Kinas hot tvingar Obama möta Dalai Lama
Ett inställt möte till hade fått presidenten att se svag ut
När Kina två gånger inom loppet av några veckor "förbjuder" Obama att träffa Dalai Lama finns det bara en sak USA:s president kan göra.
Ta emot Tibets exilledare i Vita Huset i dag.
Om han inte gjorde det skulle oppositionen utmåla honom som svag och undfallen mot Kina. Vem skulle kunna säga emot?
Världens mäktigaste man kan inte gärna låta sin främste utmanare i världspolitiken bestämma vem han ska få träffa.
Kineserna är inte dummare än att de begriper det. Så varför envisas de då med att offentligt protestera varje gång en amerikansk president träffar Tibets andlige ledare?
Livrädd
I den senaste varningen hotade Kina med att ett möte "allvarligt skulle undergräva den politiska grunden för de kinesisk-amerikanska relationerna".
Kina är livrädd för att självständighetssträvanden i Tibet och andra kinesiska provinser ska få förnyad kraft. Inför den egna befolkningen måste man visa att man reagerar. Det är både en styrkedemonstration och en varning.
Säkert hoppas Kina också att så småningom trötta ut amerikanska presidenter med sitt tjat så att det blir ett slut på traditionen sedan 1990 att presidenten alltid tar emot Dalai Lama när denne besöker USA.
Obama gjorde ett uppmärksammat avsteg från den principen när han i höstas lät bli att ta emot Dalai Lama med hänvisning att han strax därefter skulle resa på sitt första statsbesök till Kina.
Undfallenhet
Redan det tyckte många konservativa amerikaner markerade undfallenhet mot Kina. Att skjuta upp mötet ännu en gång hade allvarligt skadat Obama på hemmaplan.
Nu ser det ut som presidenten tar emot Dalai Lama i Vita Husets privata residens och inte i Ovala Rummet. Mötet får då mer privat än officiell karaktär. Vilket följer mönstret från tidigare presidenter.
Det är inte vad som sägs mellan de två fredspristagarna som är viktigt utan det faktum att de möts. För Dalai Lama innebär pratstunden ett symboliskt amerikanskt stöd till hans kamp för ökat självstyre i Tibet och ett slut på förtrycket av den tibetanska befolkningen.
Kina kommer noga att observera om det blir en gemensam presskonferens mellan de två eller en officiell fotografering.
Förtrycket
Ett uteblivet möte hade av Kinas kunnat tolkas som att amerikanerna inte längre lägger så stor vikt vid frågan och därmed inte skulle protestera så våldsamt om Kina skruvade upp förtrycket.
Träffen mellan de två kommer vid en synnerligen olämplig tidpunkt för både USA och Kina. USA har precis sålt mängder av avancerade vapen till Taiwan, en ö som Kina anser är en del av det kinesiska fastlandet. Därtill pågår en strid med jättebolaget Google som inte längre går med på att censurera sin sökmotor i Kina.
Ändå ska risken för en allvarlig fnurra på tråden inte överdrivas. Händelseutvecklingen följer ett i förväg skrivet manus som med få variationer upprepas varje gång Dalai Lama reser till USA. Konkret brukar det inte hända så mycket.
Sur reaktion
Skillnaden är att man den här gången kan se den sura kinesiska reaktionen som en tydligare markering av Kinas stormaktambitioner.
USA är på väg ner. Kina på väg upp. Kineserna är pigga på att utnyttja sitt nya överläge. Klimatmötet i Köpenhamn i december gav en fingervisning om vad som kan komma.
Då skickade Kinas premiärminister en underhuggare till ett möte med Obama. Han kunde lika gärna ha gett den amerikanske presidenten en örfil offentligt.