Tyskan kvar i häktet – tills vidare

Sista rättegångsdagen i Arbogafallet – men beskedet uppskjutet

VÄSTERÅS. Rättegången mot den 32-åriga tyska kvinna som misstänks för morden på Saga och Max Jangestig i Arboga har nått sin final.

Under måndagen sammanfattade åklagarsidan och försvaret rättegången och gjorde sina pläderingar.

Sedan konstaterade rättens ordförande: Vi behöver ytterligare tid.

Aftonbladet.se:s Robert Triches har rapporterat direkt från rättegången.

15.53

Rättens ordförande: Vi behöver ytterligare tid för överläggning, så beslutet nu blir bara att besked om målets fortsatta handläggning kommer att meddelas senare. I avvaktan på det så ska XX bli kvar i häktet med oförändrade villkor. Troligtvis kommer besked någon gång under morgondagen.

14.25

Rättens ordförande utlyser en kort paus.

14.21

Med det är rättegången slut. Härnäst ska rätten ta ställning till om XX ska förbli i häkte, och när domen ska falla.

14.13

Det har också frågats varför XX inte ställer upp på konfrontation. Var det så konstigt det? Hon visste ju att hennes fotografier varit ute i Europa och hela världen via internet. Hon visste dessutom att NN umgicks frekvent med Emma Jangestig. En sådan konfrontation hade varit farlig för rättssäkerheten.

Sedan påstås det också att hon inte skulle ha medverkat i polisförhör i Tyskland. Men i Tyskland ger man det rådet att inte yttra sig, det är en annan tradition än i Sverige.

Ett bevis som bara finns ute i periferin, blir aldrig mer än ett perifert bevis. Här måste man bevisa utom rimligt tvivel att en person gjort sig skyldig till ett mycket, mycket allvarligt brott och då är det mycket höga krav på bevisen. Jag är övertygad om att tingsrätten utifrån objektiva grunder kommer att bedöma varje indicium var för sig.

Per-Ingvar Ekblad yrkar på att åtalet mot XX ska ogillas och att hon ska försättas på fri fot.

– Med det överlämnar jag det här tragiska målet till tingsrättens bedömning, konkluderar Ekblad.

14.06

Åklagarens ”räddningsplanka” är att XX påstås ha ljugit om sin besök i Arboga, säger advokaten.

– Är hon skyldig till brotten för det? XX har försökt förklara, på sitt sätt, varför hon inte vill berätta. Den negativa omständigheten att det kan råda tvivel om vad hon haft för sig i Arboga saknar relevans så länge det inte finns en hel del annan bevisning som kan binda henne till brottet. Men det finns ingen annan sådan bevisning. Det finns inget motiv, bara hypoteser och spekulationer. inget utpekande, inget dna, skorna, kläder och vittnen. Ni får tycka vad ni vill om hennes redogörelse för vad hon har gjort i Arboga, men det hjälps inte.

Apropå alternativ gärningsman. Polisen har ”vänt upp och ner på alla stenar”.

– Jag har inte polisens resurser att ta fram någon alternativ gärningsman, jag kan bara studera polisens utredning och konstaterar att det finns några oroande moment. Det första är det omfångsrika surfande på olika sajter som familjen gjort. NN har redogjort för hur man lägger ut porträtt och berättar om sina framtidsplaner. Det är en tanke att det kanske är oförsiktigt med tanke på alla dårar som är ute på internet.

”Ingen teknisk bevisning och ingen dna”

13.59

Angående Vans-skorna:

– Det framgår av polisförhöret med hyresvärdinnan att hon haft ”en känsla av” att hon sett skorna i lägenheten. Men hur säker kan man vara på något sådant?

Polisen säkrade ett också skoavtryck i bostaden i Arboga.

– Mönstret är välliknande, säger teknikerna. Det är inte så att mönstret överensstämmer, som någon sa. Hur många kopior och plagiat finns det av den här skon? Jag skulle vilja säga att mönstret påminner om mönstret från Vans-skorna. Det är en stor skillnad på att var identiskt med.

Han säger också:

– SKL hade bara en enda uppgift, nämligen att fastställa skostorleken. Man kommer fram till att det var mellan 40 och 42, men det finns nog en miljon svenskar som har skor i de stolekarna.

Angående påståendena om XX:s kläder.

– Det finns diverse diffusa påståenden, men de måste hanteras försiktigt. Hur ofta lägger man märke till vilka kläder en person har?

Apropå vittnena som ska ha sett 32-åringen.

– En man som sett en ”misstänkt tyska” i skogen i närheten sa ju direkt att det inte var min klient när han fick se henne här, säger Ekblad.

13.47

Angående teknisk bevisning.

– Det är ju lite märkligt att det inte finns några dna-spår. Om XX skulle varit inne i bostaden och utfört de här våldsdådet så förefaller det helt uteslutet att hon inte skulle lämnat några spår efter sig. Polisen har vänt på varje sten och det verkar inte särskilt sannolikt att ett antal poliser och ambulansmän som varit inne i bostaden skulle omöjliggöra att man i sådana fall hittat spår efter XX.

Man har hittat hår från en mansperson.

– Det säger åklagarsidan kan vara hår som har blåst in. Ja, det är ju ett alternativ. Eller så kan det vara hår från gärningsmannen, säger Ekblad.

Och angående hårtussen:

– Den kom med bestämdhet inte från XX, vilket är föga förvånande. Det är nämligen inte hon som har gjort det här.

Med graden plus 1 kommer håret från Emma.

– Det är inte särskilt mycket. Det talar i ”någon mån” för att håret kommer från Emma. Men i ”någon mån” kan stämma in på hundratusentals personer. Det finns en mängd människor som det här kan stämma in på. Men inte på XX, för där var det minus 4. Enligt min uppfattning ligger det närmast till hands att håret kommer från en person som kan ha med det här att göra. Jag säger inte att det är så, men det är inte lika långsökt som att hår skulle blåst in i bostaden, som åklagaren säger.

Alltså – ingen teknisk bevisning och ingen dna.

– Trots att det var blod överallt. Det måste funnits några spår. Men det finns ingen teknisk bevisning som pekar mot min klient.

Men hammaren då?

– Det är väl äntligen ett bevis? Jaså, vilken hammare då? frågar sig Ekblad. Det är inte bara i Palmutredningen det har betydelse. Det finns inget mordvapen. Var det en hamamre? Och var finns den i sådana fall? Det saknas en hammare i hyresvärdinnans lägenhet, än sen? Har man hittat någon hammare på Skavsta som kan påstås vara ett mordvapen? Svar nej! slår Ekblad fast.

XX har berättat om hammaren som hon blev av med på Skavsta.

– Och vad säger vittnet? Han vitsordar, spontant, att det är så att de har skojat om detta då och tidigare om säkerhetsbestämmelser på Skavsta.

Försvaret protesterar mot den uppmålade bilden av XX som en planerande, kallblodig mördare.

– Skulle en sådan person också göra en så idiotisk sak som att ta med sig hammaren till Skavsta? Ja, då kommer förklaringen att det skulle vara en trofé, som jag tycker är ett befängt och lösryckt påstående. Hon skulle dessutom ha berättat om detta när honom kommer till Tyskland?

”Utpekandet felaktigt”

13.39

Åklagarsidan står fast vid att utpekandet är riktigt. Ekblad fortsätter:

– Det är sannolikt att Emma till och från varit medvetslös efter attacken.

Men den viktigaste påverkan står NN för, enligt Ekblad.

– Han har inga restriktioner utan får information och läser tidningarna. Sedan spånar han tillsammans med Emma. Och så kommer de på det här med den ”knäppa tyskan”, som hängt i hälarna på NN och kommit med en historia om ett fött barn och så vidare. Minnesbilderna växer fram undan för undan under den mänskliga ambitionen att få fram vem som gjort detta avskyvärda. Den fantastiska men för min klient tragiska finalen är att Emma i juli pekar ut min klient, felaktigt. Och även innan det påstådda minnet som Emma ska ha fått hemma, kommer efter att hon fått information om mordvapnet och andra detaljer.

Ekblad beklagar, understryker han, att det gått till på det här sättet.

– Det är inte ditt fel, säger han direkt till Emma. Men jag finner det fullständigt uteslutet att utpekandet skulle ha någon som helst juridisk relevans, liksom påståendet om ”minnesöar”. Emma skulle med tanke på sin situation vara helt världsunik om hon skulle kunna beskriva situationen på det sätt som hon vill göra.

13.29

Angående Emmas utpekande.

– Enligt mig, det felaktiga utpekandet. Där vill jag gärna återkomma till att det jag säger inte är något angrepp på Emma eller någon annan person. Det är en sympatiskt människa som har drabbats hårt, men vi måste granska vad utpekandet består i och hur det har uppkommit.

Han omnämner expertvittnet som ”stackars professor Christiansson”.

– Det är rättens sakkunnige. Han har stor betydelse både i Sverige och internationellt och när vi satt här och lyssnade på honom för ett par veckor sedan kom hans slutsatser nästan som en chock för åklagarsidan. Det blev en om möjligt ännu dystrare stämning på den sidan. För mig var det inte alls förvånade. Han hade ju lämnat in sitt utlåtande redan i maj. Det här är ingen lekman. Han är en av Europas främsta experter på sitt område. Han har tagit del av samtliga förhör med Emma, journalhandlingar och hela materialet. ”Det kan inte uteslutas att det som Emma uppfattar som verkliga minnen suggesterats fram”, läser Ekblad ur Christianssons slutsatser.

– Ja... att det med avseende på Emmas minnesproblematik föreligger en risk för sammanblandning från olika minneskällor, står det också.

Han påminner om när han själv ställde frågor till Emma:

– Med oerhörd tydlighet framgick det då att Emma hade blivit utsatt för olika typer av påverkan under resans gång. NN kom att fungera inte bara som ett filter mellan Emma och polisen också som ett bollplank, en person som av oerhört tragiska skäl är involverad i målet, får som uppdrag av polisen att på något sätt föra protokoll över sina samtal med Emma. Det torde vara unikt i sitt slag. Då hjälper det ju inte att förhörsledaren är en mycket duktig polis. Vad hjälper det? Materialet och information har redan filtrerats, prövats, i samtalen mellan Emma och NN.

Emma skulle varit världsunik om hon hade de minnen som hon säger sig ha, enligt professor Christianssons bedömning.

– Jag utgår ifrån att tingsrätten tagit till sig de exempel som jag fört fram, liksom de exempel Christiansson gett.

Han säger sig vara närmast beklämd över det sätt Emma kan misstänkas ha påverkats.

”Det här är ju bara teorier”

13.24

Ekblad fortsätter:

– Om man tänker sig en tiogradig skala och det här målet med den allvarliga beskaffenheten så krävs det fullständigt klart bevis med ett värde av tio. Tingsrätten får inte göra det lätt för sig, utan varje indicium måste bedömas var för sig. En två kommer förbli en tvåa.

Försvarare Ekblad går in på det påstådda motivet.

– Jaa, det är väl lite väl teoretiskt att påstå att XX, som aldrig tidigare gjort sig skyldig till en våldshandling eller stått inför en domstol skulle ha de personliga egenskaperna för att kunna genomföra ett sådant här brott. Förekommer det något hot? Nej, definitivt inte. Inga som helst. Om det nu är på det sättet att XX varit svartsjuk och inte kunnat släppa NN, om det finns fog för det påståendet, varför i all sin dar skulle ett sådan motiv motivera att ta livet av två små barn? Det finns ju ingen som helst proportion på det. Det är ju noterbart att NN inledningsvis i förhören förklarade sig helt oförstående till beskyllningarna mot XX. Det har han ju alldeles rätt i.

32-åringen har ett fungerande socialt liv med vänner i Sverige och Tyskland.

– Jag finner det förvånande att man hittat ett motiv att hon skulle vilja ta livet av de här två små barnen. Det kan ju tingsrätten inte gå på! Än värre blir det när man som målsägandebiträdena påstår att min klient skulle tagit med sig hammaren som en trofé. Hur långt kan man gå, säger han indignerat.

Det finns inget motiv. Det här är ju bara teorier, inget annat.

13.17

Tyskans försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblad påbörjar nu sin plädering.

– Det här är ett fruktansvärt brott som inte kan beskrivas på något annat sätt. Jag tänker överhuvudtaget inte diskutera skadestånd i det här fallet. Att lämna över till tingsrätten att bedöma det tillhör vanligt hyfs. Men, den avgörande frågan är: Vem ska dömas för det här brottet? Är det min klient, XX?

– Inledningsvis gick åklagaren på defensiven och förklarade att hon har bevisbördan. Så är det, men det är också så att utgången i det här målet är framförallt viktig för XX. Utgången i målet är faktiskt också av betydelse för vår rättsordning i det här landet. Så viktigt är det, med tanke på det indicieläge som vi har. Det är en ytterst grannlaga uppgift av tingsrätten att bedöma.

Det ska bevisas utom rimligt tvivel att en person begått gärningarna.

– Man utgår ifrån att en person är oskyldig tills dess något annat bevisats. Det gäller för hela det västerländska straffsystemet. Beviskravet när det gäller åtal av det här ytterst allvarliga slaget är oerhört högt. Det handlar ju om mycket, mycket, kännbara straff om man kommer fram till att en person är skyldig, säger Ekblad.

Det är inte bara antalet indicier, hypoteser och ord som är avgörande för om någon är skyldig eller inte, fortsätter han.

– Om åklagaren för fram flera saker som kan anses tala för att hon har rätt, så ska man komma ihåg att det inte är kvantiteten på bevisen utan kvalitén som har betydelse. Beviset blir inte bättre för att man pratar om det en halvtimme. Varje bevis eller indicium ska bedömas särskilt för sig, det lever sitt eget liv. Om ett bevis har tio i värde är det mitt i prick. Men poängen är det att som man här har fem bevis med värde två, så kan man inte lägga ihop dem till en tia. Varje bevis ska bedömas var för sig.

– I det här fallet har indicierna var för sig väldigt lågt bevisvärde, och de förstärker heller inte varandra, säger Ekblad. Inget av bevisen kommer i närheten av en tia.

”Det finns ingen tvekan om gärningsmannen”

11.39

Tyskan har sagt att hon tog fotografier den 17:e mars.

– Men då hade de kunnat återskapas av teknikerna. Det har inte tagits några bilder vid Halvardsborgen. Och varför skulle hon lånat 1000 kronor för att åka dit och ta bilder i dåligt väder? Det är ju befängt.

Tyskan nekar också till att ha laddat ner bilder på huset på Verktygsgatan.

– Men vem annars skulle ha haft intresse av att göra det då?

Och är det en tillfällighet att hon via sin dator råkar gå in på en artikel om vad som har hänt? Varför skulle hon gjort det om hon var oskyldig och ovetande? anför Skönebrant.

– Och det största misstaget: Varför skämtade hon om hammaren som hon skulle blivit fråntagen på Skavsta? Finns ingen anledning. Det kan mycket väl vara så att hon blivit fråntagen en hammare. Och jag är inte främmande för att det är något sjukt behov som fick henne att ta med sig den.

Polisen har sökt efter en alternativ gärningsman.

– Men det har inte framkommit någon annan alternativ hotbild och det finns ingen tvekan om att gärningsmannen sitter på andra sidan (rättssalen).

Även Skönebrant har i likhet med Fredborg yrkat högre skadestånd än praxis.

11.25

Nicklas Jangestigs biträde Kari Skönebrant pläderar:

– Två barn, ett och tre år gamla, har blivit brutalt mördade i sitt hem. Det som gör traumat än värre är det övervåld som använts av förövaren. Som åklagaren var inne på har förövaren agerat i ett raseri, ett ursinne. Den här människan ville släcka ut något som störde vederbörande. Att som förälder uppleva något sådant här måste vara oerhört traumatiskt. Att komma hem och upptäcka att någon släckt ljuset för sina barn på det här brutala sättet... Det traumat måste vara oerhört svårt att komma över, säger Skönebrant med eftertryck.

Skönebrant instämmer i åklagarens slutsats att XX inte åtnjuter någon som helst trovärdighet i sina uppgifter.

– Hon har ändrat sig och försökt lägga sina uppgifter tillrätta. Jag blev väldigt förvånad när XX plötsligt sade att hon hade undanhållit information under förundersökningen. Hon har också sagt att hon ljugit under förundersökningen. En sak som jag tycker är viktig i sammanhanget är de så kallad de Köpingsvännerna som plötsligt dök upp. XX insåg att hennes lögner inte höll – och då kom hon med en ny lögn.

Resorna har varit ett led i förberedelserna för brottet.

– Det har varit systematiska förberedelser. Hon har arbetat målmedvetet för att hitta rätt tillfälle att utföra sitt dåd.

Skönebrant fortsätter:

– Det viktigaste, och som också binder XX till brottsplatsen, är Vans-skorna. Mönstret är mycket specifikt. Just de här skorna är borta, försvunna, säger XX. Hon säger att det var under en resa till Berlin 2006 som de försvann. Men det vet vi genom vittnen är en ren lögn.

– Hyresvärdinnan såg skorna i XX:s ägo ända fram till mars 2008. De fanns i lägenheten hon delade med XX. De fanns också den 17:e mars, och det är de skorna som satte avtryck i bostaden.

Han fortsätter:

– Det är uppenbart för envar att något barn har XX inte fött. Det finns inget tvivel. Att inte ens den närmaste vännen skulle informerats om en graviditet är helt osannolikt. Syftet var att såra och skada NN. Det är det klara syftet.

Kräver skadestånd på 200 000 kronor

11.14

Det kanske fattas någon liten bit i pusslet fortfarande, säger Fredborg.

– Men man ser ändå bilden. Min slutsats är att åtalet i sin helhet är styrkt och att XX ska dömas för mord och mordförsök.

Angående skadestånden:

– Beloppen är vitsordade och ska dömas ut. Det som inte är vitsordat är kränkningen mot NN. Han har krävt det som är gängse ersättning, 100 000 kronor. NN tog pappaansvar i familjen. Han hämtade och lämnade på dagis, deltog i det dagliga livet. Det har naturligtvis också varit tungt för NN att det är XX, som han haft en relation med, som är misstänkt.

Emma Jangestig kräver skadestånd på 200 000 kronor för sina barns död.

– I ett trafikmål motsvarar det lidande under fyra års tid. Men för Emma handlar det om ett livslångt lidande.

För mordförsöket på henne själv krävs ett skadestånd på lika mycket.

– Det Emma blivit utsatt för är ofattbart grymt. Meningen var att hon skulle dö. Hon var livshotande skadad.

Under målsägandebiträdets genomgång av skadeståndsanspråken sitter Emma tyst, med handen i sin sambos knä.

11.07

Hon går också in på Christianssons slutsatser.

– Även han säger att minnesöar kan finnas kvar, anser han också att det inte är hennes riktiga minnen. Men jag anser att det finns skäl att kritisera både utförande av testet och slutsatserna. Det är inget angrepp på honom personligen, naturligtvis, men:

– Både Emma själv, polisen, NN och hennes anhöriga har berättat om hur dåligt Emma mådde vid testtillfället. Hon hade strax innan fått se sina döda barn och hon befann sig i ett chockartat tillstånd. Men det stod det inte någonting om i utlåtandet. Och kriminalinspektör Anders Pommer sade också att Christiansson hade bråttom och att han informerat professorn om Emmas dåliga skick.

Emmas uppfattning var att personen som kom var en ”minnestränare”.

– Och Emma var väldigt angelägen om att vara duktig och hjälpa till. Först i efterhand har hon berättat hur hemskt det var för henne.

– Jag kan inte säga annat än att det är fel sätt att hantera en så skör person. Och man borde i vilket fall ha dokumenterat de här bristerna efteråt.

Christiansson sade sig också ha varit informerad om Emmas nedsatta hörsel. Men hörseltestet gjorde inte förrän efter minnestestet, understryker Fredborg.

– Slutsatsen är att Christiansson måste minnas fel, säger hon.

10.55

Rättegången fortsätter med att Emma Jangestigs ombud Marie Fredborg håller sitt slutanförande.

– Det har varit som ett stort pussel där bit efter bit fallit på plats. De viktigaste delarna är att XX har haft motiv att döda barnen och försöka döda Emma Jangestig. Där har åklagaren visat en klar bild av en kvinna som förändrats från att ha varit passionerat förälskad till en stalker som velat förgöra NN:s idyll.

Även Fredborg nämner citatet från Kent-sången:

– ”Från krönet av kullen ser jag min förlorade värld”, skrev XX. Där, är hennes motiv, slår Fredborg fast.

XX har heller beslagits med lögner om sina resor till Arboga och det påstådda syftet med dem.

– Och vi har sammanträffandet att hyresvärden saknar en hammare, och det finns ett vittne som berättar att XX själv berättat om en hammare som hon blivit fråntagen.

Anledningen till att XX velat ta med sig hammaren på flyget kan ha varit att hon vill spara en trofé, säger Fredborg.

Avtrycket efter skorna stämmer överens med skor som XX haft. Även storleken stämmer.

– Det är för mycket för att ha det kan vara ett sammanträffande.

Den allra viktigaste delen är dock Emma Jangestigs utpekande.

– Hon pratar om en XX (smeknamnet) och om ”kvinnan som NN har barn med”. Det är helt opåverkade uttalanden. Senare, i minnestestet, får hon också tanken att gärningsmannen talat ett främmande språk, och genom det kommer fler detaljer fram. Hon minns frasen: ”Hi, I'm XX”.

– Hon är helt säker på att det var XX som angrep henne. Det finns inget tvivel om att Emma är helt trovärdig och att hennes uppgifter är tillförlitliga.

Fredborg nämner experterna:

– Jörgen Borg sa att det är möjligt att komma ihåg precis ända fram till det första, avgörande slaget. Medvetandegraden hos en person kan också gå upp och ner, säger han. Och att det kan finnas öar av minnen kvar, även om en del andra minnen försvinner.

”Ingen annan har motivet”

10.29

Vilka andra misstänkta kan det då finnas?

– Under utredningen mot tyskan har motiv och möjlighet blivit allt tydligare. NN kunde snart uteslutas. Omgivningen är kartlagd, man har undersökt vänner och tidigare partners. Man har inte hitta någon, som varken teoretiskt eller praktiskt, visat sig vara en tänkbar gärningsman. Den enda tänkbara är XX. Hon har inte kunnat lämna någon bra förklaring till sin resor. Hon har motivet och möjligheten. Hon har tillgång till tillhygge. Hon ljuger om sin klädsel och skor. En person som liknar henne syns utanför huset. Man har hittat skoavtrycken. Och en person som liknar henne har rekognocerat utanför huset. Ingen annan har motivet.

– Skulle allt detta vara sammanträffanden? Nej, naturligtvis inte. Dessutom är hon utpekad av Emma Jangestig och är skyldig till brotten.

De ska rubriceras som mord och försök till mord, säger Gummesson.

– Det finns två tänkbara påföljder: livstids fängelse och rättspsykiatrisk vård. Det är lämpligt att göra den rättspsykiatriska undersökningen innan man väljer straff.

Gummesson yrkar också att tyskan bör sitta kvar i häktet och dessutom ha restriktioner, förutom tv och tidningar.

10.18

XX har så sent som fyra dagar innan brotten gett luft åt sina känslor för NN.

– Man kan också se detta i journalerna från psykiatrin från hösten 2007.

XX har också kunnat planera de här brotten den 17:e mars, säger Gummesson.

– Hon har iakttagits. Man har pratat om hennes brytning, utseende och gång.

Tyskan ville ta bort det som gjorde att NN mådde bra, nämligen Emma och barnan.

– Om man ser den som gör NN lycklig som en hora, är det kanske den rimligaste lösningen att ta bort henne. Jag påstår att det var Emma och barnen som var ”de jävlarna som tog min kärlek där”, som tyskan skrivit i en dagboksanteckning. Att citera är att verbalisera det man känner, säger Gummesson.

Återigen understryker hon att det saknas dna-bevis, tillhygge, spår på kläder.

– Men hon har haft tre timmar på sig tills det att hon kommer hem. Hon har haft gott om tid att dumpa sådant hon ville få bort. Hon hade mörka kläder där blod inte syns. Att döma av Emmas uppgifter har XX dessutom tagit av sig jackan och eventuellt också skorna.

Åklagaren fortsätter.

– Jag vill peka på vittnet som berättade att XX självmant sade att hon blivit av med en hammare på Skavsta. Och jag vill peka på vittnet som tog på XX ett par Vans-skor, kort för brottet.

XX har också själv valt att inte ställa upp på en konfrontation.

– Hon har motiverat sin vägran med att hennes bild förekommer på nätet och det går inte att ifrågasätta. Men jag ställer mig också tvekande eftersom hon fått möjligheter att själv välja konfrontationsgrupp. Jag ställer mig också frågande till att hon själv tog kontakt med polisen för att ”reda ut det här”. Hon har inte medverkat i något förhör.

Åklagaren jämför med förhören med Nicklas Jangestig.

– Han vill vara med och reda ut vad som hänt. Han gav alla detaljer och man kunde konstatera att han var oskyldig och i dag är friad från alla misstankar.

”Hon saknar helt trovärdighet”

10.13

Christiansson ifrågasatte att Emma kunde minnas det hon sade sig minnas från själva skadetillfället.

– Men det finns flera vittnen som bekräftar hennes minnen.

Emmas grad av medvetande har också diskuteras om omvittnats. Uppgifterna går till viss del isär, men:

– Hon hörs på bandet och har rört på sig. Det förefaller som om hon varit medveten om vem som rör henne och pratar med henne. Hon har hört sin mor ropa utanför huset. Jag vill påminna om vad experterna sade om ”minnesöar” och det Jörgen Borg (den andre experten) sade om att man måste visa lite ödmjukhet och att inte allt stämmer överens med klinisk erfarenhet.

– Det som Christiansson avslutade sin genomgång med var också: ”Jag kan inte utesluta någonting”.

09.59

XX har ljugit i polisförhör och har obesvärat ändrat sina uppgifter i tingsrätten, konstaterar åklagaren.

– Hon saknar helt trovärdighet och därmed faller tillförlitligheten. Hennes uppgifter saknar värde. Bara att hon ljuger innebär förstås inte i sig att hon är skyldig, men när man gör bedömning av den samlade bevisningen måste man ställa sig frågan varför det finns ett intresse från hennes sida att ljuga. Det är ändå inget farligt att exempelvis berätta vem som givit henne skjuts, som hon sagt.

Gummesson fortsätter att prata om Emma Jangestigs vittnesmål.

– Hon är en sansad person trots vad hon gått igenom och fortsätter att gå igenom. Alla i rättssalen såg Emmas reaktion den första rättegångsdagen. Det satt två kvinnor vid bordet där XX satt. Emma kände igen henne ändå och kände också igen hennes röst. Hon har beskrivit detaljer, smärta, rädsla, hur hon ser förövaren framför sig och hur hon måste lyfta huvudet för att möta förövarens blick. Hon har berättat att förövaren är en kvinna som talade ett annat språk. Att hon hade mörka drag, stor näsa och mörkt hår. Emma har själv berättat hur viktigt det är att den skyldige döms, för hennes barns skull och för sin egen säkerhet. Hon har inget intresse av att fel person fälls för detta.

Hur tillförlitlig är hennes minnesuppgifter? frågar sig Gummesson. Frågan har ställts till två experter, bland andra professor Sven-Åke Christiansson, vars slutsatser nu ifrågasätts av åklagaren.

– Han hade bland annat synpunkter på längden på förhören och menade att det första förhöret där hon nämner den tyska exflickvännen är det längsta, drygt en timme. De första tolv förhören är mellan tio minuter och en timme och tio minuter. Alltså finns det två tidigare förhör som är precis lika långa och flera som är nästan lika långa. Vilken skillnad gör detta för den hörde, frågar jag mig. Jag tvingas i objektivitetens namn hur väl grundade Christianssons teorier egentligen är, säger Gummesson.

”Du lever det liv som jag önskade”

09.50

Gummesson fortsätter med tyskans påstådda besök i Örebro, den 30 januari.

– Mätarställningen på hyrbilen stämmer inte. Uppgift att hon åkte till Örebro för att besöka universitetet kan man helt kan bortse ifrån. Hon ljuger om även den här resan och syftet med den. Hon har rest till Arboga för att av någon anledning nå Emma och samtidigt saknas hammaren hemma hos XX:s hyresvärd.

XX ljuger om sina totalt fyra resor, säger Gummesson.

– I övrigt om hennes trovärdighet vill jag nämna skorna: Under polisförhör ombads XX flera gånger att berätta om sina skor. Hon undvek sorgfälligt att berätta om sina Vans-skor. Inte förrän hon såg bilden vid bardisken har hon berättat om dem, men inte kunnat uppger hur och när hon förlorat dem.

Gummesson läser ur tyskans anteckningar:

”Jag mår skitdåligt överallt, även i Grekland vilket verkligen var skrämmande. Du lever det liv som jag önskade.”

– Detta skrev hon efter att NN berättat om sin nya familj. De anteckningar som XX skrev på Södersjukhuset talar också sitt eget språk. De hyser ett hat mot NN och hans nya familj, säger Gummesson.

– Därtill ska läggas trovärdigheten i uppgiften att hon varit likgiltig för NN. Hon har sökt och samlat information och bilder. Hon har tagit reda på familjens adress. Och för att få medömkan från NN drar hon fram historien om graviditeten och pojken ”Jonas”. Jag sätter också ett stort frågetecken framför de två självmordsförsöken. Jag menar att det inte är allvarliga försök utan sätt att på något sätt knyta NN till sig. Det är också märkligt att hon inte själv kunnat peka ut sig på övervakningsbilderna från Arboga station. Men det finns det andra vittnen som kan göra och de slutsatserna instämmer jag i. Hon har haft en mörk jacka med huva som hon inte vill kännas vid.

Det är också förbryllande att de så kallade ”Köpingsvännerna”, som tyskan säger sig ha träffat, lyser med sin frånvaro, säger Gummesson.

09.43

Den 12:e mars kan inte tiden räcka till för det som XX uppger sig ha gjort, slår Gummesson fast.

– Bara att ta sig bort till stenen är som ett maratonlopp. Det vore rimligt att ha förberett sig bättre, inte bara gå på vinst och förlust. Vi vet avståndet till den. XX har fått chans både här och i polisförhör om stenen och vad som skulle vara speciellt med den, men det har hon inte kunnat säga.

Gummesson fortsätter med att visa en bild på runstenar i Västmanlands län.

– De finns i parti och minut. I Arboga finns det två. I det sammanhanget påstår jag att det är knepigt att ta sig från Stockholm till Arboga på vinst och förlust för att leta efter en okänd runsten, men det har XX inte gjort. Hon har inte gjort någon research innan hon reste. Mot bakgrund av det här påstår jag att hon inte har något professionellt intresse vare sig av Siggestenen eller Halvardsborgen. Hon har inte letat efter någon sten. Hon har befunnit sig i området runt Verktygsgatan, där hon också har iakttagits.

Samtliga tågbiljetter är betalade kontant.

– Alla andra köp hon har gjort är gjorda med kort, som naturligtvis kan spåras.

”Det är en lögn”

09.34

Åklagaren går igenom den tekniska bevisningen, eller frånvaron av den.

– Det finns inga biologiska spår efter förövaren i form av blod eller sådant. Det finns inga dna-spår av XX på brottsplatsen. Men det har heller inte förekommit något handgemäng som skulle kunna avsätta sådana spår.

– Vi vet också att XX, som är vänsterhänt (skadorna på barnen och Emma var framförallt på deras högre sidor) uppgett att hon besökt fornlämningar. Hon har tagit kort som raderas. Hon ha lånat pengar för att kunna resa dit. Hon reste, trots att hon hade snärjigt att hinna med den planerade resan till Tyskland.

– Vi påstår att tiden inte räcker till för att hon ska hunnit göra det som hon påstått, säger Frieda Gummesson. Och den är heller inte så intressant som XX menat. Det är ”en hög med stenar”, säger Gummesson.

Åklagaren pekar också på att tyskan ändrat vissa uppgifter som hon uppgett i förhören. Anledningen är att XX själv insett att tiden inte skulle räcka till för att göra sådant som hon påstått sig ha gjort.

– Åklagarsidan hävdar att det hon har uppgett om besöken i Arboga är lögn.

Kommentaren faller utan någon reaktion från 32-åringens sida.

Som tidigare under rättegången finns både Nicklas och Emma Jangestig på plats. Emma bär – som hon gjort hela tiden – på Max Spidermanfigur. Här finns också barnens morfar Roland Jangestig och självklart Emmas sambo, NN.

09.26

På väggen bakom tyskan i rättssalen visas under åklagarens plädering en två meter hög förstoring av bilden på de två barnen. Max och Sagas leende är ett sorgligt ackompanjemang till det åklagaren berättar: Tillhygget, det hammarliknande föremålet som användes för att döda barnen och nästan döda Emma Jangestig, har inte hittats, konstaterar Gummesson.

– Våldet i sig och omfattningen är övervåld, synnerligen kraftigt. Man har berättat om minst ett 40-tal slag vilket visar att förövaren handlat i ursinne. Men samtidigt har det varit en kall och kontrollerad person som har planerat det här och tar med sig tillhygget från brottsplatsen och har tillräckligt med is i magen att utöva det här våldet i den mardrömslika situation det måste ha varit i hallen.

– Maximilian och Saga dog av våldet och om Emma inte fått vård hade hon också dött. Att NN kom hem i tid var en tillfällighet, det var inte planerat så. De drabbade har naturligtvis också fått själsliga men.

Brottet har tagit ”några minuter”.

– Det finns inga tecken på någon strid. Max och Saga var två små barn och kunde inte bjuda något kroppsligt motstånd. Genom den tekniska utredningen är visat att Max är den enda som flyttat på sig efter att han blev slagen.

Brotten har påbörjats kort efter klockan 19 och avslutats mellan 19.17 och 19.19 och då har förövaren försvunnit från huset.

– Man behöver som mest elva minuter att gå till stationen. Det är inga problem att hinna med tåget 19.30. Vi vet att en sko som inte är behörig på platsen lämnat spår och att det är en Van-sko mellan 40 och 42.

”Det handlar om Max och Saga”

09.21

Åklagare Gummesson börjar sin plädering:

– Först kommer jag prata om vad målet egentligen handlar om, diskutera kända fakta och vad XX berätta. Jag kommer prata om trovärdighet och tillförlitlighet, hennes besatthet och tekniska bevis. Efter en slutsats i sak kommer jag diskutera rubricering och påföljd och hur jag ser på fortsatta restriktioner.

Men, fortsätter hon.

Tyskan, för dagen klädd i svart och med utsläppt hår, tittar stint ner i bordet framför sig. Gummesson fortsätter sedan med att kritisera media:

– Massmedia har när man har beskrivit fallet valt att uttrycka sig i termer av vinst och förlust, nästan idrottsliknande. Men det är inte det målet handlar om, det handlar om Max och Saga, deras mamma och alla människor runtomkring.

Åklagarsidan har, understryker åklagaren, varit objektiva.

– Det finns inga vinnare i det här målet, trots alla ord om boxningsmatcher och bakslag och liknande.

09.07

Rättens ordförande berättar att den misstänkta tyskan har genomgått en så kallad liten sinnesundersökning. Innehållet i denna är tills vidare hemligt eftersom domstolen ännu inte fattat beslut om den misstänkta är skyldig eller ej, men slutsatsen av undersökningen är att tyskan kan ”misstänkas ha lidit av en allvarlig psykisk störning vid tillfället för brotten och kan också misstänkas lida av en sådan vid tillfället för undersökningen.”

Följden av resultatet är att läkaren som genomfört undersökningen rekommenderar att en fullständig rättspsykiatrisk undersökning bör göras. Under tiden rätten går igenom innehållet i den lilla sinnesundersökningen tillåts inte åhörarna närvara.