”De kommer aldrig att hitta Carolin”

Arbetskamraterna: Han pratade om henne flera gånger utan att visa några känslor alls

GÄLLIVARE. ”De kommer aldrig att hitta henne – jag vet det.”

Det sa gruvarbetaren till sina arbetskamrater i omklädningsrummet sedan han dödat Carolin.

Nu vågar vännerna berätta sanningen om den mordmisstänkte trebarnspappan.

På morgonen samma dag som han greps kom 50-åringen till jobbet som vanligt.

Han bytte om till sin blå overall och begav sig ner 850 meter under mark i gruvan. Där hade han arbetat i förrådet i mer än åtta år sedan han blivit omplacerad från sin mekanikertjänst.

Företaget hade erbjudit honom en rehabilitering som han tackat nej till.

De senaste två åren har han jobbat halvtid. Han var sjukskriven och kom och gick lite som han ville.

Vid ett tillfälle i omklädningsrummet, när man diskuterade fallet med försvunna Carolin, sa han: ”De kommer aldrig att hitta henne – jag vet det.”

Det var bara några dagar innan han greps.

”Han var iskall”

– Han var helt iskall, han pratade om henne flera gånger utan att visa några känslor alls, säger en arbetskamrat.

Vid ett tillfälle påpekade en jobbarkompis att han hade en sådan bil som polisen letade efter.

– Jag sa att nu ligger du pyrt till, men han bara skakade på huvudet och åkte därifrån. De flesta i arbetsgänget trodde att en polsk långtradarchaufför som synts på platsen kanske var den skyldige. Men efter gruvarbetarens erkännande har kamraterna ryst av obehag när de tänkt på vad han gjort och sagt.

Polisen har förhört många av arbetskamraterna som karaktärsvittnen och även gjort husrannsakan i mannens skåp i omklädningsrummet.

”Var alltid lite tvär”

Bland arbetskamraterna var den nu mordmisstänkte gruvarbetaren känd som ”gringubben”. Enligt vännerna log eller skrattade han nästan aldrig.

– Sa han att det var på ett visst sätt fick man inte säga emot. Han var alltid lite tvär, säger en arbetskamrat som mötte honom bara timmarna innan han greps.

De hälsade på varandra och allt var som vanligt.

Dagen efter kom chockbeskedet. Den 50-årige trebarnspappan var misstänkt för mord.

Arbetskamraterna, vännerna och alla andra som kände honom var till en början övertygade om att det måste vara ett misstag.

Han beskrevs som en ”trevlig person”, ”underbar familjefar”, ”helt vanlig Svensson”.

Men i takt med att bevisen blev allt starkare ändrade många sina vittnesmål.

– Det är fruktansvärt att han kommit och gått till jobbet i en månads tid samtidigt som hon legat ute i skogen. Hur kunde han hålla sig så kall att han flyttar ett lik som legat i flera veckor? Fy, vad hemskt, säger en bekant.