Gosedjur, tårar och blommor vid minnesstunden för barnen som hittats döda
Södertäljeborna i sorg efter misstänkta morden
Publicerad 2024-04-25
En minnesstund hölls under torsdagskvällen för barnen som hittats döda i en bostad i Södertälje.
Pappan till pojken och flickan är anhållen misstänkt för mord.
– Vi försöker ta oss igenom det här tillsammans, säger rektorn på barnens skola.
Två gosedjur har placerats längst fram i kyrkosalen i Alla helgons kyrka. Ett rosa och ett blått.
Under torsdagskvällen har ett 30-tal personer samlats för att sörja pojken och flickan som hittades döda i en bostad i Södertälje tidigare i veckan.
– Alla är bestörta av det som hänt. Det är fruktansvärt, säger Katarina Montenius som är rektorn på barnens skola.
Tårar under minnesstunden
Intill ljus- och blomhavet i salen sitter en man i svart kostym. Han spelar på ett piano.
Män, kvinnor och barn lyssnar på den ekande musiken.
Längst de blå kyrkobänkarna sitter flera kvinnor och gråter. En av dem torkar sina tårar med näsduk.
Det var under tisdagen som pojken och flickan hittades döda. Detta efter att deras mamma larmat grannar om det som skett i bostaden, enligt uppgifter till Aftonbladet.
Polis grep både mamman och pappan på plats. Efter förhör släpptes mamman och brottsmisstankarna mot henne avskrevs.
Pappan, en man i 35-årsåldern, är fortfarande anhållen misstänkt för mord.
– Det här är två av våra elever som vi dagligen möter i skolan. Det som har hänt är otroligt sorgligt, säger rektorn Katarina Montenius och skakar på huvudet.
Saft, kakor och teckningar
En pappa och en pojke i blå keps reser sig från kyrkobänken. Hand i hand går de fram till altaret.
De tänder varsitt vitt ljus. Sedan går pojken längst bak i rummet – där Katarina Montenius står.
– Vi ses i morgon, säger han tyst och vinkar till rektorn som står längst bak i rummet.
Det är många som påverkats av dödsfallen, berättar sedan Katarina Montenius.
Hur hanterar ni eleverna och föräldrarnas sorg?
– Vi är lyhörda och vi erbjuder stöd. Vi försöker att vara trygga vuxna för våra elever, säger hon.
Utanför salen har personal ställt fram gul saft, pepparkakor och havrekakor täckta i choklad.
De har också ställt fram pennor och papper. En liten flicka sitter och ritar, medan hennes mamma tittar på.
Katarina Montenius står tyst ett tag innan hon säger:
– Vi försöker att ta oss igenom det här tillsammans.
