Attackerna kryper närmre stadskärnan: Duschade i krossat glas

Aftonbladet på plats: Nytt raketanfall mot Kiev

Emelie Svensson

KIEV. Blodspåren är kvar utanför köpcentrat som bombades i söndags kväll i den största attacken hittills mot huvudstaden.

Och raketanfallen fortsätter – i morse kraschlandade de mitt i bostadsområden en bit därifrån.

– Jag höll för öronen och bara skrek, säger Natalia Pasichnyk, 60, som röjer i ruinerna av sitt forna hem.

Under en bucklig H&M-skylt syns fortfarande två blodpölar.

Där, precis utanför ingången till köpcentrumet Retroville, lades liken på rad efter söndagens attack. Minst åtta personer ska ha dödats – en mil från hjärtat av Kiev.

Filtarna som lades över de döda ligger kvar. Efter attacken infördes ett 35 timmar långt utegångsförbud i staden och först nu, efter att det hävts på onsdagsmorgonen, kan de som bor i området se förödelsen.

I dag har de norra och västra delarna av huvudstaden skakats av nya attacker.

Denna gång landade ryssarnas raketer precis utanför 60-åriga Oleksandr Synkos lägenhet, ett par kilometer från köpcentrumet.

Splitter flög genom hela hans hem.

– Jag låg och sov, men vaknade av ett blixtrande vitt sken utanför fönstret. Sedan hörde jag en enorm smäll, ett träd som kraschade – och därefter ytterligare en explosion, säger taxichauffören.

”Inhumant avskum”

Han står ute på gatan, bredvid en grön bil som penetrerats av hundratals splitterbitar.

I hela kvarteret hörs glasrassel, när grannar hjälps åt att sopa upp spillrorna, endast två timmar efter att raketen föll. Varenda ruta är krossad inom tvåhundra meters radie. 

Oleksandr visar upp raketresterna han just hittade i en krater; ett metallrör som fått snirkliga tentakler efter smällen.

– Se här, säger han. 

– Detta är ett tätbebyggt område. Jag trodde aldrig detta inhumana avskum skulle bomba bostadsområden. Jag förstår inte hur man kan attackera fredliga städer och människor.

Han bjuder in oss i sitt vardagsrum, sätter sig i soffan och klappar katten medan han spejar genom hålen på balkongen.

I fjärran dundrar konstanta explosioner, ljudet av Ukrainas luftvärnssystem.

– Jag blev inte rädd först. Men det är nu jag inser vad som faktiskt har hänt, och rädslan börjar komma ikapp, säger Oleksandr, som bor i Nyvky-området i Kiev. 

Allt skedde snabbt. Tidigt i gryningen. Han såg rökpelare stiga mot himlen och sprang mot ett hus som fattat eld för att försöka rädda de boende.

”Vi duschades i krossat glas”

Grannen han försökte hjälpa är Natalia Pasichnyk, 60.

Hon går fortfarande runt i resterna av sitt hem för att försöka hitta saker som går att rädda. Sidorna ur familjens fotoalbum har strösslats över hela trädgården.

Hon böjer sig ner och plockar upp ett bränt fotografi.

– Detta är min man, säger hon och borstar av askan från bilden.

I morse vaknade hon 07.30 av intensiv skottlossning. Det lät som ett maskingevär, berättar hon.

Sedan ett par sekunders tystnad – följt av en kraftig explosion.

– Jag skrek till min man ”det är väldigt nära!”. Därefter duschades vi i krossat glas, jag tittade ut genom fönstret och garaget var uppslukat av lågor, säger hon. 

Paret skyndade ut, och överlevde. På tomten ligger en hög med bränt bråte, och huset är ett skelett av sitt forna jag. 

De hade tur som klarade sig, konstaterar Natalia. 

Hon får blanka ögon när hon rotar i förödelsen. 

– Jag vet inte vad vi ska göra nu. Vi måste spika igen fönstren och flytta. Det är väldigt väldigt läskigt. Vi stod här efter attacken, och flyglarmet började tjuta igen. Jag kan inte uttrycka det med ord – de senaste dagarna har varit kusliga.