”Utan upplösning kan jag inte gå vidare i min sorg”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-17
ÖREBRO. Sorgen efter makens död har inte känt några gränser.
Men gripandet av 42-åringen väcker hopp om lindring.
– Att inte veta är tortyr, säger hustrun Runa Deniz, 46.
Sedan mordet på hennes man Fuat i december i fjol har spekulationerna frodats.
Vissa har talat om ett vansinnesdåd. Andra om att mördaren hade personliga motiv. Eller rent av politiska.
Ovisshet plågsam
Familjen har plågats i ovisshet.
– Jag har stått i matkön och tänkt: Är det han här bredvid som har mördat min man? säger Runa Deniz, som nu är ensam kvar med parets treåriga dotter.
Att få veta vem och varför betyder allt för henne.
– Jag vill så gärna ha en upplösning, annars kan jag inte gå vidare med min sorg.
I går förmiddag talade hon med polisen, som sa att de fortfarande arbetade brett och förutsättningslöst.
Bara ett par timmar senare ringde en vän och berättade att 42-åringen hade gripits.
”Överraskad”
– Jag blev väldigt överraskad. Samtidigt förstår jag polisen, att de inte kan berätta
allt de vet för mig, säger Runa Deniz som liksom maken är lärare på Örebro universitet.
Nu hoppas hon att polisen har hittat rätt person.
– Men jag vet för lite och vill inte spekulera i motiv.
Den första tiden efter mordet beskriver hon som fruktansvärd. Runa Deniz var förkrossad, fullkomligt nedbruten av sorg och saknad.
”Fina människor”
När Aftonbladet möter henne är hon samlad.
– Det har lättat lite. Men jag pendlar fram och tillbaka känslomässigt. Och jag har gått ner minst tio kilo.
Stödet från släkt, vänner och kolleger värmer.
– Jag hade aldrig trott att det fanns så många fina människor. Utan dem hade jag inte klarat det. Deras stöd betyder allt, säger Runa Deniz.