”Kändes overkligt att skjuta någon”
Uppdaterad 2015-08-27 | Publicerad 2015-08-26
Svensken krigar mot IS med fara för sitt liv
Rafael Kardari, född och uppvuxen i Sverige, krigar mot IS med fara för sitt liv.
Om några veckor åker han igen.
– Efter det de gjort mot kvinnor och barn ser jag dem som monster, säger han.
Fotnot: Det rörliga bildmaterialet från Syrien är från en kommande dokumentärfilm om Rafael Kardari, ”Tillbaka till fronten”, av produktionsbolaget Kontro.
Vi ses en fridfull sommardag, vid en sjö och vajande träd, och det är svårt att förstå att Rafael Kardari snart kommer att befinna sig mitt i ett krig, bland krutrök, liklukt och vinande kulor.
Rafael är född på 1980-talet i en mellansvensk stad. Han har sin familj i Sverige, men föräldrarna är från Kurdistan. Hans engagemang mot terrororganisationen IS började med att han samlade in pengar och förnödenheter till flyktingar. Men ett filmklipp fick honom att ta till vapen.
– Jag såg en film där IS avrättade en grupp barn. Den har fastnat i huvudet sedan dess, berättar han.
Blev prickskytt
Till vardags jobbar han med personskydd på ett säkerhetsföretag. Så han är utbildad i att hantera vapen, men hade aldrig behövt använda något.
– Jag lärde mig fort. Första resan hamnade jag i en prickskyttegrupp. Sedan dess har jag också varit i närstrider, där det kan gälla att använda sina bara händer. Det är ett helvete därnere, berättar han.
Rafael slåss för de kurdiska YPG-styrkorna. Han har varit och stridit tre gånger, bland annat i kurdiska Kobane på gränsen mellan Turkiet och Syrien. I september åker han tillbaka.
Är det verkligen rätt att ta till våld?
– Jag är själv emot våld och krig, och många är kritiska till att ta till vapen. Men när jag sett allt IS gör så vet jag att våld är det enda som hjälper. Jag har sett kvinnor ligga på gatan och bara stirra efter att ha råkat ut för IS-soldater, de kunde inte kommunicera alls.
Rafael pratar eftertänksamt och lugnt, och är helt säker på att han gör rätt:
– Jag har hållit i en liten 7-årig flicka som dog efter att ett stenblock fallit över flera barn efter en attack av IS. Det var nog det värsta ögonblicket. Jag står ut för människornas skull, vi slåss för demokrati och frihet. Och vi har räddat många i sista sekunden.
Är du rädd att du kanske inte kommer tillbaka levande?
– Inte ofta. Jag kan inte riktigt förklara hur jag får bort rädslan. Jag måste vara koncentrerad och stabil varje sekund, annars kan jag bli skjuten.
Hur kändes det att skjuta någon första gången?
Rafael funderar.
– Det var en konstig känsla. Overklig. Först fick jag en chock. Jag ser IS-soldaterna som monster, samtidigt vet jag att de kanske inte alltid varit sådana. Men när jag tänkte på klippet där de avrättade barn reste jag mig och siktade igen. Annars är jag lättrörd, men här får jag inte dåligt samvete. Det låter brutalt och sjukt, men jag har sett vad IS gjort.
Lik och sjukdomar
Miljön han beskriver liknar något ur en domedagsfilm. Hetta, ruiner, lik, sjukdomar. Ont om mat, civila som jagas. Stridsgruppen vilar varannan dag och är aktiv varannan. Ofta går de upp klockan 4-5 på morgonen och åker i en buss till fronten. De kryper mellan byggnader i mörkret och positionerar sig på gömställen för att kunna skjuta och mota tillbaka IS-soldater när de dyker upp.
Rafael Kardari bearbetar sina upplevelser genom ensamhet och att vara i naturen när han kommer hem.
– Jag har inte gråtit sedan jag var 10-11 år, men första gången jag kom hem satte jag mig i soffan och bröt ihop. Jag brukar vilja vara för mig själv ett tag, jag fiskar och är ute i naturen. Och så har jag vänner och familj som stöttar, även om det är jobbigt för dem att jag åker.
Har du tagit skada mentalt av det du varit med om?
– Nej, tvärtom. Jag har blivit en bättre människa och fått upp ögonen för centrala saker i livet. Som demokrati och frihet. Jag tar inget för givet längre. I Sverige lever vi lite i en bubbla och klagar över småsaker, som rusningstrafik och väder.
Fotnot: Flera av bilderna är från den kommande dokumentärfilmen "Tillbaka till fronten” av Cyril Hellman för produktionsbolaget Kontro.