Är rädda – för blått

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-03

Källarbarnen har fått ett nytt helvete i frihet

Möter verkligheten här Här på Landesklinikum i Mauer bei Amstetten vårdas mamman och barnen. De ska anpassa sig till en värld som de inte ens visste att den fanns.

LONDON. De blir skrämda av ringsignaler, fågelsång och allt som är blått.

Josef Fritzls hemliga källarbarn har mött ett nytt helvete ovan jord.

Inlåst Elisabet Fritzl på en av de få bilder som tagits av henne innan hon blev inlåst.

Barnen Kerstin, 19, Stefan, 18, och Felix, 5, har tillsammans med mamma Elisabeth, 42, lämnat källaren i österrikiska Amstetten för att anpassa sig till en värld de inte visste existerade.

Dagsljus.

Natur.

Trafik.

Allt som andra tar för givet hindrades de att ta del av.

Svår omställning

Medan Kerstin kämpar för sitt liv på Landesklinikum i Mauer bei Amstetten vårdas hennes yngre syskon på en annan avdelning.

Omställningen till ett vanligt liv kommer att ta tid, om de någonsin klarar den.

Stefan och Felix vistas i ett fönsterlöst rum, märkta av att ha hållits gömda i en källare av sin far och morfar Josef Fritzl, 73.

Ringande mobiltelefoner, bilar i rörelse, rasslande löv, kvittrande fåglar och blå föremål upplever barnen som skrämmande.

Åtta års terapi

Enligt Max Friedrich, som behandlade kidnappade Natascha Kampusch, väntar upp till åtta år av intensiv terapi.

Neurologer, psykiatriker, psykoterapeuter och talpedagoger står till familjens tjänst.

Överbeskyddade

Den första uppgiften blir att tillfälligt skilja Stefan och Felix från mamma Elisabeth, som hölls inlåst i 24 år.

– De var antagligen överbeskyddade i källaren, säger klinikchefen Bernhard Kepplinger i Daily Express.

På Landesklinikum ska källarbarnen också lära känna sina syskon – Lisa, 16, Monika, 14, och Alexander, 12.

Trion föddes också i källaren, men adopterades av Josef Fritzl och hans hustru, Rosemarie.

”Gå varsamt fram”

– Varje barn behöver individuell terapi. Vi måste gå varsamt fram, får inte gå till överdrift. Barnen tog med sig några saker från källaren, som leksaker. På kliniken kan de skrika, leka och lära känna sina syskon. Fysiskt är de i ganska bra kondition – och de älskar maten här, säger Bernhard Kepplinger.

Följ ämnen i artikeln