Hur löst hänger Bashar al-Assad?
Oppositionen har en tendens till önsketänkande
Hur löst sitter egentligen Syriens Bashar al-Assad?
De senaste avhoppen gör att situationen påminner alltmer om läget i Libyen före Gaddafis fall.
Men viktiga skillnader finns.
Sett över de 18 månader sedan det folkliga upproret startade så befinner sig diktator Assad på ett kraftigt sluttande plan mot avgrunden.
I början verkade hans regim gjuten i sten. I dag vidgas sprickorna mer och mer.
En rad generaler och ambassadörer har hoppat av på senare tid. Premiärministerns avhopp i går gör att man frestas dra paralleller med hur utvecklingen blev i Libyen. Där var det först sedan några ur Gaddafis inre krets hoppat av och bytt sida som oppositionen fick verklig kraft under vingarna.
Inre krets
På ytan kan det verka som det är Assads innersta krets som nu hoppar av. Premiärministern är ju onekligen en hög och viktig person.
Men som nästan alla andra som hoppat av tillhör han den sunnitiska majoritetsbefolkningen. Trots positionen var hans makt begränsad. Liksom de flesta ministrars. Assad har en egen inre krets där alla viktiga beslut fattas. De som ingår i den är främst alawiter, samma shiamuslimska sekt som Assad själv tillhör.
De utgör ungefär 15 procent av Syriens befolkning.
Familjen Assad och alawiterna har lyckats hålla sig kvar vid makten i över 40 år genom en kombination av hänsynslöshet gentemot politisk opposition men ändå inkludera den stora sunnitiska majoriteten och visa stor religiös tolerans. Sunnis har hela tiden suttit med på ledande poster men den verkliga makten har Assads hållit inom familjen och en trängre krets.
Så när sprickorna nu vidgas är det inte säkert att diktator Bashar al-Assad omedelbart faller ner i en av dem. Hans innersta krets av alawiter, de människor han verkligen litar på är tämligen intakt.
Återkommande attentat
Givetvis innebär de många avhoppen i den yttre maktringen en svår påfrestning för Assad. Det sänker moralen hos regimens trupper. Det ger intrycket utifrån av en härskare på fallrepet.
Striderna i Aleppo och de ofta återkommande bombattentaten mot statliga mål i Damaskus visar att regimen tappar alltmer av kontrollen över landet. Det är uppenbart att Fria Syriska Armén kontrollerar områden längs den turkiska gränsen där bland annat utländska journalister kan ta sig in för att skildra kriget utan att behöva vänta på de visum från de syriska staten som aldrig kommer.
Så hur långt har Assad kvar?
Frågan har egentligen inget svar. Men förmodligen har han betydligt längre kvar än vad oppositionen hoppas på och västvärlden önskar.
Tunga vapen
Oppositionens talesmän har i månader förutspått Assads snara fall från makten. De har varit frågan om allt från dagar till veckor. Gång på gång har det visat sig vara önsketänkande.
Regimen är fortfarande stark. Även om soldater ständigt hoppar av är armén fortsatt stark. Man har en antal underrättelsetjänster som jagar oppositionella. Även om rebellerna i allt större utsträckning också får tunga vapen kan det bli ett långt och mycket blodigt inbördeskrig.
Kanske mer i stil med Irak än med Libyen.