Emma knäckt av tyskans skratt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-06
KÖPING. Emma Jangestig fick kämpa med gråten i går.
När tyskan skrattade rakt ut var hon nära att gå sönder inombords.
– Det bara hugger i hjärtat, säger hon.
För första gången öppnade tyskan som misstänks för morden på Maximilian och Saga Jangestig munnen och gav sin version av vad hon gjorde i Arboga den 17 mars.
Kände igen rösten
Samtidigt satt barnens mamma Emma och kramade sin sambos hand.
– Jag höll på att brista. Första timmen var jättejobbig: att höra hennes röst, hennes egen berättelse, säger hon.
När tyskan talade första rättegångsdagen slungades Emma tillbaka till mordkvällen.
Hon kände igen rösten som uttalade orden ”Hi, I’m NN” innan hon trängde sig in i hallen.
I går kom känslorna tillbaka.
– Jag känner igen rösten. Absolut, det är jag mer än säker på. Jag blev väldigt rädd och upprörd. Jag ville egentligen bara gå därifrån.
”Gjorde ont i oss alla”
Men hon satt kvar. Höll tillbaka gråten.
– Jag måste vara på plats. Vad som än sker kommer det påverka resten av mitt liv. Jag klarar det tack vare att jag har min familj och mina vänner, säger Emma.
Hon lyssnade till tyskans beskrivning av relationen med Emmas sambo – mannen hon älskar.
Hon lyssnade när tyskan snäsigt vägrade svara på åklagarens frågor.
Och hon lyssnade när hon skrattade rakt ut så att det nästan ekade i tingssalen.
– När hon skrattade gjorde det så ont i oss alla. Hur kan hon göra så? Det bara hugger till i hjärtat, jag förstår inte anledningen. Hon anser att hon är oskyldig, då skulle man väl snarare gråta än skratta?
Emma förde anteckningar medan tyskan pratade. Hon och sambon utbytte tankar på pappersarken framför dem.
”Väldigt konstig situation”
När kvinnan, som misstänks för att kallblodigt ha mördat hennes barn, vägrade svara på frågor av hänsyn till sina vänner, skrev Emma i sin dagbok:
”Hon framställer sig själv som nån som bryr sig om sina vänner och andra runt omkring sig [...].”
– Det var en väldigt konstig situation att höra henne, säger Emma.