Det räcker nu, Paludan
Hatmånglaren Rasmus Paludan vill bränna fler koraner i Sverige.
Sällan har polisen haft så goda skäl till att vägra tillstånd som denna gång.
Över 40 personer gripna, 26 skadade poliser, fordon i brand, skadegörelse för miljontals kronor.
Påskhelgens upplopp beskrivs av rikspolischef Anders Thornberg som en form av brottslighet som Sverige inte har upplevt tidigare.
Våldet var så grovt, likgiltigheten inför polisers liv så uppenbar.
Sett ur högerextremisten och islamofoben Paludans perspektiv är denna skrämmande hänsynslöshet en formidabel framgång.
Efter att dennes försök till provokationer runt om i Sverige ofta har lett till axelryckningar fick han denna gång till en fullträff så makalös att till och med internationella medier har intresserat sig.
Den dansk-svenske politikern behövde inte ens dyka upp i exempelvis Örebro för att det skulle bli upplopp. Upplopp som tycks ha dirigerats av kriminella och som engagerade en svans av påsklediga kids.
Hemma i tv-soffan upprördes hyggligt folk på goda grunder och politiker kastade sig över sina mobiler och twittrade ut sina krav på straffskärpningar, militära insatser i förorten, ökade polisiära befogenheter och allt vad det nu var.
När röken har skingrats har Sverige blivit ännu lite mer polariserat.
Inte undra på att Paludan redan har aviserat att han snart kommer tillbaka. Man behöver inte vara smed för att känna igen ett varmt järn när man ser det.
Att bränna koranen borde klassas som hets mot folkgrupp, ropar nu vissa.
Den vägen ska vi inte gå. Att håna en religion, även om det sker på ett mindre sofistikerat sätt, är tillåtet i en demokrati värd namnet.
Företrädare för kommunerna Norrköping och Linköping prövar en annan väg. I ett brev till polisen vädjar de om att extremisten ska förvägras tillstånd att framträda.
Det ska, under normala omständigheter, mycket till för att nekas rätt att demonstrera. Det är ju trots allt en av våra grundläggande rättigheter det handlar om.
Av lagen, dess förarbeten och den praxis som har vuxit fram framgår att möjligheten att göra tumme ner för en demonstration är mycket liten.
Denna vidsträckta frihet är sprungen ur tanken att i en demokrati ska åsikter, hur motbjudande de än är, ska få spridas. Endast i diktaturer är det staten som avgör vilka budskap det är som får spridas.
En populär idé i sociala medier är att om nu Paludan nödvändigtvis måste tillåtas bränna koraner, så borde han anvisas en plats i skogen.
En polischef i Lund resonerade på det sättet då han på 1980-talet beslöt att nazister skulle få hålla den demonstration de ansökt om på en öde idrottsplats i kommunens utkant.
Men senare juristgenerationer har kommit fram till att det var ett för stort ingrepp. Att framföra sitt budskap på en plats där ingen kan höra är inte mycket till demonstration.
Innebär då detta att Sverige inte har något val? Ska kriminella även nästa helg få ta över gator och torg? Har de boende i Skäggetorp ännu ett livsfarligt upplopp framför sig?
Inte nödvändigtvis. Polisen har enligt ordningslagen möjlighet att säga nej till Paludan med hänvisning till att dennes framträdanden tidigare har lett till ”svårare oordning”.
Vad en svårare oordning i praktiken innebär går det att ha olika åsikter om, men inte ens de mest förhärdade yttrandefrihetsfundamentalisterna borde kunna invända mot att helgens bilder på vinande gatustenar och brinnande polisbilar når upp till lagens krav.
Och såväl Tyskland som Frankrike har bett Paludan fara och flyga utan att gå under som demokratier.
För övrigt har polisen i såväl Stockholm som Malmö tidigare nekat honom tillstånd. I det senare fallet prövades för säkerhets skull beslutet av Förvaltningsrätten och befanns vara juridiskt hållbart.
Polisen bör säga nej även denna gång. Det räcker nu.