Valsegern säger inget om presidentvalet
Republikanerna jublar över "Obamaismens kollaps".
De gör klokast i att vakna upp ur segeryran rätt snabbt.
Deras valseger säger nämligen ingenting om hur det kommer att gå i presidentvalet om två år.
Republikanerna har alla skäl att fira den överlägsna segern i mellanårsvalet. Det är ett rejält bakslag för demokraterna och för Obamas politik med större statlig inblandning.
Konservativa kommentatorer är inte sena att tolka resultatet som en vattendelare i amerikansk politik.
Men när många republikanska höjdare drar slutsatsen att partiet nu har stora chanser att vinna presidentvalet 2016 så är det mer ett utslag av önsketänkande än politiska realiteter.
Att partiet som sitter på makten straffas av väljarna i mellanårvalen är det normala. Det är väljarnas sätt att visa sitt missnöje både med partiet och den sittande presidenten.
I årets val var dessutom valdeltagandet extremt låg. Under 40 procent enligt de första prognoserna. I mellanårsval har republikanerna traditionellt lättare att få ut sina väljare eftersom många fattiga tycker det är meningslöst att rösta i lokala val.
Glömt
I sin eufori över partiets valseger och att man nu kontrollerar både senaten och representanthuset verkar många ha glömt det faktum att president Obama fortfarande har sin vetorätt. Han kan stoppa republikanska lagförslag som han inte gillar. Det är ett mycket kraftfullt maktmedel som kan sätta krokben för republikanerna ungefär på samma sätt som de försökt stoppa de flesta av Obamas förslag de senaste sex åren.
Republikanerna är inte i närheten av de två tredjedels majoritet som krävs för att häva ett veto.
Risken för Obama är givetvis att om han använder vetovapnet för flitigt så kan väljarna straffar en demokratisk presidentkandidat 2016. Å andra sidan har väljarna inte straffat republikanerna i det här valet trots att de saboterat beslutsfattande i Washington i flera år.
Illegala
Presidentvalet är - som man skulle uttrycka det i USA - "a totally different ballgame".
För att kunna ta tillbaka Vita huset behöver republikanerna ett antal saker som de i dag saknar.
* En kandidat som kan locka breda väljargrupper, inte bara de strängt konservativa på landsbygden. I dag finns ingen tydligt "frontrunner" i det republikanska lägret även om de finns några starka kort i bakgrunden, om de väljer att ställa upp. Många tvekar ifall de får Hillary Clinton som motståndare.
* De måste hitta ett sätt att locka minoritetsväljarna. Demografin i USA är på väg att ändras dramatiskt. Det går inte längre att vinna ett presidentval om man inte lyckas få med sig en majoritet av afroamerikanerna och framförallt latinoväljarna. Republikanerna har än så länge satt sig på tvären när det gäller reformer som skulle ge många av de 12 miljoner illegala invandrare som vistats länge i USA medborgarskap. Något som stöter bort många latinoväljare.
Splittrat parti
* En politisk agenda. Republikanernas huvudnummer har varit att stoppa allt som Obama föreslagit de senaste sex åren och riva upp den sjukvårdsreform som han trots republikanskt motstånd fått igenom. Nu måste de komma fram med en egen politik. Vilket inte blir lätt i ett parti som är svårt splittrat. En extrem konservativ falang har delvis lyckats kidnappa partiets politik i en riktning som majoriteten av amerikanerna uppenbarligen är motståndare till.
Republikanerna har två år på sig att visa att de kan styra. Risken är uppenbar att perioden kommer att präglas av samma politiska förlamning och motvilja till samarbete som kännetecknat de senaste åren.
En atmosfär där landets bästa är det sista politikerna tänker på.