Våga visa vägen!

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-02

2 Augusti 2009. Ulrica Messing har hunnit med mycket. Tio år som statsråd, bland annat. Snart har det gått två år sedan hon lämnade riksdagen och blev vd för ett heminredningsföretag. Jag frågar vilka tankar som dykt upp under tiden en bit bort från den politiska hetluften.

–?Jag tror att socialdemokratin ibland underskattar vilket brett ? värderingsmässigt stöd som finns för våra idéer, svarar hon.

En gemensam skola, vård åt alla, finansierat av skatter. Det är principer som många människor gillar även om de inte brukar rösta på socialdemokraterna, menar Messing:

–?Man kanske inte tycker om alla detaljer, men huvuddragen har stöd långt ? utanför vår väljarkår. Det måste vi vårda ännu mer.

Ulrica Messing möter fortfarande respekt i många olika kretsar för Ingvar Carlssons och Göran Perssons budgetsanering under 1990-talet.

?–?Det är viktigt för socialdemokratin att vårda det förtroendet, ?att människor litar på att man faktiskt kan leverera.?

Om det ska fungera måste det finnas ett tydligt ledarskap, menar ? Messing och jämför med Barack Obamas framgångar i USA.?

–?Jag tror han lyckades på grund av tre saker. Han formulerade en politik runt de frågor som människor var oroliga för. Han skapade förtroende genom att sätta sig själv på spel. Han gav lösningar, pekade inte bara på problemen.?

Ett tydligt ledarskap handlar om självförtroende:

–?Det gäller att våga peka ut färdriktningen. För jobben, omställningen i krisen. För arbetsro i skolan. För en offensiv socialpolitik nu när lågkonjunkturen förvärrar problemen.

Hur öppet ledarskap kan ett folkrörelseparti ha, hur mycket måste det vara centralstyrt på grund av medielogiken, kraven att ständigt göra utspel och reagera på rubriker? Det är en svår balansgång, enligt Messing:

?–?Å ena sidan är det oerhört viktigt att medlemmarna i ett demokratiskt parti är med och påverkar. Då tar en del beslut lång tid. Men det är samtidigt så att det också inom ett stort folkrörelseparti förväntas ett tydligt ledarskap. Där måste en ledare alltid ha förtroende och mandat att ta ställning.

Ledarskapet är viktigt också för att nå välutbildade människor i storstäderna. Det kräver en öppenhet gentemot akademikernas fackförbund, samtidigt som banden med LO fortfarande är viktiga.

Men det är fel att ställa storstäder mot andra delar av Sverige, menar den tidigare ministern för regionalpolitik:

–?Det är inte så många familjer som bott i Stockholm i tre generationer. Många flyttar in. När man driver politik för storstäder måste man samtidigt se att många är präglade av sin hembygd, som man ofta ser tillbaka på med värme, som gett en något och som format en. Där finns möjlighet att föra en politik som ?binder samman stad och land.

Då handlar det bland annat om bra skolor och kommunikationer, säger Ulrica Messing. Själv är hon på väg till-

baka till glasrikets Kosta efter ett

affärsbesök. Runt om oss nära Stockholm Central är det fullt av sommarklädda resenärer.

Sedan den 41-åriga partiveteranen lämnade riksdagen har hon rest runt på många mindre partimöten. Där blir diskussionerna ofta spännande, säger hon.

Vad är det för frågor som dyker upp i vardagssamtalen, som kanske är underskattade av partistrategerna?

Skolan är en sådan, tror Ulrica Messing:

–?Det finns en oro för barn och barnbarn, att det är för stökigt. Skolan ?är en viktig arbetsplats, det måste finnas förutsättningar för alla att lära.

Socialdemokratin måste också ta människors rädsla för brott på allvar, säger hon:?

–?Det har aldrig funnit så många poliser i Sverige som i dag, på pappret. Ändå upplever människor att de inte får hjälp när de behöver den, därför att ?de flesta människor inte utsätts för stora brott, utan för små ?brott, och de prioriteras inte. Man underskattar de små brotten, och ?symboliken i att polisen syns och finns överallt.

Ulrica Messing sitter fortfarande i socialdemokraternas verkställande utskott. Hur känner hon för partipolitiken i dag?

–?Lustfyllt. Faktiskt. Det är lika mycket politik i mig nu som det var när jag gick med i SSU, eller som det var när jag tackade ja till att bli medlem i regeringen. Det är bara det att just nu är det på ett annat sätt, det är inte heltid, men det är fortfarande en viktig del av livet.?