Får inte åka med SJ

Publicerad 2015-08-13

Elins rullstol håller inte måttet

Elin Nemis får inte längre åka med SJ:s tåg. Hennes elrullstol håller inte SJ:s nya måttregler och räknas som en säkerhetsrisk.

– Här har jag åkt tåg sedan nästan tio år och det har aldrig varit något problem, säger Elin.

Hon är van att åka tåg och klarar sig oftast på själv med sin elrullstol med styre. Men i veckan berättade SJ för Elin Nemi att hon inte längre är välkommen på deras tåg. Hennes elmoped, som SJ kallar hjälpmedlet hon fått av landstinget, utgör en säkerhetsrisk tycker företaget.

– De kommer inte släppa på mig. Jag förstår ingenting, jag har åkt tåg i många år och det har fungerat alldeles utmärkt, säger hon.

Oväntat besked

Elin Nemi tänkte hälsa på en vän i Sala, och eftersom hon tar sig fram med elmoped var hon som vanligt noga med att kontrollera logistiken. På de nyare tågmodellerna kan hon ta sig på och av själv. När hon hörde av sig till SJ för att reda ut hur hon skulle komma på tåget på hemresan, en äldre tågmodell, fick hon ett oväntat besked.

– Då säger han att de kollat upp min modell och att den inte är godkänd på deras tåg, säger Elin.

Styret en säkerhetsrisk

Lee Harrison-Ax som arbetar med tillgänglighetsfrågor på SJ berättar att företaget i juli förtydligat sina regler kring rullstolar och det de kallar elmopeder.

– Låt säga att vi ska evakuera tåget om det händer något ombord. Så fort det är ett styre involverat på hjälpmedlet så blir det dålig svängradie vilket kan vara en säkerhetsrisk, säger Lee Harrison-Ax.

På SJ:s hemsida har man nu preciserat de godkända måtten och vikten på hjälpmedlet – olika beronde på tågets modell – och att det ska vara ett hjälpmedel, inte ett fordon, för att det ska få tas med ombord.

– Många av fordonen, som vi räknar det här som, är egentligen avsedda för att ha utomhus. Våra tåg är inte anpassade för det, säger Lee Harrison-Ax.

"Då skulle jag behöva en assistent"

Elin förstår om SJ inte vill ha mopeder och motorcyklar på sina tåg, men menar att hon har ett hjälpmedel utskrivet av landstinget.

– Det här är mina ben. Eftersom jag är född med en och en halv arm kan jag inte rulla en vanlig rullstol. Då skulle jag behöva en assistent också, säger Elin.

Utbudet av hjälpmedel är begränsat och av de två modeller landstinget erbjöd henne hade båda styren. Att hennes hjälpmedel bara skulle fungera utomhus och kräva ett stort utrymme ifrågasätter hon.

– De är välkomna att titta på hur jag använder den på mitt arbete varje dag och i alla affärer. H&M är inte rymligt direkt, säger Elin.

Lee Harrison-Ax menar att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att anpassa tågen så att man kan resa även med Elins typ av hjälpmedel, med tanke på den stora yta som skulle behöva avsättas i tåget. En del av lösningen menar hon skulle vara att den som förskriver hjälpmedlen bättre tar reda på om personen ska resa mycket kollektivt och välja ett hjälpmedel som fungerar för det.

Hur ska Elin nu ta sig mellan Eskilstuna och Sala?

– Jag kan inte svar på den frågan. Hennes fordon ser ut som det gör och vårt som det gör.

Hur ska ni upprätthålla era regler?

– Det är som med allt annat, vi får hantera det utifrån situationen.

Ny lagstiftning

Vid årsskiftet blev det möjligt för Diskrimineringsombudsmannen (DO) att utreda bristande tillgänglighet, en ny form av diskriminering som infördes i diskrimineringslagen.

– Vi utreder fall som rör kollektivtrafiken, men vi har ingen rättspraxis än. Det är klart hon kan anmäla om hon upplever sig diskriminerad, säger Clas Lundstedt, pressansvarig på DO.

Följ ämnen i artikeln