Skogens konung om jakten, oron för hunden – och talen han aldrig höll

Kerstin Nilsson

Han är inte bara Sveriges kung, han är också skogens konung.

I en stor intervju i tidningen Vi avslöjar kungen att han skulle vilja vara bonde – om han nu inte hade fötts till kung.

Han berättar också om sin oro för sin älskade hund Brandie, 3, som plötsligt drabbats av halvsidig ansiktsförlamning.

– Jag hoppas att det inte är farligt. Om inte annat får vi väl prova att ge henne botox, skojar kungen i intervjun.

Skog, skog och åter skog.

Det är vad den långa intervjun med Carl XVI Gustaf i det nya numret av tidningen Vi handlar om.

Josefin Olevik, redaktör på tidningen Vi och den som har intervjuat kungen, är väldigt förtjust i skog.

Det är kungen också.

”Trodde hon krossat skallen”

På Stenhammars slott, utanför Flen, som kungahuset arrenderar på livstid av staten, finns en hel del skog.

Där trivs kungen.

När han är där går han varje morgon en runda i skogen, tillsammans med sin ögonsten, den bayerska viltspårhunden Brandie, 3, påpassligt nog född på Sveriges nationaldag, den 6 juni.

Hon är med under intervjun, men kungen berättar att han är orolig för henne just nu.

Han har alltid haft hund och alltid varit väldigt fäst vid sina djur.

Nu har Brandie, oförklarligt, drabbats av en halvsidig ansiktsförlamning. Hon lider inte av det, men vänster sida ser lite hängig ut.

Veckan efter intervjun ska hon på datortomografi och det oroar kungen – mycket.

– Först trodde vi att hon hade krossat skallen när hon hoppade ur jeepen i somras. Men det är inget sådant, bara musklerna. Det kom på en halv dag: pang bara, säger kungen till tidningen Vi.

Det har gått en tid sedan intervjun med tidningen Vi gjordes, men hovet hälsar att det inte är någon fara med Brandie.

– Brandie mår bra, i övrigt har vi inga kommentarer, säger hovets informationschef Margareta Thorgren.

Drömmer om utsikt

Kungens miljö- och naturintresse grundades redan i barndomen, genom scouterna.

I dag är han hedersordförande i WWF, Världsnaturfonden, och i World Scout Foundation.

Förutom att få lönsamhet i skogen på Stenhammar deltar kungen i forskningskonferenser med miljö- och skogstema och besöker ofta massaindustrin på sina resor runt om i landet.

En del av Stenhammars ägor är i dag naturreservat – där får kungen inte bruka eller röja nu.

Det stör honom lite – han skulle vilja röja upp lite och nog drömmer han om att få öppna den gamla uthuggna, numera igenväxta gatan som en gång gick här för att sjön skulle synas från slottet.

Men det går inte – gatan som höggs upp och sprängdes fram för över hundra år sedan går i dag rakt genom naturreservatet.

Än i dag, i en glänta i skogen finns stenen med inskriptionen kvar. ”Huggning sprängning stenbrytning öppnade utsikten 1894” står det på stenen.

Filosoferar i skogen

Kungen berättar också i intervjun att han gärna hade blivit lantbrukare, om han inte hade varit så att han var född att bli kung. Det är livet på Stenhammar han gillar; att ta hand om en lantegendom med skog och djur.

Det tycker han är skojigt.

Men den som tänker på skogen och kungen tänker förstås också på jakt – en av hans favoritsysselsättningar.

Det är inte på Stenhammar kungen jagar, utan i Bergslagen och Halle-Hunneberg, söder om Vänern.

Och där, ensam i skogen på pass, flödar tankarna och orden är lätta att formulera.

– Man blir ju lite filosofisk när man sitter på ett jaktpass och ingenting händer. Det är klart man pratar för sig själv. Man kanske till och med håller de där talen som man inte... som man kanske kommer att behöva hålla. Eller som man skulle ha velat hålla, men som man kanske inte kom på just då. Där flyter tankarna bra, säger kungen till tidningen Vi.