Lillasystern: Hon försöker krama oss

Kristina Edblom

helskärm

UPPSALA. Den 23-åriga mamman har vaknat – elva dagar efter tragedin i Arboga.

– Hon försöker krama oss, säger lillasyster Ida Jangestig, 22.

Mamman vet fortfarande inte att hennes barn är döda.

Det har gått knappt två veckor sedan 23-åringen och hennes två små barn, ett och tre år, attackerades med en hammare i sitt hem. Fram till i förrgår har mamman legat nedsövd på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

I går vaknade hon.

– Hon kisar med ena ögat. När vi berättar vilka som är här lägger hon märke till det, säger 23-åringens pappa Roland Jangestig, 45.

Hela familjen var i går samlad vid sjukhussängen på neurointensiven i Uppsala. Trots allt hemskt de har varit med om kan de inte sluta le när de berättar om framstegen.

”Vill hålla min hand”

– Hon sträcker sig efter oss och försöker krama oss. Hon ville hålla min hand och kramade om den, säger kvinnans lillasyster Ida Jangestig.

Hennes syster rör på sig hela tiden och försöker ta sig ur sängen.

Hon vet att hon är på sjukhus – men inte varför.

– Jag tror inte hon förstår det. Hon försöker prata men det är ingen som hör vad hon säger, säger Roland.

Inom de närmaste dagarna räknar läkarna med att kunna berätta för den 23-åriga mamman vad som hänt hennes två små barn: att de inte överlevde den blodiga attacken.

– Läkarna säger att hon kommer att bearbeta det i sin takt. Vi kommer hela tiden att finnas vid hennes sida, säger Roland.

Han och dottern Ida vill inte tänka på det svåra som väntar.

”I dag är vi glada”

– I dag är vi bara så glada, säger de.

Innanför sjukhusets väggar är de skyddade.

Utanför kommer den ofattbara sanningen över dem. De har förlorat två små barn. För alltid.

Den lilla flickan, som skulle ha fyllt två i maj, vårdades under flera månader på sjukhuset i Uppsala.

– I går kväll såg vi en fågeldamm. Vi var där och tittade på ankor med barnen. Det gick inte att gå förbi. Så fort vi kommer ut härifrån kommer allt över oss, säger Roland.

Förra måndagen kom han tillsammans med sin fru till barnbarnens hem och mötte kaoset.

Roland Jangestig berättar hur han såg sin dotter bäras ut från huset.

– Hon kved och skrek. Det var fruktansvärt att höra. Jag stod 15 meter ifrån.

När den 23-åriga mamman är tillräckligt stark ska polisen höra henne om mordkvällen.

– Vi hoppas att hon ska komma ihåg något. Men jag tror att det är för mycket att hoppas på, med sådana slag mot huvudet, säger Roland Jangestig.