Ex-president kan ligga bakom etniskt våld

En dödlig mix av fattigdom, maktbegär, gammalt groll och Josef Stalin

Kurmanbek Bakijev.

Ta en nypa gammalt groll mellan etniska grupper. Tillsätt fattigdom och hög arbetslöshet. Toppa med en nyligen störtad president.

Du har den dödliga mixen á la Kirgizistan.

Själva grundingrediensen är årtionden av sovjetisk diktatur. Merparten av de gamla sovjetrepublikerna har inte precis blomstrat sedan de blev självständiga 1991.

I fallet Kirgizistan såg Sovjetunionens fruktade diktator Josef Salin till att bygga in en etnisk konflikt i republiken när han drog gränserna.

Dagens oroligheter är dock av mer färskt datum.

I april störtades den tidigare presidenten Kurmanbek Bakijev. Han kom till makten 2005 i vad som kallades Tulpanernas revolution. Den var en reaktion på att så lite förbättrats sedan landets blev självständigt och att diktatorn Askar Akajev satt kvar i orubbat bo.

Mörda regimkritiker

Till en början satte många sitt hopp till frihetsrevolutionen men ganska snart började missnöjet pyra igen. Bakijev var inte den store demokrat som han utgav sig för att vara. Han lät mörda regimkritiska journalister.

Inte fick han fart på ekonomin heller.

Istället försökte ha bereda vägen för sin son att ta över makten. De flesta toppjobb gick till Bakijevs kompisar.

Frihetshjälten började kort sagt uppträda som en diktator.

När han störtades i april flöt blod på huvudstaden Bisjkek gator.

Inbördeskrig

Bakijev greps aldrig utan lyckades fly till landets södra delar där han fortfarande har starkt stöd. I några dagar stod det och vägde. Skulle Bakijev starta ett väpnat uppror mot centralregeringen och i praktiken störta landet in i ett inbördeskrig?

Saker och ting verkade lugna ner sig. Men det var bara på ytan. Under den var det någon som började organisera det etniska våld som brutit ut de senaste dagarna.

Även om ingen vet säkert vem är det ingen vild gissning att det är Bakijev som ligger bakom oroligheterna. Han vill hämnas på de nya makthavarna. Kanske till och med försöka ta makten igen.

En uppfattning som stöds av den svenske frilansjournalitsen Andreas Hedfors. Han har periodvis bott i Kirgizistan och är precis hemkommen därifrån

– De flesta tror att Bakijev och hans klan som ligger bakom, säger han. Den förre presidenten vill minska de nuvarande makthavarnas möjligheter att ställa honom inför rätta.

Vägen dit går via att försöka blåsa nytt liv i gamla etniska motsättningar mellan majoritetsbefolkningen kirgizer som utgör 70 procent och uzbekerna som utgör 15 procent av landets befolkning.

Söndra och härska

I samband med Sovjetunionens fall utbröt bråk om markrättigheterna mellan de båda befolkningsgrupperna. Överfemhundra människor dödades. Den här fiendskapen har på nytt väckts till liv i politiskt syfte.

Ytterst går de etniska motsättningarna ännu längre tillbaka. Stalin delade med flit upp den bördiga Ferghanadalen mellan tre republiker Krigizistan, Uzbekistan och Tadjikistan för att enligt gamla söndra- och härskaprinciper hålla motsättningarna vid liv.

Det är lätt att förstå varför premiärminister Vladimir Putin ogärna skickar några ryska trupper för att reda upp kaoset.

Markbråken 1990 undantagna verkar uzbeker och kirgizer ha levt hyfsat fredligt sida vid sida i modern tid. Experter hävdar att uzbekerna generellt har det bättre ekonomiskt vilket givetvis kan göra att avundsjukan ligger och gror.

Oroligheterna kommer mycket olyckligt, anser Hedfors.

– Nya regeringen har på kort tid slagit in på reformvägen. Politiska fångar och torterade uzbeker har släppts. I det närmaste total yttrandefrihet råder. Risken är nu att den humanitära katatsrofen används för att motivera en återgång till ett auktoritärt styre.

Vem det än är som lagat till á la Kirgizistan har fått till en högst osmaklig men explosiv anrättning.