Mona har förlorare stämplat i pannan
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-25
Det skulle förvåna om Mona Sahlin leder Socialdemokraterna i nästa val.
Men hon kommer inte att avgå på ett sätt som skadar hennes parti.
Det är hon alltför lojal för.
När Mona Sahlin uppträdde i intervjuprogrammet ”Skavlan” i SVT i går kväll visade hon sig från sin allra bästa sida. Självsäker (observera, inte dryg), rakt på sak och med glimten i ögat.
Lika bra som hon var där var hon under sista veckan före valet. Som den slitvarg Sahlin är kämpade hon från tidig morgon till sen kväll med en glöd och direkthet som borde gjort de andra partiledarna avundsjuka.
Men en vecka före valet är just bara en vecka. En mandatperiod består av 209 veckor och det gäller att vara på topp nästan samtliga för att vinna slaget. Det var inte Sahlin, som dock inte valdes förrän 184 veckor återstod till det avgörande slaget om väljarna.
Socialdemokraterna under ledning av Sahlin gjorde en usel valrörelse och fick ett uselt valresultat, det sämsta på 96 år. Dessutom misslyckades de rödgröna med att vinna regeringsmakten. Dubbel förlust för Mona Sahlin.
Först skulle partiet förnyas genom en idédebatt i olika rådslag. Resultatet blev magert. Lite nytänkande om skolan och företagandet, men inte mycket mer. Idéerna lyste snarare med sin frånvaro än med sin lyskraft.
Sedan var det hattandet med Vänsterpartiet. Först skulle de inte vara med i Sahlins rödgröna vision för Sverige. Men efter en revolt i det egna partiet skulle de gamla kommunisterna visst vara med. Vad ville Sahlin, egentligen?
Därefter kom själva valrörelsen. Den skulle skötas av förlusttyngda veteraner från Göran Perssons bortröstade regering. Vad var den högre tanken med det?
Först under de sista veckorna fångade de rödgröna upp det breda folkliga missnöjet med Försäkringskassan och de nya sjukskrivningsreglerna.
Läser ingen i Sahlins stab Aftonbladet eller Expressen, Sveriges folkliga lackmuspapper? Sannolikt inte, i så fall hade de begripit långt tidigare att här fanns en fråga som med rätt politisk exploatering verkligen kunde skada alliansregeringen.
Det här var inte de enda misstagen. Men några av de största.
Nu vill Socialdemokraternas högsta ledning, det verkställande utskottet, att partiet ska ha en extrakongress. Det har de under nästan alla mandatperioder men denna gång är kongressfrågan så explosiv att nyhetsbyrån TT skickar ut en så kallad nyhetsflash, som signalerar en stor nyhet, om planerna på en extra kongress.
Skälet är inte den kriskommission som partistyrelsen tillsatte
i onsdags och vars slutsatser och rekommendationer ska diskuteras på extrakongressen.
Nej, att det minst sagt väntade beskedet om den extra kongressen väcker uppståndelse beror på att nu finns en tidpunkt då Mona Sahlin kan bytas ut. Extrakongressen kommer sannolikt hållas tidigast om ett år, kanske först våren 2012.
På extrakongresser kan en ny partiordförande väljas. Så valdes Ingvar Carlsson, Göran Persson och även Mona Sahlin, Socialdemokraternas tre senaste ledare.
Mona Sahlin är en kämpe. Och är allra bäst i motvind. Men det skulle förvåna om hon leder Socialdemokraterna i nästa val.
Just nu har hon ”förlorare” stämplat i pannan. Det brukar vara svårt att tvätta bort.
Att Maria Wetterstrand, enligt sin man, funderar på att flytta till Finland när hon avgår som språkrör i vår är ytterligare ett slag mot det rödgröna samarbetet där hon varit den klarast lysande stjärnan. Läs mer om det på nästa uppslag.