Inte många blir miljonärer – förutom spelbolagens ägare

Robert Laul

Efter en dryg timme på nätkasinot kommer tankarna.

Ett bekant sug i kroppen.

En känsla som är lätt att bli maktlös inför: Jag vinner nog nästa gång…

Jag har för Aftonbladets räkning granskat den svenska spelmarknaden i allmänhet och de utlandsbaserade nätkasinona i synnerhet.

I reklam och slogans förekommer budskap som enligt forskarna bidrar till att utveckla spelberoende. Snabbhet, tillgänglighet och uppmuntrande lockrop anses vara riskfaktorer jämfört med många andra sorters spel.

Jag väljer ut sex stora nätkasinon som riktar sig mot den svenska marknaden men är registrerade på Malta. På samma tid det tar att få resultatet i en enda fotbollsmatch – 90 minuter plus tillägg – hinner jag omsätta nästan femtiotusen kronor inklusive vinster på kasinots olika slotspel (enarmade banditer).

Det blinkar och plingar, är färgglatt och inbjudande, och när jag väl testar ett kasino som vänder sig särskilt till kvinnor (här består ljudkulissen av mjukporrfilmsmusik) förstår jag varför många fastnar.

Jag har tusen kronor i kassan till att börja med, plötsligt börjar skärmen skaka känns det som, och efter 18 minuter har jag trettiotusen på kontot.

Kollegorna vid skrivborden intill föreslår att jag ska ta ut pengarna för att sticka till Bahamas samma eftermiddag men nu spelar jag faktiskt å yrkets vägnar. Och handen på hjärtat: Vem slutar här – trettiotusen plus på en dryg kvart på ett nätkasino som utlovar ”Femtusen vinster i timmen”?

Särskilt som det ovanför de snurrande hjulen teasas om en jackpot på 18 MILJONER KRONOR. De kan väl också bli mina?

Med trettio färska tusenlappar i kassan vrider jag upp insatsen till åttahundra kronor per spinn, nu jäklar.

Arton minuter senare har jag förlorat allt, varenda vinstkrona, plus den satsade tusenlappen.

Summa summarum spelar jag bort nästan 6 000 kronor av Aftonbladets pengar på en och en halv timme, på sex olika bolag. I snitt hinner jag spela en kvart på varje kasino innan kassan är tömd.

Jag tänker inte särskilt mycket på det under dagen, jag jobbar vidare med min granskning.

Men sedan, hemma i sängen på kvällen, föds en tanke som växer sig starkare till morgonen: Om jag skulle gå tillbaka till kvinnokasinot, satsa samma summa av mina egna pengar, stanna vid trettiotusen plus, det är ändå en himla massa stålar…

Tack vare att jag har jobbat med den här artikelserien vet jag att slumpen inte fungerar så. Mönstret skulle inte upprepas, ens om jag spelar på exakt samma sätt.

Men då jag själv har behandlats för en beroendesjukdom känner jag igen tankarna. Ett bekant sug i kroppen. En känsla som är lätt att bli maktlös inför. En röst som säger ”Tänk om…” trots att jag VET att i slutänden får varje spelare i snitt tillbaka 95 kronor per satsad hundralapp.

En sak är nämligen säker: Miljonärer är det inte många som blir. Förutom spelbolagens ägare.

För majoriteten av deras kunder handlar de utlovade ”summor som kan förändra livet” snarare alltför ofta om summor som förloras och förändrar livet till det sämre.