Jag är INTE nervös. Inte alls.
Japp, allihopa! Tro det eller ej – Gynning is back. I kväll är det äntligen premiär för mitt alldeles egna program ”I huvudet på Gynning” på Kanal 5. Och håll i er nu – I have an announcement to make:
Jag är galen. Eller rättare sagt har jag blivit galen den senaste veckan. En vecka innan mitt program skulle börja, när jag bara ville ta det lugnt och vara glad för att allt är färdiginspelat, då började det svepa in usla tankar i mitt hjärnsystem.
”DET KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE FÖR DIG, GYNNING. Det kommer att gå åt helvete för dig Gynning, hooooooohoooo”, viskade ett stort vidrigt spöke.
Varje gång jag ser programmets vinjett eller blir påmind om att jag är en känd person, så kommer den dumma tanken flygande som ett jävla brev på posten.
För många år sen gick jag i kognitiv terapi och lärde mig att när man drabbas av det här ska man hälsa tanken välkommen, men be den sätta sig längst bak i bussen. Med bussen menar terapeuten hjärnan.
Så jag började med mitt lilla knep varje gång tankarna kom och vips så försvann de och jag kan i stället gå runt och njuta av den stora stjärna jag är. Fantastiskt!
Men så en morgon när jag skulle åka iväg och träffa en hungrig journalist på flotta restaurang Pontus i centrala Stockholm gick allt åt helvete. Jag sminkade mig och tryckte ner min lilla rumpa i ett par lite för tajta jeans – vad gör man inte för att använda 24 i midjan?
Jag lovade mig själv att jag absolut inte skulle avslöja att jag, Carolina Gynning som är starkast i världen, var nervös för hur det skulle gå med mitt program.
Men det tar inte lång tid förrän frågan kommer: Är du inte nervös inför premiären? Och då kommer spökrösten!
DET KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE FÖR DIG GYNNING! Jag börjar vända och vrida på mig där jag sitter och viskar febrilt för mig själv: Inte nu, sätt dig längst bak i bussen, inte nu!
– Vad säger du, undrar journalisten.
Jag biter mig i läppen, lägger på största smilet och skjuter iväg:
– Det är klart att jag inte är nervös!
– Jag märker det, svarar journalisten ...
Och undrar ni hur jag mår i dag så säger jag:
– Jag har aldrig mått bättre! Och med de orden sätter jag mig längst bak i bussen.