EU:s oförmåga kan sluta i ett blodbad

Stefan Löfven i krismöte på Malta

EU håller toppmöte efter toppmöte för att lösa flyktingkrisen men nästan inget händer.

Istället springer verkligheten hela tiden förbi de diskuterande toppolitikerna.

Europa vill stänga dörren men vet inte hur man ska bära sig åt. Paniken kan i värsta fall sluta i blodbad.

Tyskland är på väg att återinföra Dublinkonventionen. Det innebär att flyktingar ska skickas tillbaka till det EU-land dit de kom först, för att få sin asyl prövad där. Det var efter att Angela Merkel beslöt att Tyskland inte längre skulle tillämpa Dublinöverenskommelsen för syriska flyktingar som strömmen tog extra fart.

Systemen brakar samman

Nu drar alltså även de länder som tagit emot flest flyktingar, Sverige och Tyskland, i nödbromsen. Det finns inte längre någonstans för nyanlända att bo. Mottagningssystemen är på väg att braka ihop.

Det sker samtidigt som EU-ledarna de närmaste två dagarna möts på Malta för att diskutera en lösning på flyktingkrisen.

Detta har de ägnat sig åt mer eller mindre nonstop sedan i somras utan att komma någonvart.

Sverige, Tyskland och Österrike säger att alla måste hjälpas åt. En stor grupp länder spelar osynliga och de forna öststaterna säger blankt nej.

De extrainsatta toppmötena har avlöst varandra men flyktingkrisen har snarare kommit längre bort från en lösning.

Afrika ska övertygas

På Malta ska EU bland annat försöka övertyga afrikanska ledare att ta tillbaka sina medborgare som anses vara ekonomiska flyktingar. Utsikterna att lyckas är inte stora.

EU-länderna klarar inte ens av att genomföra de beslut de redan fattat. I slutet av september bestämdes att 160 000 flyktingar som redan tidigare kommit till Grekland, Italien och Ungern skulle omfördelas till andra EU-länder. Beslutet var ett första steg i ett försök att få till en automatisk fördelningsnyckel som skulle sprida bördan till alla EU-länder.

Men av dessa 160 000 är det hittills färre än 200 som omfördelats. EU-länderna har helt enkelt struntat i beslutet eller drar i bästa fall benen efter sig. Än mindre har EU lyckats enas om hur man ska hantera den akuta flyktingström som fullkomligt exploderat under hösten.

Alla försöker rädda sig själva

Att bryta mot fattade beslut och ingångna avtal verkar numera snarare vara regel än undantag. Var och en försöker rädda sig själv så gott det går. Man kan undra vad ett EU-beslut egentligen är värt.

Merkel, Cameron, Löfven och de 25 andra regeringscheferna möts i syfte att visa handlingskraft och kontroll. Men när möte efter möte enbart resulterar i meningslösa deklarationer så blir effekten den motsatta. Känslan är att EU inte har någon som helst kontroll på flyktingsituationen och att det snart kan gå riktigt illa.

När de få länder som hittills gett skydd åt majoriteten flyktingar inte längre klarar av trycket så uppstår en farlig situation. Såvida inte andra EU-länder mot förmodan plötsligt ändrar sin njugga attityd så kommer flyktingarna att fastna i Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien och Slovenien lagom till att vintern närmar sig.

Detta är länder som i nuläget bara fungerat som transitstater. Flyktingarna har fått vatten, bröd och en busstransport vidare norrut. De flesta av länderna säger blankt nej till att ta emot stora flyktingströmmar.

Nya signaler

Risken är uppenbar för våldsamma konfrontationer mellan flyktingarna och gränspolisen. Tendenser till detta såg vi redan tidigare i höstas när Ungern använde tårgas och vattenkanoner mot asylsökande.

Det kan bli värre än så.

Ungern har fattat beslut om att man kan använda militären för att mota bort flyktingar. Vi kan vara rätt säkra på att även övriga länder är beredd att sätta in militär. Vad som då kan hända törs man knappt tänka på.

Så länge Tysklands och Sveriges nya signaler inte resulterar i en minskad flyktingström till Europa så riskerar vi snart att få se scener som vi inte trodde var möjliga i Europa 2015.

Räkna med nya extrainsatta EU-toppmöten.

Hjälp, vad händer? Vi förklarar
flyktingkaoset

Följ ämnen i artikeln