Alla tystnade till minnet av Palme

Aftonbladets Bengt Michanek var en av de första journalisterna på plats när Olof Palme mördades - i går, 20 år senare, återvände han

Familjer, ungdomar, trashankar och polisens Palmespanare var där.

Klockan 23.21, på minuten 20 år sedan dödsskotten på Sveavägen

i Stockholm, tystnade alla.

Hundratals röda rosor låg i en ring på exakt den plats där Olof Palme segnade ner och dog.

Kvällen den 28 februari 1986 kom jag till mordplatsen klockan 23.36 - exakt 15 minuter efter mordet.

Då lyste det också rött på trottoaren. Den stora blodpölen gav den omedelbara tanken: detta kan ingen ha överlevt.

Försökte hjälpte Palme

En ensam polis berättade att ambulansen just kört iväg med Olof Palmes kropp.

Jag intervjuade de två unga flickor som försökt hjälpa Olof Palme att överleva.

20 år senare intervjuar jag några av kvällsvandrarna som mött upp.

Lydia Janzon, 47, med dottern Karin, 16, från Bromma, var här för första gången.

- Jag ville att Karin skulle få vara med om något historiskt, säger Lydia.

- När jag var 20 år körde jag limousin med Olof Palme som passagerare. "Jag borde väl inte åka så här fint", sa han ursäktande.

- Vi får aldrig höra något om honom i skolan, men jag vet att han betytt mycket, säger Karin.

Kritiskt polistal

Någonstans i folksamlingen på Sveavägen döljer sig, enligt vanligtvis välunderrättade källor, polisens Palmespanare.

Efter den tysta minuten tvingas de höra på ett litet tal som är starkt kritiskt till polisen.

Elektronikingenjören Maurisio Vigil, som har varit på Sveavägen varje årsdag i 20 år, är upprörd.

-Det är dags att säga ifrån. Polisen vill inte lösa Palmemordet. Jag föreslår nu att vi bildar en medborgarkommission, säger han.

Skaran av nattvandrare begrundar dessa ord.

Bland de röda rosorna ligger en liten textad skylt:

"Kampen för demokrati fortsätter".

Bengt Michanek