Kenly, 10, knivhöggs i ryggen: ”Kvinnan skrattade jättehögt”
Publicerad 2023-08-06
Kenly Rosberg, 10, attackerades och knivhöggs av en kvinna när hon var på väg hem från skolan.
– Hon gick därifrån och skrattade jättehögt, berättar Kenly.
Nu vill Kenly och hennes mamma Annelie hylla den anonyma hjälten som troligtvis räddade Kenlys liv.
Den 12 juni i år skiner solen. Det är två dagar innan sommarlovet ska börja för barnen i Ängelholm. Men den idylliska sommarkvällen är nära att bli 10-åriga Kenly Rosbergs sista dag i livet.
– Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.
Efter två veckor fick Kenly lämna sjukhuset. I vardagsrummet står nu en hopvikt rullstol. På baksidan av huset står studsmattan som Kenlys mamma, Annelie Rosberg, köpt för att hennes dotter skulle kunna träna upp kroppen igen.
“Då kände jag något i ryggen”
När Kenly blir överfallen den 12 juni är hon den femte flickan som på kort tid attackerats i Ängelholm.
– Jag var på mammas jobb och hämtade nycklar, sen gick jag i några affärer innan jag började gå hem.
Kenly berättar att hon på väg hem möter en kvinna, deras blickar möts och hon ler mot kvinnan som ser tillbaka på henne med en anklagande blick. De passerar varandra men plötsligt växer en skugga fram bredvid Kenly.
– Jag stannade upp och då kände jag något i ryggen, säger hon och fortsätter:
– Det var liksom bara som att något nuddade min rygg och inte som att något var i den.
Kenly har precis fått två knivhugg i ryggen. Hon ser att det börjar rinna blod, mycket blod – och hon inser vad som har hänt. Kvinnan som precis attackerat henne släpper taget och går.
– Hon gick därifrån och skrattade. Hon skrattade högt på ett sätt som att hon tyckte att det var jätteroligt, förklarar Kenly.
“Sen minns jag inte så mycket mer”
Kenly ser en man som går längre bort på gatan och lyckas ropa efter hjälp. Han kommer genast och hjälper henne, vilket kommer att bli livsavgörande för den 10-åriga flickan.
Med en hand på ryggen som lägger tryck på de öppna såren leder mannen henne till närmaste hus för att söka hjälp.
– Vi knackade på och han förklarade vad som hänt och då ringde de ambulans. Sen minns jag inte så mycket mer, säger Kenly.
Mamman passerade brottsplatsen av en slump
När ambulansen har kommit och polisen spärrar av området kommer Annelie på sin elsparkcykel helt ovetande om vad det är som hänt.
– Jag var på väg hem från jobbet, men jag försökte bara att ta mig förbi så smidigt som möjligt utan att störa deras arbete, säger hon och fortsätter:
– Jag ser en ambulanssjukvårdare som springer jättesnabbt runt ambulansen och jag tror att hon ska hoppa in och köra, men till min förvåning hoppar hon in där bak och jag tänker: “Oj, någon är himla skadad – här har det gått åt skogen.”
Annelie fortsätter sin färd hem och väl hemma är dörren låst och ingen Kenly syns till. Hon reagerar först med att bli arg.
– Jag tänkte: “Men vad fasiken, jag ska ju laga mat, det vet hon ju om!”.
Från husknuten går det att se bort till polisavspärrningarna och en granne säger att hon kanske borde kolla med polisen, något som först kändes otänkbart men som hon trots allt ändå gör då Kenly inte syns till någonstans.
– Jag frågade en kvinnlig polis om det var ett barn inblandat, hon säger: “Ja”. Då börjar jag gråta samtidigt som jag säger att min dotter är försvunnen.
“Det är som att hålla andan”
Mardrömmen är total när polisen plockar upp telefonen och säger: “Jag har mamman här”. En frågande Annelie förstår då fortfarande inte vad som hänt tills polisen säger orden: “Din dotter har blivit knivhuggen”.
– Kroppen liksom tog över, jag visste inte att man kunde skaka så mycket som jag gjorde, säger Annelie.
De får skjuts av en civil polisbil som tar dem raka vägen till Helsingborgs sjukhus.
– Jag tittade bara rakt fram. Det är som att hålla andan, du kan inte reagera för du vet inte vad du ska reagera på – tiden stod still, säger Annelie.
Kenlys läge är kritiskt och under röntgen tvingas hon till akut operation.
– Vid det laget kunde de inte säga om hon skulle överleva eller inte, säger Annelie med sammanbiten röst.
Men det vänder och det första positiva beskedet kommer:
”Hon kommer att överleva och hon kommer inte att få några bestående men”, säger en läkare.
– Jag skrek rakt ut när jag fick det beskedet, alla känslor kom på samma gång.
Men Kenly ligger fortfarande i respirator och det vänder från lättnad till rädsla.
– Jag undrade vem det var som kommer att vakna, säger Annelie samtidigt som hennes ögon tåras.
Med gråten i halsen fortsätter hon:
– Kommer vi behöva lära känna en ny flicka? Vi visste ju inte hur mycket den här kvinnan hade tagit från oss.
Hon tittar på Kenly som sitter lutad mot henne i soffan och säger med ett leende.
– Men snart förstod vi att hon inte tagit mycket, för det såg du till att hon inte fick.
Drömmer mardrömmar om attacken
Det är tydligt att Kenly är ett energiknippe när hon visar upp sina färdigheter i rullstolen som hon inte längre behöver – och det blir än mer tydligt när hon gör rondater och volter på studsmattan. Fysiken är så gott som återställd, men på nätterna gör sig attacken påmind.
– Det är få nätter hon inte har mardrömmar och när det händer så vaknar hon och skriker. Hon har sovit hos mig sedan det här hände, säger Annelie.
– Men det är en fas och vi kommer att ta oss igenom den också.
Vill träffa hjälten som hjälpte Kenly
Vad tänker ni om mannen som hjälpte till?
– Det är helt fantastiskt. Han borde få pris från Svenska Hjältar, för om han inte hade agerat som han gjorde så hade det inte gått vägen, säger Annelie.
– Jag är tacksam, säger Kenly och ler.
Vet ni vem det är?
– Nej, men det är klart att vi vill ju träffa honom, men vi respekterar såklart om han vill vara anonym, säger Annelie.
En kvinna i 35-årsåldern sitter häktad misstänkt för mordförsök men hon nekar till brott.
