”Ett skamligt fiasko för hela samhället”
Uppdaterad 2015-02-26 | Publicerad 2011-03-08
När vi publicerade vår första undersökning 2009 väckte den stor uppmärksamhet. Makthavare lovade stora insatser, bättre riskbedömning och att varje kvinnomord skulle utredas av en särskild haverikommission.
Två år har gått men morden och dråpen minskar inte. 17 kvinnor dödades 2009, och 2010 tycks de vara lika många.
I dag inleds rättegången mot Helle Christensens mördare, i fredags togs mordet på Johanna, 17, upp i Växjö tingsrätt.
År efter år dödas lika många kvinnor, ofta när hon vill lämna honom.
Den vanligaste mordplatsen är hennes egen säng.
Vi ser även i vår nya granskning att kvinnor dödats, trots varningssignaler.
Birgitta Lagerqvists make försökte strypa henne i maj, han tvångsvårdades inom psykiatrin men mordförsöket utreddes aldrig och ingen eftervård ansågs nödvändig. Ett halvår senare dödade han henne.
Inger Nystedt misshandlades svårt av sambon under många år – det visste polisen, sjukvården och socialtjänsten.
I juni förblödde hon av skadorna.
Kvinnorna som dödades det gångna året har i flera fall utsatts för ett extremt och sadistiskt våld.
Kim Hedberg brändes till döds,
Helle Christensens kropp skändades och en MS-sjuk kvinna i Bua i Halland blödde till döds efter makens grova våldtäkt.
Nu vill vi återigen se en vecka då Sverige pratar om kvinnorna som dödas. Kvinnomorden är inte enskilda tragedier, utan ett samhällsproblem – och ett skamligt fiasko.
Den sedan fem år utlovade haverikommissionen, vart tog den vägen?
Hur mår barnen som förlorat sin mamma i ett mord?
Vilka är männen som dödade?
På torsdag kväll tar Belinda Olsson den stora debatten i SVT-programmet ”Debatt”. Fram till dess – var med och diskutera.
Läs, reagera och hör av er.
Det är vi skyldiga kvinnorna – och de barn som under 2000-talet förlorade sin mamma i ett mord.