Islamisterna och militären - upprorets verkliga vinnare
Kanske har egyptierna röstat bort demokratin redan innan den införts
Diktatorn Hosni Mubarak störtades rekordsnabbt.
Att få till verklig demokrati har visat sig ta mycket längre tid.
Ett år senare är det fortfarande militären som styr med islamisterna otåligt trampande i väntrummet.
En grupp frihetstörstande ungdomar drog igång det egyptiska upproret men i dag framstår islamisterna som de stora segrarna. De hade gräsrotsorganisationen som snabbt kunde fånga upp det folkliga missnöjet. Samtidigt som de varit förbjudna under många år och därför framstår som den gamla och hatade regimens motståndare.
I de nyss avslutade demokratiska valen fick muslimska brödraskapet nästan hälften av platserna i parlamentet. Salafisterna, konservativa islamister, fick 25 procent. Med andra ord domineras den första folkvalda församlingen totalt av islamister. Därmed kommer de också att totalt dominera den grupp som ska skriva landets nya författning som blir avgörande för skyddet för medborgerliga friheter i framtiden. De som drog igång revolten har fått nöja sig med ett fåtal platser.
Folkets vilja
Inte precis vad omvärlden hade hoppats på. Det är lite som när palestinierna röstade fram terroriststämplade Hamas i sina första fria val.
Men det är det egyptiska folkets vilja. Få ifrågasätter att valen i det stora hela varit demokratiska. Däremot fruktar många utomstående att islamisterna snabbt kommer att avskaffa det lilla av pressfrihet och medborgerliga friheter som revolutionen för med sig. I maskopi med de gamla makthavarna.
Mubarak står inför rätta men det är fortfarande hans gamla maktapparat som styr i departement och myndigheter. Och över allt svävar militären. De betraktades som hjältar för ett år sedan när de bidrog till att störta Mubarak. I dag framstår det allt tydligare att de offrade honom enbart för att rädda sin egen maktställning.
Sharialagar
De har lovat att lämna ifrån sig makten när en president valts i juli. Men bakom kulisserna pågår ett avancerat maktspel. Intrycket är att militären gjort en deal med muslimska brödraskapet. Militären fortsätter ha en stark roll medan islamisterna får fria händer att genomföra sharialagar och låta religionen få en större roll i politiken.
De som hoppas på någon form av västerländsk demokrati löper stor risk att få sina drömmar krossade.
Kanske har egyptierna röstat bort demokratin redan innan den införts.
Facit i regionen ett år in på den arabiska våren ser inte heller alltför upplyftande ut. I Syrien skjuts demonstranter ihjäl dag efter dag medan Kina och Ryssland stoppar alla försök från världssamfundet att ingripa.
Hoppfull
I Libyen fortsätter olika miliser att slåss mot varandra. I Jemen har presidenten avgått men upproret fortsätter.
Egentligen är det bara i Tunisien, den arabiska vårens vagga, som utvecklingen känns hoppfull. Islamisterna som segrade i valen är av en mildare variant än muslimska brödraskapet. Hittills har de varit kompromissvilliga.
Så kanske brände sig grönsakshandlaren som startade hela den arabiska frihetsvåren inte till döds förgäves.