Dubai – en låtsasvärld mitt i öknen
Efter en lång och slitsam höst kände jag att jag var värd en skön semester. Jaha, vart ska man åka, frågade jag mig själv.
En god vän föreslog Dubai, en stad som för mig är känd för sitt sjustjärniga hotell Burj al Arab, för prinsar, eskortbrudar och en pulkabacke byggd i ett köpcentrum. Där glada araber tydligen kastar sig åt höger och vänster iförda burkor. Så varför inte? Dubai, det verkar kul!
So here I am – mitt i den artificiella världen, mitt i öknen. Redan på flygplatsen möttes jag av ett hundratal män iklädda vita skynken. Jag kan inte låta bli att undra vad dessa män använder under denna uråldriga beklädnad. Svaret fick jag i dag hos en frisör (som i och för sig var bög, men i alla fall). DE HAR INGENTING UNDER! Oftast går de runt och vädrar sina organ hela dagarna.
Jag antar att det betyder att det är ovanligare med klåda i underliven här nere.
På hotellet där jag bor kan man åka gondoler à la Venedig till den gigantiska falska marknaden som de mycket smart har byggt upp under tak.
Här vallas stora lass med turister runt i såväl regn som solsken och blir glada åt att köpa en kamel med glitter.
Så hur är då vädret, undrar ni säkert där ni sitter och huttrar i Vintersverige? Det är skit! Sedan jag anlände har det varit molnigt, så jag tillbringar dagarna vid poolen under två stora handdukar i stället för ovanpå.
Det kommer hela tiden olika servitörer och frågar om jag är ryska. Och det är ju inte så konstigt när alla i Dubai verkar komma från Ryssland, i alla fall de kvinnor som tillbringar dagarna fnittrandes vid poolen.
Jag får mycket tid att tänka och funderar intensivt på om jag trivs
i denna låtsasvärld eller inte. Och jag tror att jag har kommit fram till en sak: THE RULER OF DUBAI IS VERY SMART. Han har skapat en turistfabrik och vi har alla gått i fällan medan han sitter i sitt palats och räknar pengarna som rullar in i stora lass. Jag säger bara give me some eller köp dig själv ett par rejäla kalsonger.