Självmord för Putin att anfalla Sverige

Det vi verkligen borde oroa oss för är nedbrytningen av förtroende mellan Ryssland och väst

Öva är en sak.

Men att Ryssland skulle attackera Sverige och Norge är inte bara högst osannolikt. Det vore dessutom politiskt självmord för Vladimir Putin.

I det nya oroliga läget gäller det att hålla huvudet kallt när många vill hetsa.

Följ ämnen
Nato

Vi har gått från vad vi trodde var en evig fred i Europa till oro för ett nytt storkrig på bara drygt ett år.

I den nya situationen får röster utrymme som tidigare ingen lyssnade på.

Vem hade sommaren 2013 överhuvudtaget brytt sig om en rapport från en tankesmedja som hävdade att Ryssland hade planer på att invadera Gotland, Åland och Nordnorge?

Ingen eller väldigt få.

Nu behövs det väldigt lite för att ytterligare trissa upp en redan upphetsad stämning. Många olika aktörer har intresse av att överdriva eller övertolka saker som händer.

Militären i många länder vädrar morgonluft efter många år av nedskärningar i avspänningens spår. Politiska aktörer som alltid sett Ryssland som ett hot har fått vatten på sin kvarn.

Helt klart ser vi ett aggressivare Ryssland som åter vill bli taget på allvar som militär stormakt. Detta i kombination med att den ryska ledningen uppfattar det som att Nato under lång tid utnyttjat ett militärt svagt Ryssland för att flytta fram sina positioner österut. Något president Putin bestämt sig för att sätta stopp för.

Sno åt sig

Han gjorde det genom att sno åt sig Krim från Ukraina och genom att försöka hindra Ukraina från att gå med i västlägret. Han gör det genom att låta ryskt spaningsflyg och ryska bombplan flyga nära andra länder gränser och ibland kränka dem, som utanför Öland i september förra året.

Han gör det genom att låta de ryska stridkrafterna övat betydligt oftare, bland annat i och kring Östersjön.

Det finns inga skäl att bagatellisera den här ryska upptrappningen. Men det finns heller inga skäl att övertolka vad den innebär.

Att Ryssland simulerar en attack mot Sverige och Norge är inte samma sak som att man har planerna på att genomföra en sådan i verkligheten. Övning av olika krigsscenarier är något de flesta länder ständigt ägnar sig åt. Påsken 2013 utförde ryskt stridsflyg en simulerad attack mot militäranläggningar i Sverige.

Som Peter Mattsson lektor vid försvarshögskolan uttrycker det i en intervju med TT:

– Ryssland skulle med lätthet kunna ta Gotland. Har man de här militära förmågorna kommer man också från ryskt håll att öva på sådana scenarier, något annat vore tjänstefel.

Invadera Sverige

Norge är medlem av Nato. Sverige står Nato väldigt nära. Norge, men inte Sverige omfattas av artikel fem i Natos stadgar som säger att om en medlem blir attackerad så måste övriga komma till dess hjälp. Ändå vore det politiskt nästan omöjligt för USA att inte ingripa om Ryssland invaderar Sverige.

Att invadera ett Natoland eller Sverige är förenat med extrema risker för Vladimir Putin. Det skulle kunna bli starpunkten för att storkrig i Europa som han i långa loppet skulle ha mycket svårt att vinna. Risken är överhängande att Putin skulle förlora makten. Varför skulle han ta en sådan risk?

Allt han gjort hittills går ut på att maximera sin tid vid maktens köttgrytor.

Nålstick

Ryssland är visserligen svårt sargat som demokrati men Putins maktinnehav bygger fortfarande på att en klar majoritet av ryssarna stödjer honom. De stod bakom honom när han annekterade Krim som många ryssar ser som sitt. Men hur många skulle applådera en attack mot grannarna i Norden?

Rysslands nya aggressivitet och nålstick mot Georgien, Moldavien och andra före detta Sovjetrepubliker är ett försök att övertyga både dem och Nato om att priset för en ytterligare utvidgning österut skulle bli för högt.

Att det skulle vara en föraning om en rysk attack mot Västeuropa är högst osannolikt.

Att invadera Ukraina än en sak. Att invadera Sverige är som amerikanerna säger "a totally different ballgame".

Det vi borde oroa oss för i dagens situation är nedbrytningen av det förtroende som byggdes upp efter kalla kriget och den ständiga upptrappningen mellan Nato och Ryssland som ingen riktigt vet var den kan sluta.

Följ ämnen i artikeln