Så hjälper mammor varandra ur kaoset
Uppdaterad 2015-10-13 | Publicerad 2015-10-06
De förväntas vara familjens projektledare och ge sina nyfödda bebisar en trygg barndom.
Men för mammor med adhd är det egna livet i ständigt kaos.
– Genom att stötta varandra i grupp kan vi hantera vårt föräldraskap, säger Lena Furberg, 30.
Det ser ut som en helt vanlig mammagrupp. Men till skillnad från andra föräldragrupper är det inte barnen som är i fokus – utan mammorna. Och hur de mår.
Lena Furberg och Angelica Ogland som i våras startade Sveriges första föräldragrupp för mammor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar menar att den fungerar som en viktig livboj för deltagarna.
”Här stöttar vi varandra”
– I en vanlig föräldragrupp på BVC känner man sig ofta osedd, vilket är jobbigt för oss med en diagnos. Men här stöttar vi varandra, i stället för att tävla om vem som har bäst bebis, säger Angelica Ogland, 27, som fick sin diagnos för sex år sedan.
Nu i oktober uppmärksammas adhd världen över genom adhd awareness month. Men även om adhd får allt större uppmärksamhet kommer mammorna med diagnosen sällan till tals.
”Kände mig förvirrad”
Lena Furberg, 30, berättar att hon fick idén till gruppen i samband med att hennes andra barn föddes.
– Jag gick i en vanlig föräldragrupp på BVC med mitt första barn men kände mig ofta ensam och förvirrad efter träffarna. Diagnosen adhd är ju en funktionsnedsättning som gör att vi kan ha svårt att ta tag i saker, strukturera och planera – med andra ord egenskaper som sätts på prov när man har ett eller flera barn. Därför behöver vi extra stöd.
”Många lider i det tysta”
Både Angelica och Lena anser att kunskaperna om kvinnor med neuropsykiatriska diagnoser måste öka, i synnerhet bland personalen på BVC.
– Många lider i tystnad. Vi lägger stor energi på att dölja vårt handikapp. Män med diagnosen är ju ofta mer utagerande och får vanligtvis hjälp tidigare, så det finns en skillnad, säger Angelica.
Missbrukade amfetamin
Själv missbrukade hon amfetamin under många år – för att stå ut med den ständiga rastlösheten och kaoset som diagnosen innebär. Efter att ha tvångsvårdats under sex månader gjordes en adhd-utredning, vilket ledde till att hon fick sin diagnos.
– Tack vare att jag fick hjälp så tidigt har jag kunnat träda in i vuxenlivet på ett hyfsat normalt sätt. Men det finns många som får sin diagnos alldeles för sent, säger hon.
Tipsar varandra
Under adhd-mammornas träffar diskuteras olika teman, som relationer, kroppen, stress och sömn. Samtalen utgår alltid ifrån hur mamman mår och hur hon hanterar sitt föräldraskap.
– Sedan tipsar vi varandra om hur vi skulle kunna lösa vissa saker på ett bättre sätt, fortsätter Angelica.
Blir peppad – och mår bra
Struktur, regelbundenhet och planering är a och o för att trygga en adhd-mamma, menar både Angelica och Lena, som hoppas kunna få se fler liknade initiativ – inte bara för kvinnor med samma diagnos som dem själva, utan även grupper för personer med andra funktionsnedsättningar.
– Det betyder allt att få vara tillsammans med andra som förstår hur man själv fungerar, säger Angelica och fortsätter:
– Om jag har en jobbig vecka kan jag komma hit och träffa andra som förstår mig. Det gör att jag känner mig peppad och mår bra.