där bak och får slut på allt det här, säger Natalia Krasnokutskaya, 68. 

Efter rysk ockupation, befrielse och terrorbombningar har den sprängda Kachovkadammen blivit droppen för många hårt prövade civila.

Nu sover Natalia Krasnokutskaya i en sliten skolbyggnad i sin hemstad. Där tas hon om hand av volontärer som har arbetat dag och natt sedan Kachovkadammen sprängdes uppströms och dränkte hela samhällen utmed flödet.

Alla som deltar i räddningsarbetet riskerar sina liv för att rädda en medmänniska på ett tak eller en katt i ett träd. Från den ryska sidan kommer regelbunden beskjutning med granateld. Det är bara elden från ryska prickskyttar som har blivit mer sällsynt i takt med att flodbädden har blivit bredare.

Däremot flyger ryska attackdrönare regelbundet över floden.

Räddningsarbetet blir en smärtsam upplevelse för många:

– När vi evakuerades i en liten båt såg vi katter och hundar som var fast i träden. Deras skall och jamande var hjärtskärande, säger Natalia Krasnokutskaya.

Livsfarliga räddningsturer

Under lördagen fortgick räddningsarbetet nere vid vattenkrönet nära stadens konstmuseum som en av utgångspunkterna innan den gassande solen gick över i regn.

I små utombordare kom överlevare från översvämningen. De kom inte bara från de redan i höstas befriade områden. 

I livsfarliga räddningsturer försöker nu ukrainska räddningsarbetare och militärer nå ända ut till ockuperade områden för att rädda sina landsmän, från vad som här beskrivs en total likgiltighet för liv från den ryska sidan.

De civila som har lyckats komma ut från de ockuperade områdena tas diskret om hand av militär och polis som kollar identitet på de som har lyckats få med sig sina id-handlingar.

Kommer krävas många liv

Nu äger de inte mer än vad de har kunnat bära med sig. Ingen vet heller när de båda sidorna av floden ska kunna förenas under en och samma flagga – eller när de kommer att kunna korsa floden åt det andra hållet igen. Allt hänger på resultatet av den ukrainska motoffensiven.

Det enda som de flesta är bittert medvetna om är att det kommer att krävas många människoliv innan återföreningen av de båda flodbäddarna blir verklighet.

– Vad jag tänker om allt det här? Jag har inga tankar kvar alls. Jag försöker bara fokusera till hundra procent på att rädda så många liv som möjligt, säger soldaten Serhij Sergejev, när han går ned mot vattnet vid den översvämmade korsningen som nu har blivit en hubb för livräddande. Innan han blev reguljär soldat arbetade han under den ryska ockupationen av Cherson som underjordisk partisan i sin hemstad. 

”Döda fiskar och gud vet vad”

I dag bär han uniform och är en del av den armé som enligt president Volodymyr Zelenskyj officiellt, sedan lördagen, har inlett den länge omtalade motoffensiven.

Förväntningarna på den är lika som skräcken är för krigets effekter – och då inte bara för liv och lem.

– Sprängningen av dammen kommer att påverka oss alla här i Cherson för åratal framöver, säger Lora Mysian, 56, när hon som hon gör varje halvtimme, går ut i vattenbrynet för att mäta vattendjupet. Hon arbetar för det hydrauliska institutet i Mykolaiv för att hålla koll på vattennivån.

– Jag har sett vattnet skifta i alla färger, med döda fiskar och gud vet vad i, säger hon när hon går ut för att mäta djupet.

Hennes hem, två kvarter uppför backen bortom buren med de två räddade hundarna, klarade sig med nöd och näppe.