”De slog oss och behandlade oss som djur”

Staffan Lindberg

DIKILI. Här dör drömmen om Sverige.

Den turkiska kustbevakningen stoppar flyktingarna på öppet hav.

– De slog oss och behandlade oss som djur, säger en syrisk man till Aftonbladet.

Den lilla gummibåten ger sig av från en undangömd vik nära smugglarbyn Bademli i Turkiet tidigt på onsdagsmorgonen. Ombord finns 63 flyktingar från framför allt Syrien och Irak, tätt packade i orangea, röda och blå flytvästar.

Havet är ovanligt lugnt och den grekiska ön Lesbos – målet för alla – bara tio kilometer bort.

Var och en har betalat runt 1000 dollar till människosmugglarna, ofta allt de äger. Efter mindre än en timme har de stoppats av turkisk kustbevakning på öppet hav.

”Försökte sänka vår båt”

Aftonbladet är på plats när flyktingarna kommer tillbaka till Turkiet. Vi ser barn och vuxna med böjda huvuden ledas ner på kajen i turistorten Dikili av turkisk polis.

Besättningen kastar flytvästarna i havet. En syrisk man tränger sig fram till oss:

– Den turkiska kustbevakningen försökte sänka vår båt.

Han berättar att han flytt undan terrorgruppen IS i Syrien och pekar på ett öppet sår över näsan.

– De slog oss när vi plockades upp, de behandlar oss som djur, säger han innan polisen tvingar bort honom.

Aftonbladet kan inte bekräfta uppgifterna om våld, som förts fram vid upprepade tillfällen av stoppade flyktingar, men tillbakavisats av turkiska myndigheter. Framför journalisternas kameror går allt lugnt till.

Stängs in i sporthall

En palestinsk familj från Yarmuklägret utanför Damaskus hinner berätta att de hoppats åka till Sverige för att återförenas med sina släktingar innan de stoppades.

Flyktingarna tas till ett tält för registrering. En kvinna försöker amma sitt gråtande spädbarn medan hennes son, en pojke i femårsåldern, trycker sig mot hennes arm.

Några står tysta och tittar ut. Bort över havet, där konturerna av Lesbos skymtar genom det blågrå diset.

Någon timme senare är flyktingarna instängda i en sporthall, dit varken journalister eller hjälparbetare släpps in. Inom något dygn väntas de transporteras till andra delar av Turkiet. Syrier och irakier släpps fria, några nationaliteter kan räkna med deportation.

Färre båtar

Nästan tre miljoner syriska flyktingar lever i Turkiet under svåra förhållanden. Bara ett fåtal av barnen går i skolan. Avtalet mellan EU och Turkiet, som trädde i kraft i måndags, gör det möjligt att deportera flyktingar från Grekland hit.

Stadsdelen Basmane i Izmir har kallats “Lilla Syrien” och i de smala gränderna lever tusentals syrier som drömmer om Europa. Guldhandlarna skyltar på arabiska för att locka flyktingarna att byta smycken mot kontanter. Och dussintals småbutiker säljer flytvästar, gummiringar och vattensäkra bälten inför båtresan.

Ändå märks följderna av avtalet tydligt. Människosmugglarna, som tidigare erbjöd sina resor öppet, har gått under jorden. Och båtarna har blivit färre.

– Jag brukade sälja 20 flytvästar om dagen. Nu är det bara några få, säger butiksägaren Serhat Mehmet, 27.

”Här finns ingen framtid”

Ashar Mottui, 32, flydde från staden Daraa i Syruin för två månader sedan tillsammans med sin fru Halima, 29, och deras fem barn.

Striderna pågick i deras kvarter och bomberna föll. Nu bor familjen i en källare i en gränd medan Ashar Mottui försöker övertala släktingar att skicka pengarna som smugglarna kräver.

– Vi ska till Sverige eller Norge eller Tyskland. Vilket land som helst. Här finns ingen framtid. Vissa dagar har vi inte ens mat till barnen, säger han.

Jag frågar om han inte är orolig för att sätta sina barn i en bräcklig gummibåt.

– Vi är desperata människor som måste ta risker.

Ashar Mottui känner till avtalet mellan EU och Turkiet.

– Vad ska vi göra? På något sätt måste Europa låta oss stanna. De kan inte bara skicka tillbaka oss…

Han talar om den ständiga bristen på pengar. Om de skärpta poliskontrollerna i Turkiet. Trakasserierna mot syriska flyktingar i Izmir. Europas stängda gränser och avtalet mellan EU och Turkiet

Allt är bara hinder på en oundviklig resa – bort från kriget.