”Gå in i duschen så ska jag gasa dig”

Helena Trus

Hans gammelmormor överlevde Auschwitz.

Nu berättar ännu en elev i Stockholms innerstad om nazistiska kränkningar på skoltid.

– De skrek att de skulle gasa mig, säger den 13-åriga eleven.

Under en demonstration i Malmö i december förra året uppmanades det att skjuta judar, efter att Donald Trump erkänt Jerusalem som Israels huvudstad.

Till följd av Trumps erkännande kastade maskerade män brandbomber mot synagogan i Göteborg. Kort efter attackerades även ett judisk kapell.

”Det är nolltolerans mot antisemitism”, sa statsminister Stefan Löfven efter händelserna.

Aftonbladet har tidigare granskat judehatet i Sverige och berättade om hur antisemitismen påverkar en 15-åring skolelevs vardag, som är präglad av hat och hot. Hon har blivit utsatt på två olika skolor i Stockholms innerstad under mellan- och högstadiet.

Skolelever ritade hakkors på anslagstavlor och gjorde Hitlerhälsningar i korridoren.

– De kallar oss för judehora, säger att vi ska åka hem till Polen, tillbaka till lägren. Vi har tagit upp det här med lärare och skolledningen, men ingenting händer. De skyller på att de som håller på bara är småpojkar, typ. Vi känner oss utstötta av hela skolan, säger 15-åringen, som vi i artikeln kallade för Rebecka.

Aftonbladet har träffat ytterligare en skolelev som vittnar om nazistiska kränkningar på en skola i centrala Stockholm.

Gick ut med att han är jude – blev trakasserad

I texten kallar vi dem för David och Gabriella. En 13-årig skolelev och hans mamma. De vill vara anonyma.

– Jag vill inte att det ska påverka min son negativt i hans vardag, jag vill skydda honom, säger Gabriella.

Davids gammelmormor överlevde nazisternas största koncentrationsläger, Auschwitz. Han är uppväxt med berättelser om Förintelsen och uppmaningen att aldrig glömma det som har hänt judarna och hans släktingar under kriget. När gammelmormor levde besökte hon flera skolor för att berätta och informera elever om Förintelsen och nazism.

I skolan har David varit öppen med att han är jude. Under förra året åkte han och mamma till Israel för att hälsa på släktingar. Där köpte han en Davidsstjärna i silver, som han sedan bar i en kedja runt halsen.

Han har också på lektionstid berättat om vad som hände hans gammelmormor under kriget. Och om hennes tatuerade fångnummer från lägret på vänsterarmen.

– Det var jobbigt att prata om men jag tycker att mina klasskompisar tog det bra och ställde många frågor, säger David.

”Satte fingret under näsan och sa heil Hitler”

David har utsatts för mobbing sedan han började i mellanstadiet, men under sjätte klass eskalerade påhoppen och började handla allt mer om att han är jude.

Det började med en elev som gjorde Hitlerhälsningen, som ”heilade”, under lektioner när de pratade om religion.

Påhoppen och mobbarna blev snabbt fler.

– Det var flera killar som satte fingret under näsan och sa ”heil Hitler”. Läraren sa till dem, men de slutade inte. Efter ett tag började det riktas mer mot mig, de tittade på mig när de ”heilade”, säger David.

Vid flera tillfällen efter gymnastiklektionen skrek de på honom i omklädningsrummet.

– De ska till mig att: ”gå in i duschen så ska vi gasa dig”. Ingen sa åt dem att sluta. När de skrek åt mig kändes det hotfullt. Jag vet inte om de hatar judar, det känns som att de hittade min svaga punkt och ville såra mig, säger David.

Det tog tid innan mamma Gabriella förstod att det inte stod rätt till i skolan. David sa ofta att han var sjuk och ville stanna hemma. Efter en tid tog hon upp det med läraren, att David mår dåligt och blir utfryst. Hon upplevde inte att skolan agerade.

– Jag mådde väldigt dåligt. Jag började säga att jag mådde illa och att jag var sjuk, jag ville inte gå, säger David.

Han lägger händerna för ansiktet, blir ledsen när han tänker tillbaka. David tar en paus och Gabriella ger honom ett stort glas mjölk.

”Trodde inte nazism existerade i dagens skola”

Under en klassresa våren 2017 förstod Gabriella, som följde med som klassförälder, vidden av det som David utsattes för på skoltid.

David och hans klasskompisar spelade volleyboll och en av eleverna gjorde det igen, ”heilade” mot honom, tittade på honom och sa ”heil Hitler”.

– Jag sparkade sand mot honom och sedan hamnade vi i slagsmål. Ingen annan sa något utan vi fick göra upp själva, säger han.

På kvällen gick Gabriella och David ner mot bryggan. Han låg på mage och stirrade ner mot vattnet när han till slut berättade för sin mamma om det han utsattes för, bara för att han är jude.

– Jag ville inte berätta för henne tidigare för att jag trodde att det bara skulle göra det värre, säger David.

– Jag var i chocktillstånd, jag trodde aldrig ens att antisemitism existerade i dag i skolan. Skolan såg på, vände min son ryggen och lät därmed grabbarna fortsätta. Det här hade pågått under en längre tid och jag hade inte fått ett enda samtal om detta från en lärare, säger Gabriella.

Dagen efter samtalet på bryggan pratade hon med klassläraren.

David stannade hemma från skolan i tre veckor efter klassresan, tanken på att möta klasskompisarna var för jobbig.

– Jag ville att skolan skulle ta tag i det här innan skolavslutningen, så att min son skulle känna att vuxna runt omkring honom visar att det här är oacceptabelt. Men i stället blev det liksom upp till honom att hantera det.

Gabriella visar upp mejlkonversationer från i maj förra året mellan henne och en lärare. I ett mejl berättar läraren att hon uppmuntrat David till att umgås med de som får honom att känna sig glad, och att det var upp till honom att bestämma om läraren skulle prata med pojkarna som trakasserade.

– De tog inte tag i det eller satte ner foten, säger Gabriella.

Efter mellanstadiet bytte David från skolan i Stockholms innerstad till en skola i förorten. I dag trivs han bättre.

Men nyligen, den 27 januari, när hans nya skola uppmärksammade Förintelsens minnesdag, kunde han inte vara kvar i klassrummet.

– Jag mådde dåligt och tänkte tillbaka på det som hänt, så jag gick ut. Men efteråt kom kompisar fram och stöttade mig.

För David är det viktigt med något slags upprättelse från hans förra skola.

– Det känns viktigt med en ursäkt. Man måste kunna vara jude om man vill det... det är viktigt att berätta det här, för det finns de som säger att Förintelsen inte har hänt, säger David.

Heilade på lektioner – läraren anmälde inte

Rektorn på skolan började på sin tjänst i höstas förra året och känner till att skolan anmälde händelserna på klassresan till kommunen. Efter att skolan kontaktat och pratat med berörda parter, samt pratat med hela klassen om det som hänt, avslutades ärendet.

Enligt den 13-åriga skoleleven ska klasskompisar ha gjort Hitlerhälsningen på lektionstid inför lärare. Borde inte det ha anmälts direkt?

– Det låter konstigt att läraren inte anmält det. Det måste jag undersöka, om det har skett så bryter det mot skollagen. Det är helt oacceptabelt om det är så. I dag kan jag helt säkert säga att det inte skulle hända att någon heilar på en lektion och att en lärare inte går vidare med det, säger rektorn.