Vändning i mordfall – efter okänt sms

Publicerad 2015-01-15

MALMÖ/STOCKHOLM. Här är sms:et som kan förklara bakgrunden till skolgårdsmordet.

Den mordmisstänkte pojken ger nya uppgifter om ett misshandelsfall mellan offret och honom själv – och att hans pappa i själva verket låg bakom misshandeln.

De nya uppgifterna får åklagare att inleda en ny utredning mitt under pågående rättegång.

– Min bedömning är att en utredning ska göras, säger Magnus Pettersson, kammaråklagare.

Den 6 augusti dödades en 17-årig pojke vid Linnéskolan, i stadsdelen Limhamn, Malmö.

Enligt åtalet ska den misstänkte pojken ha skurit honom i halsen med en flaska. Men redan ett år tidigare misshandlades 17-åringen brutalt – och den mordåtalade 16-åringen ska ha utfört misshandeln.

Fallet lades ned. Men nu kan Aftonbladet presentera nya uppgifter - ett sms som ska ha skickats av den mordåtalade pojken - som pekar på en annan gärningsman till misshandeln. I sms:et har pojken skrivit så här:

”...vi sa att det var bara jag som slog han så pappa inte blir indragen och förlorar jobbet för det är det sista han behöver just nu...”

Efter att Aftonbladet lämnat över uppgifterna till åklagaren, inleds nu en ny utredning angående misshandeln ett år före mordet.

– Det här gör att vi ska se om det går att ompröva fallet, säger Jenny Lindell, vice chefsåklagare.

Uppgifterna påverkar även den pågående mordrättegången.

– Vi har fått de här uppgifterna av er och utifrån dem har jag bedömt att någon utredningsåtgärd måste göras, säger Magnus Pettersson, kammaråklagare.

”Enda jag gjorde var att sära dem åt”

I Aftonbladets granskning av händelserna före den 6 augusti 2014 har flera personer i pojkarnas bekantskapskrets berättat att de ska ha varit osams länge, men att misshandeln 2013 gjorde saken värre.

En nära vän till 17-åringen blev vittne till misshandeln. Tillsammans ska de ha gått hem till hem till den nu mordmisstänkte 16-åringen för prata om stulna mobiltelefoner. Då ska hans pappa dykt upp. Pojkarna blev rädda och sa att de inte vill prata med honom. När de var på väg att gå ska pappan ha hoppat på pojken.

– Han slänger in honom i en cykel. Sedan slår och sparkar mannen honom i ansiktet flera gånger. Min kompis ligger ned. Jag blir livrädd men vågar inte gå mellan, säger vännen.

Han springer ut från gården och får hjälp av någon på gatan att larma polis. När sonen och pappan sedan förhörs säger de båda att det var sonen som misshandlade pojken. Åklagaren väljer kort därefter att lägga ned fallet.

Pappan står i dag ännu fast vid sin version.

– Jag hade absolut ingenting med det att göra. Det enda jag gjorde var att sära dem åt, säger pappan till Aftonbladet.

Din son har själv i sms till vänner skrivit att han tog skulden för att du inte skulle bli indragen?

– Det stämmer inte, det kan jag inte tänka mig, eftersom jag inte var inblandad. Så det förstår jag inte alls över huvud taget.

Händelsen sommaren 2013 ska ha gjort att stämningen blev allt hårdare mellan de båda pojkarna.

– Det som var allra värst var att 15-åringen efteråt gick runt bland kompisar och sa att det var han som hade slagit min kompis. Han skröt om det, säger vännen Aftonbladet talat med.

Kan vara en förklaring

Enligt vännen var den misshandlade pojken arg över att folk sa att en yngre pojke hade slagit honom. Han var också frustrerad över att ingen trodde på hans version om att pappan var gärningsmannen. Den 1 augusti, fem dagar innan han dödades, ska han ha uttalat ett dödshot mot både sonen och pappan.

– Han sa att jag ska skjuta både honom och hans pappa, säger vännen.

I den nya utredningen av fallet, mitt under pågående mordrättegång, är man enligt kriminalinspektör Lars Emmertz  speciellt intresserad av uppgiften om dödshotet.

– Vi ska höra 17-åringens vän om det som sades den första augusti, säger Lars Emmertz.

Jenny Lindell konstaterar att konflikten efter misshandeln kan vara en förklaring till att bråket på skolgården gick så långt att en pojke dog.

– Det kan möjligtvis förstärka motivet. Att de inte ville sluta av den anledningen. De ville ha hämnd, säger Jenny Lindell.